En gång i tiden stod jag utanför den sovjetiska ambassaden på Gjörwellsgatan i Stockholm och krävde att Sovjet skulle lämna Estland. Sedan förändrades världen och det sovjetiska imperiet där oppositionen hamnade på mentalsjukhus gick under. Ryssland blev ett fritt land med yttrandefrihet, och Estland fick gå sin egen väg. I Estland lever yttrandefriheten kvar och människor får säga vad de vill. I Ryssland har det tyvärr gått åt andra hållet.
Men inte nog med att de ryska makthavarna kväver friheten i Ryssland, nu vill man också tala om vad vi svenskar skall få tycka om deras stora välde. En oförarglig parodi på en del företeelser i Ryssland i samband med den heliga svenska melodifestivalen får den ryska ambassaden att visa att deras ideal ligger farligt nära de gamla sovjetiska. Den ryska pressattachén Kargapolov föreslår, i gammal god sovjetisk anda, att männen bakom sketchen borde placeras på mentalsjukhus.
Här möter vi samma anda som bland de muslimer som krävde att vi skulle förbjuda Muhammedteckningarna. Man anser sig ha monopol på sanningen, och alla bilder som skiljer sig från denna måste bort. Nu kan man givetvis tycka att skämten om Ryssland i parodin var dåliga och mindre roliga, men det är definitivt inte ambassadens sak att tala om vad vi skall visa i vår teve. Om det är någon som bidrar till en negativ Rysslandsbild i Sverige så är det Kargapolov och hans Sovjetpolare.
All heder åt sossarnas utrikespolitiska talesman Urban Ahlin som reagerar på dessa kränkningar från rysshåll, och kräver en protest från UD. Det känns ovant att berömma en sosse, men den här gången är det verkligen välförtjänt. Nu är inte Urban Ahlin vem som helst, utan mannen som lyckats få politiska fångar i Vitryssland frigivna. Han borde ha goda chanser att bli utrikesminister om, vilket Gud förbjude, Mona Sahlin tar makten. Tanken att ha Sahlin som statsminister är dock så motbjudande att den inte uppvägs av att den kloke Ahlin då skulle kunna ha hand om UD.
Fast frågan är ju om Sahlins kompis Ohlyckan skulle kunna acceptera Ahlin. Ohlys parti är ju mån om att behålla sina goda relationer med de forna kamraterna i öst, och skulle kanske kräva att få en mer ryssvänlig utrikesminister. Fast med de senaste opinionssiffrorna i ryggen så finns det ju mer och mer hopp om att Mona aldrig tar makten...
6 kommentarer:
Jag hörde intervjuen på radio igår och skrattade till flera gånger. Det kändes som en passande fortsättning på sketchen.
Man får inte driva med Sovjetryssland. De är inte kända för sin humor och tolerans precis. Som alla centralstyrda stormakter.
Jag har bloggat om fenomenet och länkat hit eftersom du är mer insatt än mig.
Personligen hade jag gärna skickat Tingeling till Moskva, den har allt som kännetecknar en östeuropeisk sommarplåga.
En liten miss, Ohlyckan gillar inte det ryska regimen, det är inte hans polare nu.
Den ryska regimen bekämpar det ryska kommunistpartiet och är inte så mån om deras liken i världen.
Pseudonaja, visst är det hela så komiskt egentligen att man nästan skulle kunna se det som ett enda skämt. Fast skämtet smakar lite illa när man tänker på hur mentalsjukhus användes i Sovjet.
Superkex, tack för din uppmuntran!
Alex, jag är inte så säker på att det är så. Kommunistpartiet i Ryssland röstar oftast med Putins anhängare, och kritiserar sällan honom. Och Ohlyckans parti hittar sina fiender på helt annat håll än i öster.
Alltså dom gamla kommunisterna bryr sig mindre om sina kollegor i Ryssland. Det har hela tiden varit Ryssland som varit deras ideal, så och nu. Fråga inte efter logiken, den förstår dom bara själv. Kanske det är dom heliga platserna, pansarskeppet, Vinterpalatset, Kreml, Gulag etc.
Skicka en kommentar