onsdag 5 mars 2008

Om Israel och Rödeby - problemet är detsamma.

Det är inte så lätt att röra upp känslor med politiska diskussioner i lärarrum och andra fikarum. Visst kan man ibland få höra engagerade diskussioner om huruvida det är ett större problem med skattefusk eller fusk med sjukpenning, och ibland kan väl Björklunds uttalanden om skolan provocera en och annan överlevande sextioåtta att slänga ur sig någonting upprört. Men riktigt upprörda känslor blir det först när Israel-Palestinakonflikten kommer på tal. Då kan vanligen stillsamma gamla biologilärare förvandlas till exalterade fanatiker, och diskussionerna blir ofta hätska men sällan konstruktiva.

Detta gäller även i bloggosfären, denna nutida förlängning av fikarummen. För att slippa omedelbara mothugg, och förhoppningsvis nå en större publik än den upprörde biologen och en och annan förskräckt vikarie kan man ta med sig sin kopp med tvivelaktigt automatkaffe och logga in på en dator. Och alldeles oavsett vilken sida man stödjer i konflikten så är det ju otvivelaktigt fruktansvärt att oskyldiga offer skördas, oavsett om det är israeliska eller palestinska barn och ungdomar.

Men mina sympatier i konflikten ligger ändå hos israelerna. Detta ger dem dock inte rätten att begå vilka övergrepp som helst, men jag tycker ändå man måste försöka se bakgrunden. Jag skulle vilja dra parallellen till en plats närmare oss, nämligen det ökända Rödeby. Som jag tidigare skrivit kan man aldrig acceptera att någon skjuter ihjäl tonåringar, oavsett vilka hemskheter dessa har utfört. Men man måste försöka förstå. Att ständigt få sitt liv förstört av mopedligister, att få sin egendom vandaliserad, sina barn mobbade, att utsättas för dagliga kränkningar och övergrepp leder till att man till sist går över gränsen. Reaktionen när man försökt sig på allt annat utan att lyckas kan bli att man går för långt. En vacker dag tar man fram geväret och skjuter.

Det är ju samma sak som händer i Israel. När samhällen med fredliga invånare dag efter dag utsätts för beskjutning, när man i åratal har fått vänja sig vid bombdåd och terrorattacker, när man omges av länder som kränker en genom att nedvärdera och smutskasta ens land blir det till sist för mycket. När en stor del av världen, liksom polisen i Rödeby, väljer att blunda för fiendens övergrepp och lämnar en åt ens öde kan man komma att gå för långt.

Men finns det då inte moderata krafter i Israel som borde kunna bromsa och stoppa de värsta övergreppen. Jo, men problemet är att fienden väljer att inte se dessa. Alla israeler dras över en kam. När fredligt sinnade israeler som författarna Amos Oz, David Grossman och AB Yehoshsua som alla tillhör den israeliska fredsrörelsen inbjuds till den internationella bokmässan i Turin bojkottas den av ett antal arabiska intellektuella med Tariq Ramadan i spetsen, skriver Jackie Jakubowski i dagens DN Kultur (dock inte på nätet).

Så visst kan man kritisera Israel och de övergrepp detta land begår. Men man skall ändå komma ihåg att det också finns många israeler som gör detta, och det är tillåtet att göra det i demokratin Israel. Det finns ju också många palestinier som kritiserar de palestinska illdåden, men Hamas är inte speciellt benäget att lyssna på dessa kritiker. Dessa går i stället ofta ett obehagligt öde till mötes. Och de som kritiserar regimer i de allra flesta muslimska länder riskerar, om inte livet, så i alla fall sin frihet och sitt arbete.

14 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är inte särskilt pro-israelisk eller pro-palestinsk. Jag är ganska lugn i frågan. Det som dock oroar mig just nu, är att du är lärare. Lär du ut sådana här felaktigheter och paralleller i skolan också?

Läs på din historia och förstå att jämförelser mellan Israel-Palestina-konflikten och Rödeby-tragedin kan vara vilseledande, och trivialisera ett av vår tids största och vidrigaste landskonflikter.

Anonym sa...

Magister Nyman - mycket bra text, bra och sunda värderingar.

Jag hoppas mina barn får dig som lärare.

Anonym sa...

BAKGRUNDEN TILL (MUSLIMSKA) "PALESTINIERS" HAT AV ISRAEL:

Ursprungligen kommer all islam, och de ursprungliga muslimerna från det som idag utgör saudi-arabien, muslimerna dödade och tvingade alla folk i mellanöstern till islam, via straffskatter och via diskriminerande dhimmi-lagstiftning. Islam är en rasistisk och hatisk religion, i synnerhet mot judar, kristna och hinduer samt buddhister, de senare anser man vara lägre stående än djur, och avgudadyrkare - kuffarun - som ska avrättas eller konvertera till islam. Kristna och Judar hatar man med raseri, för att de vägrade att godkänna en analfabet till arab - muhammed - som deras profet. I Hadith, muslimers motsvarighet till apostlagärningarna, står med rätt motbjudande uttryck muslimers och islams syn på judar - som apor. I ett utdrag av Hadith, som lästes upp av imamen i moskén på södermalm härom året, finns att läsa om domedagen och hur stenarna och träden kommer att tala med "allah" och säga: "O Gud, det står en jude bakom mig, döda honom!". Detta var 1300 år innan staten Israel fanns. Muslimer är det mest motbjudande som finns, de spelar på Västerlandets humanism och välvilja, men egentligen vill de utplåna allt och ersätta det med sin hatiska och medeltida "religion". DETTA ÄR BAKGRUNDEN TILL MUSLIMERNAS HAT AV ISRAEL. Svenska vänsteridioter köper dock muslimernas propaganda med hull och hår.

Lancefestivalen sa...

Upplever du det som konstruktivt att välja sida i en konflikt mellan två nationer som båda utövar terrorism mot varandra?

magister nyman sa...

Några kommentarer:
Anonym 1: En del av professionaliteten i läraryrket är att man tvingas presentera sina egna och andras åsikter utan att ta ställning. Det är bland annat därför jag inte skriver ut mitt riktiga namn på bloggen, eftersom risken är att mina elever då skulle läsa min blogg och förväxla det med min undervisning.

Vad gäller parallellen till Rödeby tycker jag inte att den är vilseledande, och du ger mig inga argument för din åsikt. Gör det, så skall jag bemöta dem.

Johnny: Tack för uppmuntrande ord. Som framgår ovan så överensstämmer inte alltid det jag lär ut i skolan med det jag skriver här. Men jag tar, i enlighet med läroplanen, ställning för demokratiska regimer framför odemokratiska. Och ingen har hittills lyckats påvisa ett helt demokratiskt muslimskt land.

Anonym 2: I Islams namn har många övergrepp skett mot andra religionsutövare. Men det är också ett faktum att muslimerna i t ex Spanien visade en helt annan tolerans mot judar än vad de kristna senare gjorde. Och även i kristendomens namn har en hel del övergrepp begåtts.

Janne: Ja, jag upplever det som konstruktivt att ta ställning för demokrati och mot diktatur. Jag tar dock inte ställning för de övergrepp som Israel begår, även om jag kan hysa förståelse för att den behandling detta land utsätts för kan utlösa överdrivet hat mot de folk som står för detta hat. När det drabbar oskyldiga palestinska barn och unga är det djupt tragiskt.

Anonym sa...

Nej, men att jämföra med Rödeby innebär ju tvärtom att du måste ta parti för palestinierna! Det är ju de som ständigt utsätts för kränkningar, bombningar, mord, kidnappningar (11 000 fängslade, däribland parlamentariker), avstängning av el och vatten etc. Det gå ju inte att på samma dag nämna vad de usla hemgjorda raketerna från Israel åstadkommer!
För bakgrund bör du läsa den israeliska historikern Ilan Pappe. Hans bok om staten Israels bildande är nu översatt till svenska: Den etniska rensningen av Palestina.

Anonym sa...

Jag önskar dig ett liv i Israels skugga, så förstår du vad du pratar om!

En människa med dina förvirrade värderingar skulle aldrig få undervisa mina barn!

Det ska ju bli folk av dem, goda människor, förhoppningsvis!

magister nyman sa...

Av någon anledning väljer väldigt många palestinavänner att bara se den ena sidan. Att israeler ständigt får leva i skräck, och att de flesta av landets grannar vill utplåna det nämns aldrig.

Att den israeliske kommunisten Ilan Pappe skrivit en bok har jag hört talas om. Säkert finns det korn av sanning i denna, men han har också kritiserats på flera punkter. Hans skildringar av övergrepp mot palestinier är tyvärr ofta sanna, men han framför inga bevis för att det hela skulle vara en organiserad etnisk rensning. Men jag har som sagt var inte läst boken, däremot ett flertal recensioner.

Vad gäller den sista kommentaren så kan jag ju hålla med om att ifall jag vore palestinier och levde i Gaza skulle jag säkert inte älska Israel. Lika litet som Nelson Mandela älskade apartheidregimens förespråkare. Men när han kom till makten var hans mål inte att straffa alla som stod bakom denna regims övergrepp. I stället stod han för en framåtsyftande politik som lett till att Sydafrika, om än med stora brister, ändå lyckats staka ut en kurs som är positiv.

Om den svenska vänstern verkligen skulle vilja ha fred i Mellanöstern skulle man i större omfattning stödja de moderata palestinska ledarna och ta avstånd från terroristerna i Hamas.

Skillnaden mellan dig och mig är att jag tror på ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle. Även om jag tycker illa om såväl Vänsterpartiets som Sverigedemokraternas politik anser jag att dessa partiers medlemmar skall få vara lärare, förutsatt att de inte propagerar för sina åsikter i klassrummet. I de allra flesta muslimska länder (även det USA-stödda Saudi-Arabien) skulle varken du eller jag fritt få uttrycka våra åsikter.

Det är respekten för friheten att få uttrycka sina åsikter som jag gärna skulle vilja förmedla även till dina barn!

Anonym sa...

Fel, när jag skrev om usla hemmagjorda raketer som kom från Israel - skulle förstås vara från Gaza. De vapen Israel använder är av högsta kvalitet - made in USA, och deras skattebetalare bekostar dem.
Magister Nyman och jag är båda mot yrkesförbud för lärare, typ Väst- och Östtyskland. För min del mot politiskt yrkesförbud för alla yrken och arbeten.
När man läst Ilan Pappes Den etniska rensingen av Palestina kommer man att ändra åsikt om Israel-Palestina.
Han är inte den förste att ta fram denna historia om staten Israels grundande. Det var historikern Benny Morris. Sen följde andra som kallades de nya historikerna. Pappe har följt i spåren och som Morris inte bara forskat i militärarkiven och dagböckerna utan också utnyttjat vittnesmål från palestinier.
De är överens i huvuddragen men inte i detaljer. Den viktigaste skillnaden är dock deras slutsatser. Morris anser nu att Ben Gurion skulle fortsatt rensnigen av hela Palestina fram till Jordanfloden, medan Pappe anser att varaktig fred kan bara skapas när staten Israel och dess medborgare ber palestinierna om ursäkt för mördandet och fördrivningarna.

Lancefestivalen sa...

"...jag upplever det som konstruktivt att ta ställning för demokrati och mot diktatur. Jag tar dock inte ställning för de övergrepp som Israel begår..."

Riskerar inte det att göra ditt ställningstagande till en ickefråga? För det är väl ändå främst övergreppen (från båda sidor) som är själva frågan när man diskuterar dessa länder?

magister nyman sa...

Så fort Hamas erkänner Israels rätt att existera, så fort vissa arabiska och palestinska media slutar med antijudisk propaganda av vidrigaste slag, så fort Hamas och dess stödtrupper slutar anfalla Israels territorium så finns det möjlighet att påbörja en fredsprocess.
Den processen kommer inte att accepteras av de mest fanatiska israelerna, men som det nu är står ändå det välordnade landet Israel (med en del brister, men vilket land är perfekt) mot kaoset och det totala föraktet för demokratiska rättigheter i Gaza.

Samtidigt fördömer tokvänstern Israel!

Anonym sa...

Jag måste säga att det är minst sagt mångbottnat när du jämför händelsen i Rödeby med Israel - Palestinakonflikten. Jo, den jämförelsen är riktig, men inte på det sätt du tror.

magister nyman sa...

Kanske skulle Jon kunna tänka sig att utveckla vad han menar, annars blir kommentaren lite poänglös.

Anonym sa...

Jo, jag menar att liknelsen hade fungerat utmärkt om du hade jämfört pappan i Rödeby, med palestinerna. Jag trodde att det framgick...
Någon av kommentatorerna ovan nämnde Ilan Pappes bok Den etniska rensningen av Palestina. Lite märkligt är att du fäller ett omdöme om en bok du inte läst, om än i försiktiga ordalag. "Ett korn av sanning" skriver du. Du kallar också Pappe för kommunist. Ett begrepp du använder i bland är "tokvänster", och sätter det i samband med en kritik av Israel. Hur som helst, de sionister som planerade och genomförde massmordet och fördrivningen av palestinerna var mestadels Marxister och Socialister. Det var ett utslag av marxistisk imperialism och socialistisk kolonialism. Israel var från början socialistiskt och var lierat med Sovjet. De första försöken någonsin till kommunism skapades i Israel. Men under efterkrigstiden och kalla kriget har Israel varit unikt på så sätt att den inte passar in i den lite svartvita höger - vänsterskalan, den ideologiska plattformen är marxistisk och sionistisk, ändå finns en fungerande parlamentarisk demokrati med flera olika partier. Hur som helst, om det nu vore med hänsyn till ideologin och inte till sanningsenligheten, så borde vänstern inte belysa detta folkmord. Det visar också på högerns dilemma: att alltid, alltid hålla på den starka parten, p.g.a. högerns intre logik. Det gör högern till sympatisörer av kommunism, marxism och socialism när dessa visar sig vara de starka och få den vinnande utgången. Det visar sig i deras förhållande med t.ex. dagens Kina, eller nu Israel. Nu kallar du dig iofs för Liberal, men att en Liberal sympatiserar med Israels politik är för mig ett fullständigt mysterium. Det visar också att Liberalerna har tappat sin sanningsenlighet, som den en gång i tiden vann på...

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...