Bröst och burkor

Veckans samtalsämne här i Uppland är den könsdiskriminering som Fyrishov, landskapets mest betydande badanläggning ägnar sig åt. Medan män får visa såväl muskler som fettvalkar tvingas kvinnor ikläda sig bikiniöverdel eller hel baddräkt. De modiga systrarna Ragnhild och Kristin Karlsson beslöt sig för att utmana detta förtryck vilket ledde till att de bryskt avvisades.

Från badanläggningens sida förklarar man sig med diverse märkliga uttalanden. Den ansvariga, som passande nog heter Inger Grotteblad, säger:

"Vi vill att alla flickor som kommer hit ska känna en trygghet och inte bli utsatta för sexuellt ofredande. Om normen blir att flickor får vara topless så finns det ett antal andra som inte vill vara topless. Det blir ett ökat tryck på dem."

Frågan man ställer sig är om denna Grottekvinna möjligen är muslim. Dessa har ju åsikten att kvinnor måste skyla sina kroppar för att inte locka fram männens otyglade lustar. Genom att kräva att alla kvinnor i Iran eller Saudiarabien klär sig i heltäckande kläder har man framgångsrikt fått bort trycket på att man skall ha utmanande kläder. Det är långt kvar tills kvinnorna i Saudiarabien kan visa hud, men det finns i alla fall små tendenser i rätt riktning när man nu börjar kräva att åtminstone få köra bil.



Andra har andra synpunkter på badklädesfrågan. En bloggare vid namn Michelle Mybell har drabbats av ilska över detta ur perspektivet att systrarna bortser från olikheter mellan kvinnor och män. Och visst är kvinnor och män olika, men frågan är varför kvinnans kropp skulle vara så förbjuden att visa upp. Och jag respekterar helt Michelles vilja att vara kvinnlig och betona de kvinnliga delarna av sin personlighet, inget fel med det. Frågan är bara varför man nödvändigtvis måste kräva att alla kvinnor, respektive alla män måste vara lika. Det är ingen som kräver att alla kvinnor måste klä av sig på överkroppen (däremot är knappast heltäckande baddräkter för män förekommande, även om det säkert finns män som skulle föredra att dölja sina former).

Överhuvudtaget tycker jag att svenskarna på något sätt har kommit att bli väldigt pryda på senare tid. Fjärran är den tid då svenskar var pionjärer vad gäller nakenhet. Nu finns Näringslivets Etiska Råd, ett slags moralpoliser som slår ner direkt när naken hud finns i annonser. Däremot har svensk filmcensur en extremt hög acceptansnivå för sexinslag i filmer som visas för barn. Jag kan inte riktigt få detta att gå ihop. Varför skulle avklädda annonsbilder vara så mycket värre än sexscener för barn?

Ett extremt uttryck för denna rädsla för kroppen har också visat sig i simhallen i stockholmsförorten Husby. Husbybadet har nämligen en alltför liten reningskapacitet vilket beror på att så många behåller smutsiga kalsonger på under badbyxorna. Dessutom är badbyxorna av den typ som ofta också används som träningskläder. Detta då man skäms över att visa sig i åtsittande badkläder. I Frankrike och även på Åland måste man i badhus ha åtsittande badbyxor, just för att slippa dessa problem. Detta fick lite märkliga konsekvenser när mina barns klass i sexan skulle på skolresa till Åland, och avstod från ett besök på det förnämliga Mariebad då det visade sig att detta skulle kräva åtsittande byxor, något som var alldeles för känsligt.

I Tyskland, Belgien och Holland är det allmänt att män och kvinnor badar bastu tillsammans i badhus, och detta utan att dölja sina kroppar. I det ovan nämnda Fyrishov har man en relaxavdelning där man könsuppdelat badar bastu. Trots att det alltså bara är män närvarande visade det sig vid mitt senaste besök att mer än hälften behöll badbyxorna på i bastun. Och då rörde det sig om vuxna män, inte mellanstadiebarn för vilka nakenheten kanske kan vara mer känslig. Jag förstår inte riktigt varför vi har denna skräck inför den nakna kroppen. Sverige är ju knappast något särdeles religiöst land, så det torde ju inte ha med sådana moraliska bud att göra.

Kanske är det den extrema jämlikheten som spökar. Om några är topless så måste alla vara det, annars är det orättvist. För mig som liberal är svaret enkelt: Acceptera att alla är olika, har olika behov och önskningar. Jag tycker inte om att se kvinnor som döljer sina kroppar i sjalar och burkor, men jag accepterar om de väljer att göra det. Andra tycker inte om att se kvinnors bröst, men måste accepterar att de väljer att visa dem!

Och till Kristin och Ragnhild vill jag säga: Fortsätt att våga utmana! Det är genom pionjärer som ni som samhället utvecklas. Liksom de kvinnor som vågar lägga av sig burkan eller slöjan, eller de som vill köra bil i Saudiarabien så är ni föregångare. Var stolta!

Från Murphy till Brodsky

I datorn och i viss mån även i Tv:n finns mycket att uppleva. Men det är något helt annat att ta del av förstahandsupplevelser. I den uppländska metropol i vars närhet jag residerar finns det en hel del att se och höra. De två senast tisdagarna har jag och min kvinna besökt två, sinsemellan helt olika, men kvalitativt jämbördiga konserter.

Det började förra tisdagen då vi infann oss i den trevliga konsertlokalen vid restaurang Katalin, ett ynkligt stenkast från det kaos som järnvägsstationsområdet förvandlats till under rådande ombyggnader. Publiken var ganska blandad, men männen var i majoritet och genomsnittsåldern låg nog närmare fyrtio. Efter några utsökta öl av märket Belhaven Twisted Thistle, en läcker skotsk brygd, betydligt lenare än tistlarna på etiketten, och en hyfsad pastarätt var det dags. In på scenen kom Elliott Murphy. Vem är då detta, undrar många, liksom jag själv några veckor tidigare. Mannen är amerikan, född det magiska året 1949, vilket gör honom till jämnårig med storheter som Göran Persson, Lars Leijonborg, Carl Bildt, Birger Schlaug, Mark Knopfler, Bruce Springsteen, Ulf Lundell, Twiggy och Malena Ivarsson. Murphy har hållit igång som musiker sedan tidigt sjuttiotal, och har trots att han aldrig riktigt slagit igenom ändå skapat sig ett namn som är välkänt bland musikintresserade världen över.

Hans musik liknas ibland vid Dylans, och den har utvecklats till att bli mer akustisk, speciellt sedan han börjat turnera med den franske gitarristen Olivier Durand. Vi njöt i alla fall av konserten och det var en upplevelse att ha sett Murphy och Durand på nära håll i den mysiga konsertlokalen. Läs även UNT:s recension av konserten.

En vecka senare. Samma stad. Samma kvarter. Samma järnvägskaos, denna gång ett lite längre stenkast bort. Platsen denna gång: Sal B i det nyinvigda Konserthuset. En sal helt inriktad på funktion. På scenen Brodskykvartetten, en mycket högklassig brittisk stråkkvartett. Två violiner, en viola och en cello. Musik av världsklass även här. Se denna recension. I pausen utsikten över staden från husets högsta våning. Det är kanske inte ett hus som är helt lätt att ta till sig, man faller inte i beundran inför dess skönhet. Men arkitektur måste inte alltid vara lättsmält. Jag tycker ändå att det är en spännande byggnad, och det tillför definitivt något till Uppsalas stadsbild. Att det sedan är glädjande att man uppför en byggnad av den här kalibern för kulturella ändamål, att det inte bara är köpcentra, nyfunkisbostadsrätter och snabbmatsrestauranger som uppförs i det tidiga tvåtusentalet är ju något att bli glad över.

Våga försvara porren!

I en mycket klok ledarartikel skriver Maria Abrahamsson i Svd om pornografi. Det är ett ämne som engagerar människor, och det anses allmänt att man skall ha en avståndstagande inställning till detta fenomen. Ämnet behandlas också på Idag-sidan. Trots att det alltså är så tabu att försvara porren i Sverige är det ju så många som spenderar så mycket tid med att ägna sig åt detta "förbjudna". Porren lastas också för allehanda elände, och våra myndigheter och kommuner ställer villigt upp när diverse porrfientliga grupper som Roks kräver att man skall boka porrfritt. För att övertyga om hur hemskt det är med porr används de mest bisarra argument, som att städerskor skall slippa torka bort sperma från onanerande handelsresande. Vad blir nästa steg, att förbjuda samlag på hotellrum? Jag bara undrar...

Ett tips för den som vill motverka dumheter av det här slaget är att se till att gå in på Roks hemsida och titta på listan med porrfria hotell, och försöka undvika dessa. Inte för att man nödvändigtvis då behöver titta på porr, utan för att protestera mot censur och förmyndarmentalitet.

Ett märkligt faktum är också att så många feminister kämpar mot porren. I själva verket är det ju så att det finns ett samband mellan kvinnoförtryck och tillgänglighet på pornografi. Som Petra Östergren skriver i den utmärkta boken Porr, horor och feminister så är det just länder som de nordeuropeiska och USA där jämställdhet mellan könen värderas högt som pornografin är lättåtkomlig, medan länder där kvinnor förtrycks också förbjuder porr.

Petra Östergren visar också hur porrmotståndarna står för en mycket konservativ syn på sexualitet. Ett citat:
"Det enda som inte porr- och prostitutionsmotståndarna kritiserar är faktiskt penis-vaginala samlag som utförs av två jämnåriga heterosexuella individer utan fysiska skavanker i en stabil relation. Det kan tyckas paradoxalt att radikala feministiska rörelser inte har en mer tillåtande sexualmoral"

Östergren visar också hur myten om samband mellan sexuellt våld och tillgång till pornografi görs till en sanning av porrmotståndarna, trots att inga vetenskapliga bevis finns för detta. Läs boken, och var beredd på att kanske behöva ompröva en del av dina förutfattade meningar!

Nu är det förvisso sant att mycket av den porr som finns, ja till och med det allra mesta verkligen är undermåligt och tämligen fantasilöst. Men det gäller ju så mycket annat, till exempel utbudet på våra tv-kanaler. Tyvärr blir ju inte intresset för att göra kvalitativt mera högtstående pornografi större av att så många oreflekterat tar avstånd från all porr.

Kanske kan porren också bidra till att människor får ett intressantare och mera spännande sexualliv, och kanske härigenom bidra till förhållanden ges ny stimulans och inte ebbar ut i tristess. Och för den som inte känner något behov av porr är det ju bara att låta bli. Att det sedan finns de som överkonsumerar är ju inte specifikt bara för porr. Att vara gift med någon som tillbringar all tid i garaget eller på gymmet är knappast bättre.

Jag återkommer en annan gång till bokens avdelning om prostitution, som jag kanske inte riktigt tycker är lika enkel att ta ställning till. Under tiden, läs gärna Ann Heberleins intressanta recension i Sydsvenskan.

Inte bara pack i Pakistan!

Ibland hittar man ett och annat guldkorn bland alla de mer eller mindre meningslösa program som ständigt strömmar ut ur våra tv-apparater. Ett sådant sänds på måndagarna i statstelevisionen, och heter En Noman i Pakistan. Missa absolut inte sista delen i morgon klockan 20.00. Det handlar om den pakistansk-norske mannen Noman som besöker det land som hans familj kommer ifrån.

Det som gör programmet så sevärt är dels att Noman är en sådan sympatisk och glad person, och att han lyckas skildra det pakistansk samhället på ett positivt och intresseväckande sätt. När man annars tänker på Pakistan är det mest fanatiska muslimer, som det förvirrade gäng som brände en gröngul flagga häromdagen, och andra typer av elände och problem. Naturligtvis är allt detta också verklighet, men jag tror att det är väldigt viktigt att man också får en mer positiv bild av tredje världen. När man får se att där finns människor som lever normala vardagsliv, med problem och glädjeämnen som inte är helt olika våra egna så kommer dessa människor oss mycket närmare. Och Noman är en stor talang! Även om han inte har samma förmåga att komma andra länder lika nära som det han härstammar ifrån så tycker jag NRK borde skicka honom till fler platser.

Vad gäller flaggbrännare och deras sympatisörer så har naturligtvis Johan Pehrsson rätt i att man borde fundera över om man hör hemma i Sverige om man inte kan acceptera vår yttrandefrihet. Det är dock glädjande att många svenska muslimer visar prov på vilja till försoning. Jag har full förståelse för att en del blir upprörda över bilderna, även om jag i och för sig med näbbar och klor försvarar rätten att publicera dem. Men den muslim som inte tycker om det kan ju säga upp prenumerationen på Nerikes Allehanda. Vi andra kan köpa tidningen för att se bilderna. Det är så det fungerar i en demokrati med yttrandefrihet.

Och glöm inte att det finns andra hot mot tryckfriheten också, inte bara fanatiska muslimer. Under förevändning att motverka "sexualiseringen av det offentliga rummet" vill allehanda vänsterkrafter med bistånd av frikyrkliga införa förbud mot pornografi. Även dessa frihetsfientliga tendenser måste bekämpas!