>
I Belgien kan man göra mycket. Till exempel kan man lyssna på säckpipa med nittio nakna belgare och belgiskor. Det kan man knappast göra i Sverige. Inte ens med nittio nakna svenskar och svenskor.
Saken är den att man i Belgien, liksom i Holland, Tyskland och Österrike inte lider av samma överdrivna prydhet som tagit makten över det svenska folket. Därför behöver man inte dela upp sig på herr- och damavdelningar när man skall bada bastu, och givetvis har man inte baddräkt på sig i bastun eller när man svalkar sig i poolen efteråt. (Är inte detta hysteriska uppdelande av omklädningsrum ett slags förlegad heteronormalitet? Homosexuella får ju byta om i gemensamma omklädningsrum eftersom alla förutsätts vara heterosexuella. Detta borde anmälas till någon ombudsperson) (och att ha badkläder i en bastu är ju fullständigt sjukt och borde förbjudas i lag!) Dessutom har man ypperliga badanläggningar med många olika bastur och pooler.
Till exempel besökte vi i förra veckan ett ställe som heter t’Mineraal och ligger strax utanför det lilla samhället Rijmenam nära Mechelen, inte alls långt från Bryssel. Dit tar man sig enkelt med buss från Bryssels flygplats, eller från Mechelen. Eftersom vi skulle flyga tillbaka till kung Bores land med kvällsplanet tog vi med oss vårt pick och pack och låste in det i flygplatsens förvaringsboxar, och tog sedan bussen till Rijmenam. Den mycket vänlige busschauffören som inte var så bra på vare sig engelska eller franska bad några ungdomar som steg på strax innan vi skulle gå av att tolka vägbeskrivningen, och ritade dessutom en karta åt oss. Det är bra att ha en karta i Belgien eftersom belgare är väldigt bra på att sätta upp mer eller mindre obegripliga skyltar (som den på bilden ovan ) eller också att sätta begripliga skyltar på helt oväntade och väldigt svårupptäckta platser.
Med hjälp av kartan fann vi så byggnaden på bilden, som ju ser ut som vilken småindustri som helst. Men det som produceras bakom denna enkla fasad är något så svårfångat som välmående. Den som går in genom dörren tyngd av stress och bekymmer kommer ut några timmar senare med ett saligt leende på läpparna, i ett saligt tillstånd av total njutning. Det är kombinationen av avslappnande bastubad, en behaglig miljö, fantastisk belgisk öl, en underbar portion sallad med varm getost som bidrar till ett nirvanaliknande tillstånd som ger kraft att ta itu med vardagen igen.
Här inne finns sex olika bastur med olika karaktär och temperatur. Några är torra, andra fuktiga, några är heta, andra svalare. Dessutom finns bubbelpooler, en 32-gradig utomhusbassäng och en svalare inomhus, en trädgård där man kan sola hela kroppen om det är tillräckligt varmt, vilrum, en restaurang där framför allt salladerna och ölen lockar (tung mat passar inte till bastubad). Baddräkter är bannlysta, men badrock är obligatoriskt i restaurang och vilrum.
Missa inte heller ”opgieting”. Det är den ceremoni då badmästaren kommer in och häller vatten på de heta stenarna i bastun, vatten som är parfymerat med olika dofter som påverkar en på olika vis. Ofta håller han en liten föreläsning om hur olika dofter verkar. När han hällt på går han så runt och viftar frenetiskt med sin våta handduk så att den heta luften når alla närvarande. Efter en paus då den som fått nog kan lämna bastun upprepas det så några gånger, ibland med en paus då man får gå ut och svalka sig. Ofta skickar han också runt is eller apelsinklyftor för att återställa temperatur- och vätskebalansen. Efter denna procedur känner man sig helt underbart mör och behaglig!
I Tyskland är detta än vanligare, och man har oftast Aufguss, som det heter där, minst varje timme. I Belgien är det inte lika vanligt, och t ex på t’Mineraal hade man det bara tre gånger under söndagen då vi var där. Därför gäller det att vara ute i god tid för att få en plats. Men är man ovan bör man hålla sig på de nedre bänkarna. Viktigt är att alltid ha en handduk att sitta på, och även fötterna skall vara på handduken, annars får man en tillsägelse. Och är man extremt pryd finns det inget som hindrar att man har en handduk runt kroppen, men man väcker ju mindre uppmärksamhet om man är naken i detta sammanhang. Här finns alla åldrar, dock mera sällan tonåringar för vilka nakenheten kan vara känslig. Men från 20+ upp till 80+ är alla lika vanligt förekommande.
Men hur sjutton kom det där med säckpipan in i bilden? Jo, det var vid vårt förra besök i Belgien, i december då vi besökte en annan, kanske lika bra badanläggning som hette Hezemeer där man hade skotska temaveckor. Hezemeers opgietsauna var gigantisk, och jag räknade till inte mindre än nittio personer där inne. Här gjorde man opgietingen till en riktig show, med två karlar i någon slags kiltliknande höftkläder som med en imponerande koreografi till inspelad säckpipemusik spred den underbara värmen till alla nittio lyckliga män och kvinnor.
Nu har jag hört att det lär finnas ett ställe i vårt avlånga rike där liknande saker föregår, men det är i en stad som förefaller så avlägsen att det verkar enklare att åka till Bryssel. Staden heter Örnsköldsvik, och kanske åker magistern dit någon gång för att besöka Paradisbadet. Men för alla som har vägarna förbi Belgien, Holland, Österrike eller Tyskland finns det hundratals underbara adresser att upptäcka där ljuvlig njutning väntar. Fördelen med just Belgien är att maten och ölen är överlägsen de andra ländernas.
Den som har frågor får gärna skriva direkt till magistern på adressen kartulikoor@hotmail.com eller fråga i kommentarfältet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar