Lärarutbildningen är undermålig, visar en undersökning från Högskoleverket. Blir jag förvånad? Nej, inte speciellt. Dessvärre består lärarutbildningarnas personal till stor del av flummiga nissar som lever kvar i den föreställning om skolan som präglade den gamla sosseregeringen. Den förlegade ideologi som karaktäriserades av idéer som att alla skulle ha ett gemensamt år, oavsett om man skulle bli dagisfröken eller gymnasielärare, att betyg är ett fult ord, att krav är något som man absolut inte får ställa eftersom det kan leda till att eleverna kan känna sig kränkta.
Denna inställning präglar också till stor del det andra lärarfacket. Själv är jag (vilket jag i och för sig ifrågasätter ibland, kanske borde man helt gå ur facket?) medlem i Lärarnas Riksförbund. Och det är väl rätt okej. Men det andra förbundet! Av någon anledning står detta förbund för något som närmast kan liknas vid en avdankad socialdemokratisk skolpolitik. Vidare har man även rektorer som medlemmar. Detta tycker jag är mycket anmärkningsvärt eftersom rektorer ju faktiskt är våra chefer, dvs arbetsgivarrepresentanter. I LR får den som blir rektor gå över till Skolledarförbundet, vilket ju känns naturligt. Och så är det det här med dagisfröknarna. Av någon anledning blir en del människor fruktansvärt provocerade när man använder detta ord. Varför förstår jag inte. Och eftersom jag alltid tycker att det är lite stimulerande att provocera så fortsätter jag gladeligen att använda detta ord (även om jag av ren ekonomisk självbevarelsedrift bör undvika det när min rektor (som tidigare varit dagisfröken) hör.
Hade nyligen en diskussion med Lärarförbundets ombud på min skola. Hon blir mycket riktigt uppretad över att jag använder ordet dagisfröken, och anser att det faktum att LR inte vill ha dem som medlemmar som ett tecken på att vi anser dem vara mindre värda. I så fall, invänder jag, borde vi även anse läkare, advokater och andra "högstatusyrken" vara mindre värda eftersom vi inte ansluter dessa. Nej, det handlar självklart inte om värde. Men ett fackförbund för lärare i grundskola och gymnasium skall givetvis företräda dessa intressen. Om det inte gör det så finns det ju ingen anledning att vara medlem.
Men alla har ju rätt till sin åsikt. Jag har stor respekt för andras åsikter, och min kollega har en genuint socialistisk grund och för henne är det naturligt att tycka så. Men nu till det märkliga: Ganska ofta pratar jag med kolleger som arbetar på de lägre stadierna. Nästan undantagslöst är de medlemmar i Lärarförbundet. Men deras åsikter är oftast rakt motsatta. Ändå fortsätter de att stödja detta förbund. Det övergår mitt förstånd. Jag skulle kunna förstå om de i likhet med LO-anslutna inte hade något alternativ, men de är ju välkomna i LR som ju står för en förhållandevis vettig skolpolitik. Är det slöhet, bekvämlighet, eller den (svenska?) motviljan mot att ta konflikt och riskera att stöta sig med någon kollega?
En gång i tiden var jag medlem i LO-förbundet Kommunal. Det var hemskt! Varje gång den obehagligt sladdriga medlemstidningen slank in genom brevlådan visste jag att dagen var förstörd. Ännu en gång skulle jag tvingas genomlida hyllningstal till fondsocialism (det här var på 80-talet), skräckpropagande om hur högerspökena skulle förvandla vårt land till ett amerikaniserat konkurrenssamhälle, hyllningar av Kuba och Vietnam osv osv. Visst hade jag kunnat slänga skiten i likhet med många av mina kolleger, men det var det här jag var med och betalade. Jag måste genomlida det vidriga innehållet. Jag var ung och för feg för att våga stå utanför facket, det var en nog stor uppoffring att förnedra sig genom att reservera sig mot kollektivanslutningen till Partiet (när fackpampen kom för att informera vår grupp om 20 bussförare hade han med sig en enda blankett för reservation).
Och även om sossarna idag inte är lika hemska som de var på 80-talet, även om man inte längre blir kollektivansluten så är ju alla LO-medlemmar med och stödjer Sossepartiet. Detta är en skam, och det gläder mig oerhört att LO tappar fler och fler medlemmar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar