söndag 1 maj 2016

Hullabaloo i Hålogaland och arktisk arkipelagarkitektur.

I min strävan att lära känna vår värld insåg jag plötsligt att jag ju farit i söderled, österled och västerled, men inte i, nä, just det, det går ju inte ens att säga. Visserligen befann jag mig en gång i tiden under nio månader i Luleå i avsikt att lära mig försvara landet mot ryssen. Det gick väl sådär. Hade ryssen kommit hade nog min insats inte räckt långt. 
Eftersom jag inte klarade av att skidtolka (en aktivitet som dessvärre inte handlade om översättning) fick jag skida på egen hand och blev tillfångatagen av någon slags fiender som lyckligtvis var ganska snälla. 
Som läsare på bloggen kanske noterat for jag ju också till Sveg för ett tag sedan, vilket slutade i att jag fick stanna hemma från jobbet några dagar och ta igen mig, men ändå lockas jag ånyo av att fara norrut. 


Och inget ont om Sveg, men den här gången kändes det som det var dags att fara rejält norrut. Från det forna Attundaland for jag till det som en gång i tiden kallades Hålogaland, och närmare bestämt världens nordligaste universitetsstad Tromsö. I Hålogaland bodde en gång i tiden kung Ottar av Hålogaland, som sade sig bo längst i norr av alla norrmän. Numera bor det en hel del norrmän även norröver, men Tromsö är ändå världens nordligaste stad med mer än 50000 invånare. 


En trakt som jag förväntade mig skulle befolkas av bistra män med frusna näsor som allvarsamt blickade ut över omkringliggande berg och fiskevatten. Detta verkar dock inte riktigt vara sant om dagens hålogaländare. Det stämmer visserligen in på skulpturen av Roald Amundsen som ser ut att vara i sjuttioårsåldern, men som lämnade Tromsö på sin sista resa, 55 år gammal, för att försöka rädda Umberto Nobile. Amundsen och Nobile hade tidigare samarbetat, men blivit oense om vem som egentligen var ledaren för expeditionen till Nordpolen. Räddningsexpeditionen gick dock inte så bra och ingen av dem återkom levande.


När man vandrar omkring i Tromsö blir man ständigt överraskad över den spännande blandningen av gammalt och nytt. Och de nya husen är ofta spännande och bidrar till att göra staden livfull.


Men även gamla hus kan finns moderna uttryck.


I Norge har man insett fördelen med att stänga vägar fysiskt i stället för psykiskt.


Det andliga finns i stället högre upp i gatubilden.


Men andlig spis kan man även finns i det vackra biblioteket som verkligen signalerar bokens betydelse, och nog är ett av stadens vackraste hus.





Men alla nöjer sig inte med litterär stimulans.


Från Tromsön går en hög bro till fastlandet.


Livet i staden är dock inte alls så allvarligt som jag befarat, utan glatt på många sätt. På fredagar och lördagar är staden full av nöjestörstande som slår klackarna i taket på allehanda lokaler. Min hyresvärd gav sig ut i nöjeslivet framåt ettiden på natten, vilket ju inte är så lätt att göra i svenska provinsstäder. Gör man det i Sveg blir man förmodligen uppäten av en björn.


Och i fjärran vakar bergen.


I fiskehamnen är det inte ovanligt med besök från öst. Budskapet som står på väggen är inte ett socialistiskt slagord, utan betyder så vitt jag förstår ungefär: Jag skulle krama dig, men jag skriver bara ett sms.


Rå sushi & bar som ligger i bottenvåningen på detta hus torde vara stadens säkraste lokal för den som vill undvika matförgiftning.


I hamnkvarteren möts också gammalt och nytt, och en spännande dynamik uppstår.



Kanske inte vackert, men i alla fall annorlunda är detta hotell i hamnen.


Dominobrickor, eller isblock? Polaria heter stadens akvarium, som är, just det, världens nordligaste!


Av någon anledning har detta hundspann hamnat på en av de snöfria platserna i staden, närmast havet. Annars behövde man bara ge sig några hundra meter upp för att fortfarande mötas av tjock snö. Jag väljer att inte säga något om huset i bakgrunden, annat än att det är färgglatt.


Bortanför akvariet ligger Hålogalands teater, och bortom det ett helt nytt bostadsområde med bästa läge vid vattnet, och spännande arkitektur.


Här skulle man ju kunna hitta på något skämt om att denna skulptur är betald av "the tax-payers", men det vore ju rätt dumt och skulle kunna ge ett oseriöst intryck



De lutande husen är onekligen coola, men jag undrar lite hur de ser ut inuti.



Snöiga fjäll tycks ha inspirerat en del av husen.


Alla dessa sneda väggar känns kanske mindre märkliga för norrmän som vuxit upp på fjällets brant och gått på tur varje helg, och för vilka lutningar är något naturligt.




Visdomsord.


Selfie. För att bevisa att jag var där.


Från piren, eller sjeteen, som det heter på den lokala franskinspirerade norskan, ser det svarta huset i hamnen ännu svartare ut. Men jag faller ändå för dess spännande form och den kontrastverkan som uppstår mot alla andra hus. Och vi skall komma ihåg att på vintern är här förvisso mörkt, men snö, och ofta också nordlys, eller norrsken som man säger i landet i söder, lyser upp tillvaron. Och på sommaren är här desto ljusare. Så det svarta kanske passar bra här.




På shoppinggatan är folklivet livligt på lördagen, men det här är inte Sverige, så på söndagen ägnar man sig åt annat.


Här kan man stoltsera med något som inte är världens nordligaste, men väl nordens äldsta biograf som fortfarande är i drift.


En gång i tiden kallades Tromsö Nordens Paris. Besökare från syd förvånades över invånarnas språkkunskaper och bildning, och även kvinnornas moderna klädedräkt förvånade många. En orsak var att många som var verksamma i sjöfarten gjorde shoppingrundor åt sina kvinnor i Frankrike och andra kontinentala platser. Numera finns modet även här.




Precis som i Sveg kan man här lära sig samiska glosor. Kameragoziheapmi låter kraftfullt och avskräckande.


Promenader ger starka ben då höjdskillnaderna är rätt stora även inne i staden.


Visst känns det att man är i norr. Har jag nämnt att man har världens nordligaste 18-håls golfbana? Och världens nordligaste symfoniorkester, Burger King, och fotbollslag som spelat i elitserien, samt världens nordligaste botaniska trädgård.


Mer rätt vore nog en toppluva.


Tack vare Airbnb, detta fantastiska moderna påfund, som visserligen avskys av en del hotellägare, slapp jag tillbringa helgen på ett anonymt sunkhotell, utan fick bo i en lyxig lägenhet hos det trevlige Tor-Arne som bjöd på utmärkt vin och givande samtal.


Ett måste är att åka upp med linbanan Fjellheisen. Det kostar bara 170 kronor, vilket är mindre än en pizza kostar i detta land. Här uppe kan man dricka öl från Mackbryggeriet (för en hundring till) som alltid har skrutit med att vara världens nordligaste bryggeri. Numera finns det också några mikrobryggerier i staden, men alla dessa är utklassade i nordlighetsavseende av ett nyetablerat bryggeri på Svalbard.






En annan intressant byggnad är Tromsdalens kirke, även kallad Ishavskatedralen. Sällan hittar man en byggnad som passar in bättre mellan berg och hav. I kyrkliga sammanhang används fortfarande namnet Hålogaland som är namnet på stiftet. Vad gäller det religiösa livet i Tromsö så har man världens nordligaste protestantiska domkyrka, världens nordligaste katolska biskop, världens nordligaste karmelitkloster och världens nordligaste moské. Den sistnämnda dock rätt blygsam, sedan man avstyrt ett Saudifinansierat lyxmoskébygge.


Mycket nöjd med min resa till Tromsö, även om jag avstod från restaurangbesök efter att ha studerat priserna på de lokala näringsställena, far jag i söderled. Pizza är nog gott även i Norge, men frågan är om den är värd 250 kronor. Leverpastejsmörgåsar, potetgull (chips på svenska) och öl hjälpte mig att överleva helgen. Vad gäller öl så är ju faktiskt Norge så civiliserat att man kan köpa även starköl i vanliga butiker. Förhoppningsvis så når vi dit en vacker dag, och vårt parti behöver bli av med Gabriel-Romanusfalangen som lever kvar i svunna tider, och som nog helst skulle återinföra motboken. 
Förutom starköl kan man även köpa alkoläsk i mataffärerna. Alkoläsk heter dock på norska rusbrus, vilket nog jämte rumpetroll (grodyngel) är de mest uttrycksfulla norska orden. 
Tromsö är en destination att rekommendera såväl för den som vill njuta av naturen, men även för den som föredrar att kasta sig ut i det synnerligen livliga nöjeslivet. Dock får inte plånboken vara alltför tunn, Å andra sidan kostar resan hit mindre än till diverse andra destinationer dit folk åker för att dricka billigt rusbrus.



Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...