Diskriminering i Baltikum och annorstädes.

Ännu en söndag har förflutit bakom bussratten. Som vanligt blir tillvaron förgylld av den fantastiska public servicekanalen P1. Ett av de intressantaste programmen i dag hette Anna och handlade om Baltikum, med fokus på diskriminering därstädes. Det finns ju allmänt i Sverige en uppfattning att framför allt ryssar skulle diskrimineras i Baltikum. Men det här programmet handlade inte bara om etnisk diskriminering utan också om sexuell sådan. Linda Freimane, en svensklett som flyttat till Lettland berättade om inställningen till homosexuella där. Linda Freimane leder en lettisk HBT-organisation som heter Mozaika. Tyvärr är situationen för homosexuella i Lettland sådan att de flesta väljer att stanna i garderoben. Linda Freimane är dock en optimistisk person som sa att om hon inte skulle tro att det är på väg att bli bättre så skulle hon inte stanna där. (För övrigt pryds en av väggarna i magisterns enkla hem av ett vackert konstverk av Lindas danska fru Yvonne Gerner).

Härifrån drog man så paralleller till ryssarnas situation i Baltikum. Tyvärr haltar ju denna jämförelse i allra högsta grad. De homosexuella diskrimineras genom att de inte ges möjlighet att leva öppet med sina känslor och tvingas leva ett falskt liv om de inte vill utsättas för diskriminering. För ryssarnas del handlar det mest om viljan att lära sig landets språk. Tyvärr finns det en mentalitet bland väldigt många ryssar i Baltikum att man helst vill leva kvar i den tid då balterna tvingades lära sig ryska. Genom att man inte skaffar sig tillräckliga kunskaper i landets språk hamnar man ohjälpligt på efterkälken. Och väldigt många av ryssarna i Baltikum inser ändå att de har det bra mycket bättre i Baltikum än i sitt hemland.

Men visst förekommer det rasism och diskriminering även i Baltikum. Det fick vi också höra i detta program när en mörkhyad est berättade om hur han ibland kallas neger, och hur han ofta betraktas som utlänning trots att han talar flytande estniska.
Men om man nu skall få lite perspektiv på saker och ting så kanske man skall ta reda på hur situationen är i Ryssland för mörkhyade och personer som kommer från de sydligare delarna av det forna sovjetimperiet. Där används brutalt våld i en skrämmande omfattning. Under 2006 skadades 252 personer och 21 dödades i rasistiska överfall, enligt Amnesty International. Och i vårt fagra Sverige blev en invandrare misshandlad med basebollträ utanför Nyköping i dag. Jag menar naturligtvis inte att man inte skall kritisera diskriminering i Estland, men det kan vara nyttigt med lite perspektiv på det som händer.

Från och med nyåret har också diskrimineringsombudsmannen i Estland som tidigare bara arbetat med jämställdhetsfrågor fått i uppgift att arbeta med etnisk diskriminering (eller kanske estnisk diskriminering?). Programmet var dock riktigt bra och till skillnad från en del andra reportage jag hört så var det nyanserat och intressant. Inte minst de kloka kommentarerna från Anu-Mai Köll, professor vid Södertörns högskola.

En lustig sak vad gäller rasism och främlingsfientlighet i Estland är att när landet äntligen lyckades vinna Eurovisionsschlagern var det den på Aruba födde men i Estland bosatte Dave Benton som tillsammans med Tanel Padar tog hem segern. Och Benton är ju en sådan som esterna kallar neger.



Själv kom jag morgonen efter segern till Estland, ett segerrusigt land. Dessutom kom jag dit med ett skolungdomsutbyte och bodde hemma hos en rysk kvinna som var mycket stolt över att Estland vunnit. Till saken hör också att jag själv hade röstat på den coola ryska gruppen Mumiy Troll, något som fick en och annan att höja på ögonbrynen.