Varför betalar jag skatt? Jo, det viktigaste skälet är att bli skyddad. Om jag blir sjuk vill jag ha möjlighet att få vård även om mina pengar är slut. Om en tjuv försöker bryta sig in vill jag kunna ringa polisen. Om fienden hotar vårt lands frihet vill jag att ett försvar skall finnas som gör att fienden tvekar.
Och visst finns det andra skäl att betala skatt. Skolan är givetvis viktig och måste få kosta, den kulturella mångfalden behöver stöd och landet behöver givetvis en administration (även om den skulle kunna bantas). Däremot vet jag inte om det känns så väldigt angeläget med Barnombudsmannen, Jämställdhetsombudsmannen och Gudvetvadombudsmannen. Inte heller är jag säker på att alla myndigheter verkligen behöver vara så personalstarka som de är. Men allt detta är petitesser jämfört med hoten mot vår självständighet.
Finns det då ett hot? Är inte situationen i vår del av världen så stabil att vi utan vidare kan luta oss tillbaka och skicka de rester som finns kvar av vårt försvar till krishärdar på betryggande avstånd? Är det inte bara elakt förtal att tro att Ryssland fortfarande är den bov det en gång var?
Tyvärr tror jag inte det. Det är ingen slump att de länder som lyckats komma undan den sovjetiska björnen var snabba som vesslor med att komma in under NATO:s beskydd. Det finns alldeles för mycket oroande tecken i Ryssland idag, tecken som tyder på att landet alls inte är en pålitlig demokratisk stat. Nu vill inte jag måla fan på väggen, och jag vill inte alls påstå att det skulle vara troligt att Ryssland kommer att attackera Sverige om några år. Men faktum är att Ryssland är en stat med stora brister, en stat där drömmar om ett återupprättat ryskt imperium lever kvar, ett land där den demokratiska traditionen är ytterligt svag. Och det faktum att USA:s framgångar med att få ordning på situationen i Irak varit högst tveksamma gör att ryssarna blir mindre oroliga över USA:s förmåga att försvara västeuropa. Är tanken att man då skulle kunna utöva påtryckningar mot ett land som valt att stå utanför NATO helt otänkbar?
Naturligtvis hoppas jag, och tror jag, att situationen i Ryssland kommer att stabiliseras. Men man kan inte vara säker. Det är bara att se på hur stämningarna i Ryssland var när Estland vågade flytta ockupanternas minnesmärke, hur estniska tidningar och banken fick sina webbsidor utslagna av ryska agenter. Man kan även studera de kommentarer som ryssar skriver på bloggar som vågar ifrågasätta det Putins anhang utför.
I de läroböcker som vi fortfarande använder i vår skola står det att moderaterna är anhängare till ett starkt försvar. Förvisso förändras vår värld, och en skicklig politiker måste givetvis kunna anpassa sig till detta. Men ändå känns det lite sorgligt, och ganska naivt att det nu är den borgerliga regeringen som genomför den gigantiska nedrustningen. Och var det verkligen det som väljarna ville ha?
2 kommentarer:
Håller med om att vi måste ha ett försvar. Som Finland och en allmän värnplikt. Viktigt också för att förankra att vi måste försvara landets och folkets självständighet.
Som Mao en gång sa: Varje land har en armé, sin egen eller något annan stats!
Men att ge sig in i NATO? Är inte det att ge upp vår självständighet? Att underordna sig stormakter.
Vår neutralitet har inte uppstått med Olof Palme, utan härstammar från Marskalken av Frankrike, Jean Baptiste Bernadotte som blev kung av Sverige. Han drev försiktighetens politik, lyckosam för oss, och avböjde lockelser från stormakter att t ex delta i Krimkriget för att ev vinna Finland åter. Den neutralitetspolitik som han - utan några filosofiska argument - praktiserade, har fortsatt gynnat vårt folk. Klart vi också haft tur. T ex har vi ett annat geografiskt läge än Polen.
OK - jag behöver inte undervisa magistern i historia. Bara tillägga att man inte ska stirra sig blind på Ryssland, hotet från öster visade sig på 30-och 40-talet komma från söder. Menar arr jag tror att historien är föränderlig! Som le Maréchal visste av egen erfarenhet.
Sixten, också en gång lärare men inte i historia.
Förvisso kan hotet komma från andra håll än öster. Men med stabila demokratier åt alla håll, dessutom medlemmar i antingen NATO eller EU eller både och, så är risken för anfall minimal.
Samtidigt har Ryssland en bra bit att vandra innan demokratin hunnit utvecklas tillräckligt. Hoppeligen är de på rätt väg, men skäl till oro föreligger fortfarande.
Skicka en kommentar