Stolt folkpartist?

Jag brukar vara stolt över att vara medlem i Folkpartiet Liberalerna. Ett parti som står för liberala värden, för frihet och mot diktatur. Men när jag nu sitter och bläddrar i förra veckans tidningar hittar jag en artikel i Svenska Dagbladet och då blir jag lite oroad. Jan Söderqvist skriver om skillnaden mellan retoriken före valet, och nu när man sitter i regeringsställning. En gång i tiden inbjöd man Taiwans regeringschef, och beklagade sig över att sossarna inte gav honom inresetillstånd. Nu när man är med i regeringen är man helst tyst om Taiwan.

Jag roade mig med att undersöka vilka initiativ fp tagit i frågan. Och dessvärre är det ganska tyst. Visserligen hittade jag en bra debattartikel av Birgitta Ohlsson i Sydsvenskan om att Sverige borde tuffa till sin politik mot kommunistkina, men Taiwan nämns inte i denna. Birgitta Ohlsson har dock på sin hemsida ett krav om att Sverige skall erkänna Taiwan som självständig stat. Detta är dock skrivet år 2001.

Men självaste Carl Bildt (som förvisso inte är folkpartist) har i sin blogg häromdagen föreslagit att de kinesiska ledarna skall bjuda in både Dalai Lama och den nye taiwanesiske presidenten till OS-invigningen. Ett förslag som kanske skulle kunna tas på mer allvar om Bildt också bjöd in dem till Sverige.

Jag förstår att folkpartiet som medlem i regeringen inte kan kräva vad som helst, men jag tror att det är viktigt för ett liberalt parti att man alltid står upp för frihet, även om det kan vara lite obekvämt ibland. Och om man står för en sak när man är i opposition och en annan när man har makten lever man farligt. Kampen för frihet får inte sluta när ens ekonomiska intressen hotas.