Bättre en öl i Bryssel än tio i Handen

Många säger att Bryssel är så tråkigt. Det lär inte finnas just någonting att se, det lär vara gyttrigt och trist i största allmänhet. Dessa människor har antingen inte varit i Bryssel, eller gått omkring på de gator i stadens mitt där de flesta turister håller sig. På dessa gator har de trängts med alla andra turister, kanske sett det vackra Grand Place, men konstaterat att det är ett undantag eftersom det mesta andra de sett varit tråkigt. Sedan har de tagit en öl, vanligen någon sort som de redan provat innan hemma i Örkelljunga, Öregrund eller Örebro. Kanske har man också vågat sig på lite flottiga pommes frites med majonnäs.

Därefter har de gått för att se Manneken Pis, och givetvis funnit att detta är en tämligen ointressant sevärdhet som dessutom skyms av stora gäng med japaner samt små flockar norrmän, ester, ryssar, engelsmän, tyskar osv osv. Till sist hamnar man på Rue des Bouchers, restauranggatan där de låtit sig dras in på en restaurang av de påstridiga kyparna. Förmodligen har de sedan satt i sig musslor med pommes frites, denna bisarra kombination, till ett pris som inte motsvarar kvaliteten.

Och husen har oftast inte passat ihop med varandra, människorna har varit så blandade att man inte riktigt förstått i vilken typ av stadsdel man hamnat, och ingenting har varit så där storslaget och pampigt som Paris eller sådär annorlunda och lättintagligt som Amsterdam eller sådär välkänt från tv som London.

Så då åker man hem till Örkelljunga, Öregrund eller Örebro och säger att Bryssel är en tråkig stad och det kunde man ju tänka sig för det är ju där dom där EU-byråkraterna sitter som försöker tala om för oss hur stora jordgubbarna skall vara och vilken vinkel det skall vara på gurkorna.

Magistern for till Bryssel med sin kvinna. Vi for i längtan efter våren och konstaterade något besviket när vi kommit fram att det var varmare hemma. Men det är lätt att finna tröst i Bryssel. Visserligen kan man inte dränka sina sorger, men man kan hålla dem på avstånd ett bra tag medan man provar sig igenom valda delar av det belgiska ölutbudet. Om man dessutom införskaffar en del belgisk choklad så har man vad som behövs för att må bra, även när våren tvekar. Efter någon dag så gav dock våren med sig, solen sken, fåglarna kvittrade och... ja, just det, fåglarna kvittrade och jag hörde dem! Vi var nästan mitt inne i den stora staden, vår unions stolta huvudstad och vi gick på gator nästan helt utan trafik. Och husen var vackra och husen var fula, allting blandat. Kanske är det för att de vackra husen framstår som ännu vackrare när de jämförs med de fula, eller kanske är det bara för att blandningen är så charmig och ogenomtänkt, men det är svårt att inte falla för stadens charm. Dock är kvarteren runtomkring Grand Place egentligen ganska tråkiga, och kryllar dessutom av turister och inrättningar som syftar till att lura av dessa deras pengar.

Det finns dock två undantag, undantag som vänder sig till ölvänner. Det ena är Delirium Café , ett eldorado för ölvänner. Detta ställe lär ha skaffat sig en filial i den stad som den begåvade skribenten Claes Britton kallar för "Sveriges framstjärt", nämligen Göteborg, men varför åka dit när man kan åka till Bryssel? På Delirium Café kan man avnjuta det mesta som finns av belgisk ölkultur, och även öl från andra länder (varför nu någon skulle vilja göra det). Dock finns inte det mytiska, svårfunna Westvleeteren, det öl som lär vara världens bästa att finna ens här. Min favorit? Ja, kanske Abbaye des Rocs, ett utsökt öl, möjligen lite för sötaktigt för en del, men fruktansvärt gott. Och starkt. Just styrkan på den belgiska ölen gör att man inte kan prova hur många sorter som helst på några dagar.

Nåväl, själva lokalen är inte direkt något under av mysighet, men det kan man stå ut med med detta utbud. Den andra anledningen att hålla sig kvar i dessa kvarter är också ölrelaterad. Butiken som ligger på Rue Marché Aux Herbes 56 har ett fantastiskt urval av ölsorter, och mycket vänlig och hjälpsam personal. Här syns en liten del av deras sortiment:

Timmen är nu sen, och det finns så mycket mer att berätta om Bryssel. Jag lovar att återkomma med fler orsaker till varför jag tycker så mycket om denna stad, och även om hela Belgien. Och jag lovar också fler tips om vad man skall se, vad man kan göra och var man kan äta när man är där.