Att ölen i Belgien brukar vara utsökt är ju sant, men det är inte bara i Belgien man kan finna gott öl. Och allt öl som kommer från Belgien är inte nödvändigtvis gott. Märkligt vore ju om så vore fallet med tanke på hur många ölsorter detta lilla land producerar. En del av dem är närmast odrickbara för en enkel uppländsk magister.
Alls icke odrickbart, men ganska tråkigt var Maredsous 6 blonde som kom som nyhet på systemet nyligen. Jag vill hellre rekommendera La Trappe Tripel som inte är belgiskt utan holländskt. Det är en utsökt och smakrik brygd som passar till det mesta, och som sprider värme och trivsel när vårvärmen håller sig borta.
Ännu mer spännande, men inte nödvändigtvis godare är Paradox Islay Cask. Den har lagrats i ekfat som innehållit rökig Islay-whisky, vilket ju genast lockar den som älskar denna dryck (enda felet är att alla medelålders svenska män numera tycks älska rökig single malt). Och när man läser etiketten är det också lätt att falla för dess charm. Den förväntas inte bli omtyckt av vuxna som läser Harry Potter och man skriver också:
We will not think drastically less of you if, for whatever reason you can't handle it.
Alltså måste man ju nästan tycka om den. Läser man också på bryggeriets hemsida är det helt klart att detta borde vara en favorit.
Men hur smakar det då? Jo, visst är det spännande, och annorlunda. Och visst påminner det om rökig whisky. Enligt systemet smakar det tjärpastill, lakrits och bröd. Och jag är glad att jag har provat det. Men är det öl?
Låt oss säga att det är en intressant smakupplevelse som känns ny och spännande, men jag tror inte att jag kommer att köpa fler. Men jag tänker inte börja läsa Harry Potter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar