Stolta belgare?

Igår demonstrerade mer än 30000 belgare för belgisk enighet, och efterlyste en lösning på problemet med att landet fortfarande står utan regering. Inte helt oväntat var majoriteten av demonstranterna fransktalande, men även en hel del flamländsktalande deltog. Jag har tidigare skrivit en del om motsättningarna mellan språkgrupperna i Belgien, och där finns också en länk till en intressant och rolig reportageserie om språkfrågan i landet (förutsätter dock lite kunskaper i flamländska eller franska). Rent allmänt kan sägas att det finns en tendens i Flandern att se Vallonien som den tärande delen av landet. Man talar gärna om hur framgångsrika man är i den flamländsktalande nordliga delen av landet, och om hur Vallonien mest gör slut på skattepengar från norr.



Men under mitt senaste besök i Belgien gjorde jag också en del andra iakttagelser. Trots att jag vid befann mig bara några kilometer från den nederländska gränsen märkte jag att man gärna uttalade sig negativt om Holland. Dels var det naturligtvis den lite väl liberala inställningen till droger i det nordliga grannlandet som ådrog sig mina belgiska kollegers irritation, men man beklagade sig också väldigt mycket över den totala bristen på kulinarisk finess och påstod att maten i Holland var mer eller mindre oätlig. Belgien och dess matkultur framhölls som något helt annat. I den mån det var några belgare som man baktalade så var det inte alls de fransktalande. I stället påstod man att folk från Antwerpen var mindre sympatiska. Här nämndes såväl det stora stödet för det suspekta Vlaams Belang, men även antwerpenbornas påstådda snorkighet och det faktum att många av dem påstod att de inte förstod andra flamländska dialekter.



Nu kanske det inte är så märkligt att man ondgör sig över folk från andra städer. I Stockholm hör man allt som oftast en hel del nedsättande om göteborgare, för att inte tala om hur landsortsborna samstämmigt avfärdar stockholmarna som uppblåsta snobbar (fast sen vill de oftast flytta dit i alla fall). Det intressanta är bara att jag under mina dagar i Belgien hörde en hel del negativt om nederländare (som ju talar samma språk) och om antwerpare, men inget om valloner. Så även om flamländarna kanske inte går man ur huse för att demonstrera för belgisk enhet, så tror jag att det ändå finns en stark känsla för det belgiska hos många. Och varje gång man är i Belgien slås man av den starka känsla som det belgiska ölet väcker. De flesta belgare är med rätta stolta över sina bryggeriprodukter, och även om man ofta föredrar sitt lokala märke så provar man gärna andra sorter, oavsett språkområde.

Själv avnjuter jag med fördel en Orval, visserligen ett märke som man även hittar på närmaste Systembolag, men icke desto mindre delikat. Om det inte vore måndag morgon skulle jag gärna utbringa en skål för Belgien!