Fast Saknaden kom före Friheten. Ja, nu menar jag i Ulf Lundells produktion. För ett tag läste jag en krönika av Bengt Ohlsson, min absoluta favoritkrönikör i DN På stan. Han beklagade sig över Ulf Lundells senare böcker och skrev om en vän som gett honom en av Lundells böcker eftersom han inte ville ha kvar den i sin lägenhet. Och Ohlsson placerade den på dass för att över huvud taget kunna ha den i sin lägenhet. Jag brukar oftast tycka som Bengt Ohlsson om det mesta, men inte denna gång.
För några dagar sedan läste jag alltså ut Friheten. Denna tegelsten kom ut 1999 och präglas mycket riktigt av någon slags fin-de-siecle-stämning, förstärkt av en "snart-50-årskris". Och kanske är det för att magistern själv snart närmar sig denna ålder som jag nu faktiskt saknar boken när jag läst ut den. Eller kanske är det för att boken blivit en självklar detalj på mitt nattduksbord där den haft sin givna plats i cirka fem år. Ungefär så lång tid har det tagit för den att bli utläst. Hur kan man då sakna en bok som det tagit så lång tid att läsa?
Ja, nu har ju den här boken en del avigsidor. Den första, och kanske största är dess format. Vikten gör att det inte känns lockande att ta med sig den för att läsa på tåg, bussar och andra allmänna fortskaffningsmedel. Inte heller läser man den gärna i sängen, då armarna lätt blir utarmade. Och så vet man ungefär vad man skall möta när man öppnar den. Lite gnäll om hur kallt Sverige har blivit och att det var bättre förr. Lite om misslyckade relationer med kvinnor. Lite mordhistorier som ibland känns påkomna för att göra boken mer intressant. Lite, eller förresten ganska mycket om svårigheterna att skriva.
Men det är också en bok som innehåller en av svenska språkets mest underhållande skildringar av en av Sveriges mest spridda exportartiklar, nämligen IKEA. Lundells skildring av IKEA i denna bok är helt lysande. Låt mig citera inledningen:
"Jag föreställer mej gärna en himmel, ett himmelrike, även om jag inte kan tro på något sådant; ej heller kan jag tro på något helvete, men om, säjer om, det skulle visa sej vara så, att det ändå finns ett helvete och att just jag skulle råka hamna där efter döden, då föreställer jag mej att detta helvete inte alls kommer att vara som det så gärna ställs fram i bild och ord: eld och svavel och pina och drakar och djävlar och hela konkarongen. Finns det ett helvete så kommer det att vara som det är på IKEA. Som det IKEA som ligger i Kungens Kurva."
För er som vet med er att ni aldrig kommer att orka läsa hela denna bok; skaffa ett ex, inte omöjligt att hitta på bibliotek eller för ett bra pris på närmsta antikvariat, slå upp sidan 15 och läs denna underbara skildring. Resten av boken tål också att läsas, men läs lite då och då och växla med andra böcker, annars finns en viss risk för utmattning. Och nu när den efter fem år är utläst så måste jag nog skaffa en till Lundell att ha på nattduksbordet när andan faller på.
Och när vi ändå är inne på Lundell: Missa inte det utsökta akustiska albumet Tolv sånger från 1984 med underbara låtar som Tuff match, En Stockholmstjej igen, och Ljusstrålen under färd.
4 kommentarer:
Det var väldigt få kritiker som tog fasta på den samhällskritiska dimensionen av boken när den kom. Romankaraktären "Frank" är en nyckelgestalt som hela tiden följer vid Tom Wassers sida, men som Tom håller en viss distans till. Frank är en f.d. reklambyråägare som nu pensionerat sig. Frank kan ses som en symbol för det nya Sverige eller kapitalismen. Det är Frank som adopterar föräldralöse Trick och det är på Franks reklamfirma som Trick skapar sig sin världsbild. Vad som växer fram ur deras relation är bokens mörka tema och kan i förlängningen tolkas som baksidan av den fria kapitalismen. Friheten är också en bok som sätter fokus på hur viktigt det är för människan att ha ett meningsfullt arbete.
Det är alldeles riktigt att boken ofta är politisk. Förutom att kritisera kapitalismen gör Tom också upp med vänstern. Vänsterpartiets ansvarslösa populism och motvilja mot att ta avstånd från kommunismens avigsidor får hård kritik. Tom röstar ändå på sossarna, men mest för att hans far varit gammal arbetare och sosse.
Jag tycker det är tydligt i romanen "Friheten" att de olika karaktärerna mer är symboler än människor av kött och blod. Det dyker till exempel upp en del litterära gestalter i "Friheten" bl.a. "Herminine" som, vad jag vet, först dök upp i Hermann Hesses bok Stäppvargen. "Mab" är en ennan gestalt som bl.a. återfinns i Shakespeares Romeo och Julia och som där kommer med drömmar. Det är på Mab som Tom tänker innan han somnar och drömmer en otäck mardröm som han väcks ur, när han befinner sig på österlen.
Att koka ihop en till hälften uppdiktad existens utifrån författarens faktiska livs drama, tycks vara Ulf Lundells liv. Var det biografiska självet slutar och var det fiktiva börjar är aldrig lätt att säga i litteraturen i allmänhet, och i synnerhet inte hos Ulf Lundell.
”Värmen” är den tredje och avslutande delen i en trilogi som föregåtts av ”Saknaden” och ”Friheten”. (Den sammanfogande länken i trilogin skulle mycket väl kunna vara media. Genom hela trilogin så är media hela tiden en följeslagare, men media står aldrig i fokus. Media är dock ständigt närvarande.) Precis som i den föregående romanen ”Friheten” så använder Ulf Lundell två stycken alter egon i ”Värmen”, nämligen Poul: rockartist och Bull: författare. Ulf Lundell har på senare tid låtit sina romaners huvudpersoner låna allt tydligare drag av författarens eget liv och hinnan mellan dikt och verklighet har med tiden alltmer tunnats ut. På det sättet kan man tycka att Ulf Lundell valt att gå den voyeuristiska publiken till mötes, det vill säga de människor som mest läser hans böcker för att få information om personen Ulf Lundell. Men författarens avsikt med det valet är snarare ett försök att säga något om vår samtid och det samhälle vi lever i, utan att för den sakens skull göra anspråk på att skildra den ”objektiva verkligheten”. Genom att lägga huvudpersonerna såpass nära sig själv och verkligheten så visar Ulf Lundell på det sättet samtidigt upp den märkliga kändiskult som han själv uppenbart blivit en del av och som han vill rikta kritik emot. Huvudpersonen Poul och hans vän Bull har levt större delen av sina liv i offentlighetens ljus och den utsatthet från allmänheten, journalister och fans som det innebär är ett bärande tema inte bara i den här boken utan i hela trilogin. Ulf Lundell har hunnit samla på sig en hel del erfarenhet ifrån den mediala världen genom sitt långa ”kändisskap” och anser det antagligen vara nödvändigt att skildra livet i offentligheten ur ett eget personligt perspektiv. I ”Värmen” har Poul och Bull två olika sätt att hantera media. Bull reagerar kraftigt emot den ytliga fördumningsjournalistik som brett ut sig i Sverige till följd av att vinsten har blivit viktigare för medieföretagen än rollen som tredje statsmakt. Bull har även personligen drabbats av det s.k. mediedrevet. Man skulle kunna påstå att Bull lider av post-traumatisk stress, han är en man som blivit hudflängd, misshandlad och förvrängd av media under så många års tid att han nästan gått under. I boken kommer han till tals och kan förmedla sin bild av verkligheten. Bulls hätska utfall mot diverse kvällstidningskrönikörer är hans sätt att slå tillbaka, även om läsaren inser att det är ett krig som han aldrig kan vinna.
Poul har ett annat, mycket mer luttrat, förhållande till media. Han konstaterar krasst att den skeva mediala bilden av honom som vuxit fram genom åren i offentligheten skapat ett sånt stort glapp mellan den han uppfattar sig att vara och publikens bild av honom att han inte längre kan fortsätta fungera i offentligheten. Poul förefaller inte tro det vara möjligt att kunna förändra den offentliga bilden av honom som vuxit fram genom årens lopp i media, så han måste helt enkelt lämna den. Att vilja lämna eller tvingas fly den många gånger trånga verklighet som media i allt högre grad skapar idag är ett tydligt tema i ”Värmen” och i hela trilogin. I trilogin får läsaren följa medias utveckling under en dryg tioårsperiod; dess ökade genomslag och makt. Dess ökade kommersialisering. Sett utifrån författarens perspektiv. Vad som framträder är en fullt relevant mediekritik framförd av en, för ämnet, unik författarposition i Sverige.
Framförd från en, för ämnet, unik författarposition.
Men det finns fler orsaker till flykten ifrån Sverige än det hårda medieklimat. Båda personerna är rastlösa individer som längtar till värmen. Värmen är en mediekritisk bok skriven av en författare som har stor erfarenhet av den värld han skildrar. Jag kan se ett stort värde i att skildra hur medias genomslag/makt ökat bara genom de åren då trilogin färdigställts och vad det gör med samhället unik författarposition i Sverige
Skicka en kommentar