Ännu en gång har vi haft förmånen att låta våra elever träffa en överlevande från Auschwitz. Det har blivit en årlig tradition att Sioma Zubicky kommer och träffar våra nior. Och inför hans berättelse blir de mest oroliga och bångstyriga tonåringar tysta och tankfulla. Nu är Zubicky 81 år, men han orkar fortfarande göra sina viktiga resor. Visserligen reser han inte så långt som han gjorde förr om åren, men ändå är det beundransvärt att orka återuppleva alla hemskheter dag ut och dag in.

För mig som hört Zubicky tala i minst femton år är det givetvis mycket upprepning, men jag kan inte låta bli att gripas tag och ruskas om av hans berättelse varje gång. Jag beundrar också hans förmåga att skratta mitt i eländet. Och även om jag känner igen en hel del av skämten i hans manuskript så är de nya för eleverna. Ofta kommer också det mest intressanta fram när eleverna själva får ställa frågor till Sioma.

Visst kan man, och till och med bör man, läsa böcker som Zubickys egen Med förintelsen i bagaget , men ingenting kan ersätta det personliga mötet. Att få se Zubicky visa det intatuerade numret från Auschwitz, och veta att det inte så länge till kommer att vara möjligt att träffa levande vittnesbörd från den tiden är viktigt.

Tyvärr har vi genom åren haft elever som, i likhet med de kommunister som förnekar Stalins brott, påstått att allt bara är påhittat, och att numret tatuerats in av honom själv. Dessa elever har dock oftast hållit sig borta från skolan den dag då föredraget hållits.

Det är också intressant att notera att elever faktiskt kan sitta alldeles tysta och bara lyssna i sjuttio minuter i sträck. Helt utan overheadbilder, powerpointpresentationer och annat liknande får det talade ordet ta plats. Om bara innehållet är tillräckligt angeläget så räcker det.

Låt oss hoppas att Sioma och andra överlevande kommer att orka träffa ännu fler ungdomar så att dessa kan berätta för sina barn en gång att de faktiskt träffat en människa som utsatts för detta vidriga brott mot mänskligheten. Men det är också en människa som lyckats resa sig, gå vidare, leva ett rikt liv och bidra till en bättre värld.

Tack Sioma Zubicky!