Zita Swoon!

Öl är förvisso en kulturyttring. Då menar jag givetvis öl av belgisk typ, företrädesvis klosteröl och annan öl med anor och respekt för traditioner. Öl av typen Pripps Blå Puré eller vad den nu heter som annonseras flitigt på våra tevekanaler har varken med kultur eller kvalitet att göra.

Men i längden vill man kanske också uppsöka andra typer av kulturyttringar. Även sådana är flitigt förekommande i Bryssel. Det fantastiska Internet hjälper ju oss världmedborgare att sitta hemma i våra torftigt IKEA-inredda mexitegelvillor och ta del av alla kulturyttringar som finns i vår underbara värld. Så när man ger sig ut i världen kan man enkelt förbereda sig och ta reda på vad som händer i den metropol man avser att besöka. Ibland hittar man riktigt spännande saker!

Vid ett tidigare besök i Bryssel hade vi prickat in en konsert med den brittiske sångaren Jamie Cullum, en man som befinner sig i ett spännande gränsland mellan jazz och pop, och som anses alltför poppig av renläriga jazzlyssnare, och alltför jazzig av äkta popsnören. Men vi som inte är renläriga alls faller för hans härliga musik och inte minst hans scennärvaro. Den konsert med honom som vi såg i Bryssel, på den fantastiska konsertlokalen Ancienne Belgique, satte djupa spår. Vi såg honom senare också på Cirkus i Stockholm, men konserten i Bryssel var snäppet vassare.

">

Anledningen var att på Cirkus sitter man städat i bekväma fåtöljer, medan Ancienne Belgique (AB) är mer av rockklubb, visserligen med en del fåtöljer längst bak, men med ett stort golv där man kan leva sig in i musiken. Och det känns ju betryggande att man som glad pensionär kommer att kunna sitta där bak i fåtöljerna och avnjuta musiken i denna härliga lokal.

Nåväl, denna gång fanns det inga världartister på ingående i Bryssel, och på Ancienne Belgiques hemsida annonserades Zita Swoon, ett namn som inte sa mig någonting. En del efterforskningar visade att det rörde sig om en flamländsk indierockgrupp som funnits rätt många år, och de låtar jag lyckades lyssna på lät lovande. Alltså köpte vi biljetter och begav oss till AB. Publiken såg rätt blandad ut, och även om vi medelåldringar låg klart över snittåldern, så fanns där folk mellan fem och sjuttio ungefär. Efter att med hjälp av kall Leffe Blond ha genomlidit förbandet så kom då Zita Swoon in på scenen. Och vilket drag det blev! En lysande sångare, fantastiska musiker och charmiga körflickor fick fart på publiken och det var en konsertupplevelse som gjorde magistern och hans kvinna lyckliga. Blandningen av tempo, stilar, språk (tyvärr ingen flamländska dock), instrument och den konstanta spelglädjen kombinerat med en entusiastisk publik gjorde att det var omöjligt att stå still.

För dig som blir nyfiken på Zita Swoon finns här en gammal konsert. Skillnaden är att man numera också sjunger en del på franska, vilket är lite anmärkningsvärt med tanke på språksituationen i Belgien. Zita Swoon kommer nämligen från Antwerpen, och är det något man inte gör i Antwerpen så är det sjunger på franska. Men mer om språksituationen i Belgien en annan natt.