Skolverket har kommit halvvägs på sin senaste inspektionsrunda över landets skolor. Detta föranleder en rapport som presenteras i pressen i dag. Det man främst retat upp sig på är att elever som inte fungerar i vanliga klasser i alltför stor utsträckning undervisas i speciella grupper.
Detta är dock ingen verklighetsbeskrivning som de flesta lärare kan instämma i. I stället vittnar blott alltför många lärare, liksom många elever om att elever som saknar förutsättningar att tillgodogöra sig vanlig undervisning måste finnas kvar i vanliga klasser eftersom alternativ saknas. Av någon anledning, troligtvis en överdriven jämlikhetsiver, tror Skolverket att det alltid är bäst för alla elever att finnas i en vanlig klass. Då bortser man från den princip man annars hyllar, nämligen att varje elev är unik och har olika behov.
Dessutom finns det en annan aspekt på saken. Visst, det är bra att man ser till den utåtagerande elevens behov och vill tillförsäkra honom eller henne bästa möjliga undervisning. Men Skolverket bortser gärna från behoven hos alla andra elever. Och vilka är det som drabbas hårdast? Jo, det är naturligtvis de elever som verkligen har behov av lugn och ro för att lyckas lära sig. För att en stökig elev inte skall tvingas byta undervisningsgrupp tvingas en hel klass och dess lärare stå ut med väldigt mycket. Och i vanlig ordning är det arbetarklassens barn som drabbas hårdast. För den som kommer från hem med studietradition är det lättare att ta igen det som missas i skolan, och dessutom finns det ofta en större vana hos föräldrar att göra sig hörda och kräva åtgärder, eller helt enkelt byta skola. Ännu ett exempel på den missriktade välviljan som är så vanlig när sossar skall komma med lösningar på problem.
Men nu när Jan Björklund är skolminister, och snart också partiledare hoppas magistern liksom många andra som är verksamma i skolan (oavsett politisk färg) att det kommer att bli lättare att få igenom konstruktiva lösningar för elever som inte klarar en vanlig klass. I vissa fall kan det säkert gå att lösa utan att flytta eleven, även om det då måste till extra resurser vilket blir väldigt kostsamt. Man kan ju också ifrågasätta det vettiga i att ha en person som skall ta hand om en enda elev inne i en elevgrupp, när det finns ett så stort behov av personal som skall arbeta med alla elever. I stället måste det vara vettigare resursanvändning att skapa speciella grupper, där personal som passar för att ta hand om stökiga, eller på annat sätt krävande elever kan ta hand om dessa och ge dem undervisning som passar dem samtidigt som andra elever får lugn och ro. Att sedan målsättningen med dessa speciella grupper givetvis skall vara att slussa tillbaka eleverna i vanliga klasser är naturligt, men man måste inse att man inte kommer att nå detta mål med alla.
Tyvärr lever Skolverkets inspektörer kvar i en förlegad syn på skolan, en syn som inte har så mycket med verkligheten att göra. Det är en sak att komma ut på en skola ett par veckor och göra en inspektion, en helt annan att finnas där dag ut och dag in år efter år.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=653442
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_15529787.asp
3 kommentarer:
Tänkvärt och bra. Du har många poänger med det du skriver anser jag som byggt upp en stödverksamhet i en mindre kommun för elever i år 1-6. Däremot känns det angelsäget att infoga vikten av kvalitetssäkring av stödverksamheterna. Tyvärr har Skolverket även de sina poänger, eftersom somliga stödverksamheter fungerar mera som avstjälpningsplatser än pedagogiska instanser. Det finns inga givna strukturer och kärnvärden och därför ser det extremt olika ut från kommun till kommun. När vi byggde upp vår verksamhet använde vis oss av en befintlig som motbild, eftersom vi absolut ville göra något bättre än denna som vi besökte innan uppstart. Bra för oss, men knappast för de stackars elever som satt innanför låsta dörrar och tonade rutor i en allt annat än ombonad miljö...?
Tack för din kommentar!
Jag tror säkert att det finns skäl att påpeka brister i vissa fall. Det är ju verkligen inte bra om det blir mer av förvaring än av undervisning för de elever som det gäller. Vad jag vill framhålla är dock kritik mot tanken att alla skall undervisas i en sammanhållen klass till varje pris. Det har blivit en ideologisk låsning där man bortser från verkligheten för att hålla på en orealistisk princip.
"Det har blivit en ideologisk låsning där man bortser från verkligheten för att hålla på en orealistisk princip."
Exakt, och en bugning från mig för den stiliga formuleringen.
Skicka en kommentar