Arbetarnas stora dag!

I fredags var det så ånyo dags för arbetarrörelsens stora stolta dag. Under röda fanor marscherade man på gator och torg. Stolt flammade de röda fanorna mot den soliga himmelen, sida vid sida gick rörelsens ombudsmän, pensionärer som aldrig ifrågasatt partiets visdom, eritreanska regeringsanhängare, vanliga hederliga arbetare och andra medborgare som fortfarande vill högtidlighålla denna något förlegade dag.

Samtidigt på alla tidningskiosker trummar arbetarrörelsens stora organ med anor från kampen för yttrandefriheten ut ett nytt budskap som skall föra rörelsen in i nittiotalet. Vilket budskap har man så valt ut för denna högtidliga dag? Blir det månne en vision om hur Monas tappra hjältar skall ta tillbaka makten? Kanske ett recept på hur man skall möta krisen? Måhända lite kritik mot Fredriks högerspöken? Eller kanske något europeiskt för att uppmana till intresse för det stundande Eu-valet?



Nej, en stor nyhet har inträffat i konungariket. En nyhet som tränger undan rörelsens stora dubbelröda dag från löpsedlarna. En stor nyhet som bara måste fram, trots att alla vill läsa om den oförtrutna kampen för arbetarnas rättigheter.

Läs allt om detta drama här och känn stolthet över vår svenska pressfrihet!