Veckans samtalsämne här i Uppland är den könsdiskriminering som Fyrishov, landskapets mest betydande badanläggning ägnar sig åt. Medan män får visa såväl muskler som fettvalkar tvingas kvinnor ikläda sig bikiniöverdel eller hel baddräkt. De modiga systrarna Ragnhild och Kristin Karlsson beslöt sig för att utmana detta förtryck vilket ledde till att de bryskt avvisades.
Från badanläggningens sida förklarar man sig med diverse märkliga uttalanden. Den ansvariga, som passande nog heter Inger Grotteblad, säger:
"Vi vill att alla flickor som kommer hit ska känna en trygghet och inte bli utsatta för sexuellt ofredande. Om normen blir att flickor får vara topless så finns det ett antal andra som inte vill vara topless. Det blir ett ökat tryck på dem."
Frågan man ställer sig är om denna Grottekvinna möjligen är muslim. Dessa har ju åsikten att kvinnor måste skyla sina kroppar för att inte locka fram männens otyglade lustar. Genom att kräva att alla kvinnor i Iran eller Saudiarabien klär sig i heltäckande kläder har man framgångsrikt fått bort trycket på att man skall ha utmanande kläder. Det är långt kvar tills kvinnorna i Saudiarabien kan visa hud, men det finns i alla fall små tendenser i rätt riktning när man nu börjar kräva att åtminstone få köra bil.
Andra har andra synpunkter på badklädesfrågan. En bloggare vid namn Michelle Mybell har drabbats av ilska över detta ur perspektivet att systrarna bortser från olikheter mellan kvinnor och män. Och visst är kvinnor och män olika, men frågan är varför kvinnans kropp skulle vara så förbjuden att visa upp. Och jag respekterar helt Michelles vilja att vara kvinnlig och betona de kvinnliga delarna av sin personlighet, inget fel med det. Frågan är bara varför man nödvändigtvis måste kräva att alla kvinnor, respektive alla män måste vara lika. Det är ingen som kräver att alla kvinnor måste klä av sig på överkroppen (däremot är knappast heltäckande baddräkter för män förekommande, även om det säkert finns män som skulle föredra att dölja sina former).
Överhuvudtaget tycker jag att svenskarna på något sätt har kommit att bli väldigt pryda på senare tid. Fjärran är den tid då svenskar var pionjärer vad gäller nakenhet. Nu finns Näringslivets Etiska Råd, ett slags moralpoliser som slår ner direkt när naken hud finns i annonser. Däremot har svensk filmcensur en extremt hög acceptansnivå för sexinslag i filmer som visas för barn. Jag kan inte riktigt få detta att gå ihop. Varför skulle avklädda annonsbilder vara så mycket värre än sexscener för barn?
Ett extremt uttryck för denna rädsla för kroppen har också visat sig i simhallen i stockholmsförorten Husby. Husbybadet har nämligen en alltför liten reningskapacitet vilket beror på att så många behåller smutsiga kalsonger på under badbyxorna. Dessutom är badbyxorna av den typ som ofta också används som träningskläder. Detta då man skäms över att visa sig i åtsittande badkläder. I Frankrike och även på Åland måste man i badhus ha åtsittande badbyxor, just för att slippa dessa problem. Detta fick lite märkliga konsekvenser när mina barns klass i sexan skulle på skolresa till Åland, och avstod från ett besök på det förnämliga Mariebad då det visade sig att detta skulle kräva åtsittande byxor, något som var alldeles för känsligt.
I Tyskland, Belgien och Holland är det allmänt att män och kvinnor badar bastu tillsammans i badhus, och detta utan att dölja sina kroppar. I det ovan nämnda Fyrishov har man en relaxavdelning där man könsuppdelat badar bastu. Trots att det alltså bara är män närvarande visade det sig vid mitt senaste besök att mer än hälften behöll badbyxorna på i bastun. Och då rörde det sig om vuxna män, inte mellanstadiebarn för vilka nakenheten kanske kan vara mer känslig. Jag förstår inte riktigt varför vi har denna skräck inför den nakna kroppen. Sverige är ju knappast något särdeles religiöst land, så det torde ju inte ha med sådana moraliska bud att göra.
Kanske är det den extrema jämlikheten som spökar. Om några är topless så måste alla vara det, annars är det orättvist. För mig som liberal är svaret enkelt: Acceptera att alla är olika, har olika behov och önskningar. Jag tycker inte om att se kvinnor som döljer sina kroppar i sjalar och burkor, men jag accepterar om de väljer att göra det. Andra tycker inte om att se kvinnors bröst, men måste accepterar att de väljer att visa dem!
Och till Kristin och Ragnhild vill jag säga: Fortsätt att våga utmana! Det är genom pionjärer som ni som samhället utvecklas. Liksom de kvinnor som vågar lägga av sig burkan eller slöjan, eller de som vill köra bil i Saudiarabien så är ni föregångare. Var stolta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar