Att fara i Österled

Påsklovet börjar lida mot sitt slut och snart väntar de kunskapstörstande små liven med tindrande ögon på min visdom. Lovet har mest ägnats åt vila, även om jag gärna skulle rest runt hela jorden om plånboken varit tjockare.

Dock har en liten resa företagits, till grannlandets huvudstad, Helsingfors. Dit reser man naturligtvis företrädesvis med flyg, men denna gång gick färden med fartyg. Fartyget, vid namn Silja Serenade, uppvisar dock inte så många likheter med ett fartyg. Det liknar i stället mest ett shoppingcenter, ett grepp som säkert är klokt i dessa tider när de flesta svenskars favoritnöje är att shoppa. Alltså strövar man fram och tillbaka på en shoppinggata inte olika Kista Galleria, dock med ett betydligt mer begränsat urval butiker. Vill man kan man nästan helt undvika att se havet, vars enda syfte blir att möjliggöra hemsläpandet av lådvis med billig och ointressant öl.

Det finns dock en bar belägen i fören där utsikten över havet är imponerande. I denna serveras dessvärre endast de tråkigaste ölsorterna. På båten finns dock en pub med ett riktigt imponerande ölsortiment, men där är kontakten med havet så gott som obefintlig. I stället kan man där lyssna till en alls icke obegåvad trubadur som sjunger rockcovers, men ölpriserna där är inte speciellt mycket billigare än på land, så det är inte något skäl att bege sig ut till havs.

Ett skäl att företa en båtresa brukar det berömda smörgåsbordet vara. Tidigare i vintras hade jag förmånen att få åka med Eckerölinjen från Grisslehamn till Eckerö och avnjöt då ett ypperligt smörgåsbord. Jag har aldrig blivit besviken på Eckerölinjens fartyg, och kan varmt rekommendera deras smörgåsbord. Så är inte fallet med TallinkSilja. Maten är trist, smaklös och definitivt inte prisvärd. Visst kan man hitta ett och annat ätligt, men det är helt enkelt torftigt. I något slags märklig strävan att poppa upp det hela för att matcha båtens Bollywoodtema har man lagt till en del indiska inslag som inte alls passar dit. Det mesta andra känns överkokt, okryddat och oinspirerat. I priset ingår också dryck. Detta innebär att man får mer eller mindre odrickbara röda och vita viner eller trist billigt öl. Detta till skillnad från Eckerölinjen där man själv kan välja sin dryck, och betala för det man vill ha.

Nej, nästa gång jag skall till Finland tar jag flyget. Eller kanske Eckerölinjen till Åland och sedan vidare med bilfärjorna genom skärgården, en resa jag länge tänkt företa mig.