För en tid sedan hade jag tillfälle att gå och lyssna på en av folkpartiets mest färgstarka politiker, Birgitta Ohlsson. När man nämner hennes namn för folk får man mycket varierande kommentarer. "Hon är enormt engagerad för kvinnor i hela världen.", "Hon borde bli utrikesminister i stället för Bildt.", "Hon är en fanatisk feminist" eller "Hon är snyggast i riksdagen!" Och visst ligger det en hel del i dessa kommentarer. Själv har jag alltid varit lite skeptisk till hennes utspel på hemmaplan, som krav på att föräldraledigheten skall delas lika, ett krav som jag inte kan få att gå ihop med min liberala hållning. För mig är det naturligt att människor själva skall få välja hur de lever sina liv, och inte tvingas dansa efter olika politikers pipor. Det har över huvud taget varit så att när Birgitta Ohlsson uttalat sig om inrikespolitiken har jag varit tveksam, medan i utrikesfrågor har hon alltid mitt stöd.
Det är till exempel få svenska politiker som så öppet stöder Israel, och utan att tveka framhåller Israel som den demokrati det är, omgivet av odemokratiska länder. Medan svenska vänsterfeminister har väldigt lätt för att acceptera muslimskt kvinnoförtryck är Ohlsson konsekvent i sin feminism. Hon drar sig inte för att säga vad hon tycker även om det kan uppfattas som "islam-fientligt" ibland.
Hon skriver:
Människorna som i dag kämpar för frihet i resten av Mellan Östern vill inte ha några smulor från vårt bord. De vill ha samma meny av friheter som finns i Israel. Det finns endast ett styrelsesätt som är värdigt fria medborgare. Det heter demokrati.
Och hennes kritik av diktaturer tar inte hänsyn till affärsintressen och dylikt, något som dessvärre präglar vår regerings politik. I den aktuella frågan om bojkott eller inte av OS i Kina föreslår Birgitta Ohlsson att vi visserligen skall delta, men välja att bära en vit armbindel. Vitt är nämligen den kinesiska sorgefärgen, och vi skulle då påminna om offren för den kommunistiska diktaturen. Dessa tankar och många andra kloka därtill finner man på hennes hemsida Birgitta.nu
Givetvis stödjer hon också Kosovos självständighet, och skriver på sin hemsida och gratulerar dem till deras nyvunna frihet. Personligen säger jag som Per T Ohlsson i det ständigt lysande radioprogrammet Godmorgon Världen: "Om Putin är emot Kosovos självständighet så är jag för."
Att lyssna på Birgitta Ohlssons föredrag under rubriken "Kvinna i världen - pest eller kolera" var inte behagligt. Bilderna hon visade var ofta mycket hemska, och det var omöjligt att inte bli illa berörd. Hon visade bilder från flyktingläger i Darfur där barnen på bilderna inte levde tio minuter efter att bilderna tagits. Och barnen var naturligtvis flickor. Den mat som fanns gavs till pojkar i första hand. Men hon visar även obehagliga bilder på misshandlade kvinnor i vårt eget land. Hon berättar om hur man i många länder inte kan förstå vad hon menar när hon talar om våldtäkt inom äktenskapet. Ett sådant begrepp kan ju inte existera eftersom mannen givetvis har rättigheten att ha sex med sin hustru närhelst han behagar. Och det handlar inte nödvändigtvis om exotiska länder. I Finland kriminaliserades våldtäkt inom äktenskapet inte förrän 1994 enligt Birgitta Ohlsson.
Ju mer man hör om Bildts märkliga uttalanden, desto mer börjar jag tro att Birgitta Ohlsson skulle vara en bättre utrikesminister. Att sedan en del tycker att ett skäl att ha henne som utrikesminister vore att få bort henne från inrikespolitiken är ju värt att tänka över, men faktum är att jag tror att hon alltid skulle vara en konsekvent förkämpe för demokrati och mänskliga rättigheter.
Hur var det då med biten om hennes eventuella skönhet? Får man ens föra sådant på tal när man talar om en feministisk politiker? Är inte det ett tecken på mansgrisig gubbsjuka? Ja, frågan är känslig. Men faktum är att under sitt föredrag nämner hon ett flertal gånger Bengt Westerbergs fysiska företräden. Så då må väl vi män få kommentera Birgittas attraktiva yttre också?
Men vad var det där Tokarp då, frågar sig nu den uppmärksamme läsaren. Jo, det är en by utanför Linköping där den lilla Birgitta tog sina första stapplande liberala steg som valsedelsutdelare innan hon var torr bakom öronen. Och säkert kunde hon redan då charma till sig en och annan röst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar