God tysk kultur!

I sin strävan att lära känna vår värld hamnar magistern understundom på de mest underliga platser. Ibland är orsaken att flygbiljetterna är så billiga att de inte går att motstå. Därför kan man plötsligt hamna i en stad som Stuttgart. Men även Stuttgart har en hel del att se. Den största upplevelsen befann sig dock en bit utanför staden. Mest för att göra en liten utflykt och se på stadens omgivningar befann sig magistern och hans kvinna på en buss som slingrade sig fram på tyska småvägar mellan prydliga hus och leende dalar. Målet var en chokladfabrik.

Det var inte så länge sedan vi såg Johnny Depps lysande porträtt av Willy Wonka bland sina oompa-loompier, och denna bild av chokladproduktion levde kvar i våra sinnen. Huruvida även denna tyska chokladfabrik befolkades av sådana varelser fick vi aldrig veta. EU:s hygienregler gör att man inte utan vidare kan komma in i själva fabriken, och egentligen var det inte den som drog, utan annan kultur.

Den chokladfabrik som bussen närmade sig för varje krök i vägen leds dock inte av Willy Wonka, utan av Alfred Theodor Ritter, sonson till grundaren Alfred Ritter. Och den choklad som framställs i denna fabrik går under namnet Ritter Sport. Om inte den ärade läsaren har avnjutit denna produkt, så har ni säkerligen ändå lagt märke till den då den till skillnad från de flesta konkurrenter inte är rektangulär utan kvadratisk. Vilken betydelse har då denna formfråga? Jo, ursprungligen låg chokladfabriken i Bad Cannstadt närmare Stuttgart, och denna plats passerades av många män på väg att titta på fotboll. Då även idrottspublik vid denna tid normalt klädde sig i kavajer, och då kavajernas fickor hade en kvadratisk form knäckte Alfreds hustru Clara den geniala idén att också ge chokladkakorna en kvadratisk form, och namnet Ritter Sport.

Nåväl, detta lever kvar än idag, och just den kvadratiska formen är något av ett signum för Ritter Sport. Och som vi strax skall komma fram till har det en viss betydelse för vår lilla utflykt.

Vi kliver i alla fall av bussen vid hållplatsen Waldenbuch Postamt, och går mot vårt mål, Museum Ritter. Detta museum hyser en konstsamling som ett annat av grundaren Alfred Ritters barnbarn, Marli Hoppe-Ritter har samlat ihop. Och nu kommer vi till poängen; temat för samlingen är kvadraten. Detta kan låta torrt och tråkigt, men är det ingalunda. Museet är dessutom en mycket vacker byggnad, läget i utkanten av den lilla chokladstaden är perfekt med utsikt mot landsbygden. Man kan låna små apparater där man kan höra presentationer och förklaringar av många av de konstverk som kanske vid första anblicken kan förefalla ointressanta så att de väcks till liv och får nya dimensioner (vid vårt besök var det dock bara på tyska, men kanske har det förändrats).

Efter all denna själsliga näring är det så dags för kroppen. Först ett besök på den utmärkta kafeterian, där det förutom choklad serveras allehanda rätter och drycker. Sedan kan man besöka en liten utställning om företagets historia, mest inriktad på barn, men ändå trevlig. Och till sist är det givetvis shoppen som drar. Där finns andrasortering till bra priser, och även en del sorter som man inte hittar så lätt. Det är svårt att inte vandra ut med tunga kassar.

Sedan kommer man så hem till Sverige. Ganska ofta passerar jag landets ledande chokladtillverkare. Deras fabrik må vara hyfsat arkitektoniskt tilltalande, och det finns ansatser till en park utanför, men där är det slut på det roliga. Något engagemang för omgivningen finns inte, utställningar och muséer saknas, och inte ens en liten butik där andra än de lyckligt (???) lottade som är anställda skulle kunna köpa en liten godsak finns att tillgå. Men vem förlorar på detta? Ja, när chokladbehovet sätter in så minns man den trevliga dagen med kulturella upplevelser på den Baden-Würtembergska landsbygden och den choklad som hittar vägen ner i min varukorg har inte fått sitt namn efter en afrikansk asätande fågel.

Drick georgiskt vin!

Som jag tidigare nämnt på min blogg så är jag ingen anhängare av handelsbojkotter. Även om jag anser att Kina är ett osympatiskt land så tror jag inte på att försöka isolera det genom att undvika kinesiska varor i alla lägen. Därmed inte sagt att man inte kan välja en vara från ett mer sympatiskt land när man ställs inför valet. Av den anledningen uppskattar jag butiker som IKEA och H&M där man får klar och tydlig information om varifrån varorna kommer. Nu skulle jag ju knappast välja att köpa ett fult plagg som är tillverkat i Israel hellre än ett snyggt från Kina, men om de är likvärdiga så kan ursprunget fälla avgörandet.

Ett land som jag i likhet med Mart Laar uppskattar och gärna vill stödja är Georgien. En bidragande orsak till att jag vill stödja detta land är givetvis att dess tidigare största handelspartner, Ryssland utsätter det för en bojkott. Det här är ju också en parallell till min förkärlek för israeliska varor (avnjuter för övrigt just nu utsökta israeliska druvor från Lidl, rekommenderas varmt!), eftersom vissa utsätter dem för bojkott gör jag mitt bästa för att motverka det.

Nu finns det ett sällsynt och ovanligt bra tillfälle att handla georgiskt. Vår kära monopolaktör Systembolaget har nämligen bland sina tillfälliga nyheter vinet Teliani Valley Saperavi , ett vin som jag faktiskt blev mycket positivt överraskad av. Anledningen till min överraskning var att jag tidigare vid ett flertal tillfällen köpt georgiska viner i Estland, där de ofta finns att köpa. De flesta av dem är söta och dem har jag undvikit, om jag kunnat. Ofta har texten nämligen bara varit ryskspråkig och min ryska är inte vad den borde vara. Av dem som inte varit söta har några varit drickbara, men knappast så mycket mer. En del har hamnat direkt till Käppala .

Teliani Valley däremot är utmärkt gott. Jag är ingen vinskribent, men jag noterade att DN också berömde detta vin. Läs gärna mer om druvan och om georgisk vinproduktion här . Det här är ett kraftfullt och smakrikt vin, och om inte annat så är det ett utmärkt tillfälle att prova på ett nytt vinland. Tyvärr noterade jag vid ett besök på mitt lokala Systembolag att åtgången inte verkar vara så stor. Men så stod också flaskorna längst ner, etiketten var inte speciellt iögonenfallande och landets flagga saknades på hyllskylten. Men det sistnämnda kanske var tur därför att både Svd och DN har nyligen publicerat fel flagga för Georgien.

Den som är intresserad av Georgien kan annars hitta en hel del intressant på bloggen Allt om Georgien

Gör Birgitta Ohlsson till utrikesminister!

Birgitta Ohlsson är en spännande politiker. Till skillnad från många andra har hon en stark egen profil, och törs alltid säga vad hon tycker. Vi har sett alldeles för många exempel på personer som blir ministrar eller får andra positioner bara för att de är unga kvinnor, inte för att de har så värst många andra meriter. Speciellt Göran Persson var ju bra på att hitta kvinnor som fick positioner utan att sedan märkas speciellt mycket. En sådan kvinna är inte Birgitta Ohlsson. I dagens Svenska Dagbladet finns en intressant intervju med henne.

Jag håller absolut inte med om allt som Birgitta Ohlsson tycker. Men hon tycker mycket och ligger inte på latsidan. Hennes åsikter om minkfarmer och kungahuset (även om jag är för bådadera) kanske inte berör mig speciellt mycket, men värre är det med föräldraförsäkringen. Birgitta Ohlsson är annars en klok och konsekvent liberal. Hon tar avstånd från konservativa uttalanden om att homosexuella inte skall få gifta sig från Fälldin och hans likasinnade, och det är givetvis klok liberal politik. För en liberal så är det självklart att människor själva skall få bestämma över sitt liv. Den som vill gifta sig med en man bör få det oavsett om han är man själv eller inte. För övrigt har magistern noterat att Jämo Claes Borgström, en man som jag annars sällan håller med har skrivit en klok och tänkvärd kommentar kring Fälldinklanens tokigheter.

Men varför tar liberalismen slut när det gäller att tillåta människor att avgöra vem som skall ta ut föräldraledigheten? Jag tror säkert att det är bra för många människor att dela dagarna lika, men det finns andra som av olika skäl inte vill göra det. För en liberal borde det vara självklart att var och en själv skall få avgöra denna fråga. Det skulle kunna vara ett problem i ett samhälle där inte jämställdheten har nått så långt som i Sverige, men här är det ju ingen som höjer på ögonbrynen åt att pappor tar ledigt för att vara hemma med sina barn. Här hamnar den annars så kloka Birgitta Ohlsson i det tokfeministiska lägret. För mig som gärna skulle vilja kalla mig feminist, eftersom det för mig är självklart att kvinnor och män har samma värde, bör ha samma möjligheter och även ges utrymme att betona såväl "manliga" som "kvinnliga" sidor av sin personlighet är det helt oacceptabelt att försöka tvinga på andra människor ett visst sätt att leva. Den kvinna som vill lägga sin kraft och energi på att vara en god mor, ta hand om sin familj och avstå från karriär måste ha lika stor rätt att göra detta som den som vill bli VD för ett börsbolag. Det är detta som är feminism för mig, och jag blir lika orolig varje gång fundamentalistfeministerna gör sina utspel, speciellt när det rör sig om folkpartister.

Men det är i utrikespolitiken som Birgitta Ohlsson visar sina framfötter. Tyvärr är utrikespolitik ett område som inte riktigt betonats av fp. Här finns annars en lucka att fylla. Moderaterna gör visserligen ofta kloka uttalanden, men på något sätt känns det som att de är beredda att sälja ut mänskliga rättigheter för att få handelsavtal. Att Carl Bildt förutom sina smått tvivelaktiga affärer i Ryssland och Afrika också är lite väl Palestinavänlig gör inte saken bättre. Och på vänsterkanten är det givetvis ännu värre. Här offras gladeligen allt vad feminism heter för att inte framstå som islamkritiska, och krav på mänskliga rättigheter uppfattas som inblandning i andra länders inre angelägenheter.

Birgitta Ohlsson är inte sådan. Det gladde mig mycket att hon nämnde Israel som ett av sina favoritländer i intervjun, och att hon framhöll att det är mellanösterns enda demokrati. Den som går in på Birgitta Ohlssons hemsida kan där läsa hennes kloka uttalanden om Vietnam, Taiwan, Israel m. fl. länder. Jag tror att om Birgitta Ohlsson skulle bli utrikesminister så skulle vi ha en politiker med integritet, en politiker som aldrig skulle kompromissa om mänskliga rättigheter och frihetsfrågor. Dessutom skulle hon våga sticka ut hakan, ge Sverige en aktiv roll i världen och givetvis även försvara kvinnornas situation där den verkligen är dålig, nämligen i muslimska och andra strängt religiösa länder. För när allt kommer omkring, vad är det svenska kvinnoförtrycket jämfört med kvinnornas situation i Iran, Saudi-Arabien, eller i det totala abortförbudets Chile och Nicaragua?