Det spelar väl ingen roll hur man stavar, eller?

Många radikala lärare, till exempel de som skapar våra nationella prov, anser att stavning inte är så viktigt. Bland exemplen på uppsatser som uppnår olika betyg kan man se att ett ganska stort antal stavfel accepteras även för högre betyg. Allra mest tolerant mot stavfel är man i de nationella proven i engelska. Här accepteras allsköns stavningsvarianter så länge de är "begripliga för en engelsktalande person". Likaså anses allehanda grammatiska fel vara acceptabla. Vi engelsklärare blir ofta tvungna att höja elevernas betyg efter de nationella proven då kraven är väldigt låga.

Är det då så oviktigt med stavningen? Ja, den som läser Svenska Dagbladet eller Aftonbladet i dag kan läsa om tatueraren som tappade en bokstav, vilket ledde till skadeståndskrav på ett stort antal tusenlappar. Nu kan man i och för sig hävda att just i det här fallet skulle ju en engelsktalande person ha missförstått texten, men jag vill ändå påstå att man genom att tona ned vikten av att lära sig stava korrekt gör eleverna en björntjänst. Det är ju inte bara tatuerare som behöver kunna stava. Visserligen kan man ju använda stavningsprogrammet på datorn, men inte heller det är fullkomligt. Och i många andra datorsammanhang är stavningen väldigt viktig för att man skall hitta det man söker.

Så jag skulle nog vilja hävda att stavning och grammatik är nödvändiga ingredienser i inlärningen av såväl modersmålet som främmande språk. Däremot är det naturligtvis viktigt att elever vågar uttrycka sig även när de inte har så goda kunskaper, att man tar chanser och risker, och visst måste undervisningens främsta mål vara att man kan kommunicera. Men det ena utesluter inte det andra. Kanske borde dock kraven på de nationella proven ses över, inte bara för tatuerarnas skull.