Att resa är en sysselsättning som magistern gladeligen skulle ägna sig åt minst halva året om inte arbete och andra liknande förpliktelser skulle göra sig påminda. Men när man reser med en familj kan boendet lätt bli kostsamt, och har man inte tillgång till kök blir restaurangnotorna ofta betungande. Men det finns en lösning, nämligen bostadsbyte!
Vi har nu gjort sju bostadsbyten på våra semestrar, och har enbart positiva minnen av dessa. Fördelarna, förutom de ekonomiska är många. Dels bor man i ett vanligt område där vanliga människor bor, och inte i ett turistghetto. Man kommer alltså in i vardagslivet på ett helt annat sätt. Visst, turistområdena ligger ofta närmare stränder och sevärdheter, men det är ändå inte landets vardagsliv man ser så mycket av.
Dels är det en riktig bostad man bor i. Det innebär att det är betydligt trevligare än en lägenhet specialgjord för turister. Naturligtvis kanske man inte har samma smak som ägaren, och de prydnadsföremål som ägaren älskar kan väcka helt andra känslor, men nog står man ut ett par veckor.
Vi har hunnit med att bo på trettionde våningen med utsikt över hela Paris, i ett radhus i en trevlig förort till Dublin som ägdes av en trädgårdsarkitekt vars egen trädgård nästan bara bestod av grus, i en stor lägenhet mitt i en stad som låg mitt i Umbrien som ligger mitt i Italien, hos en belgisk familj som tillverkat sina egna möbler, hos en pensionerad engelsk diplomat som blivit yoga-lärare och buddhist och som åkte motorcykel hem till oss, hos några schweiziska sportfånar som nog aldrig läst en bok men hade hundratals bollar och hos ett kanadensiskt par som lyckats kamouflera alla lampknappar så väl att det tog oss en halv dag att hitta dem.
Allt det här är upplevelser som jag är säker på att såväl vi som våra barn kommer att bära med sig och minnas mer än om man bott på ett Sunwinghotell i Playa de las Americas.
Oftast klarar vi oss utan bil, även om det inte var möjligt på den kanadensiska landsbygden, men en hel del bostadsbytare byter även bil. Ibland har vi hyrt bil ett par dagar, ibland inte alls.
Ytterligare en fördel är ju att ens egen bostad är bebodd. Inbrottsrisken blir mycket mindre, och skulle det vara torrt kan man få hjälp med att vattna det nödvändigaste. Dessutom är det rätt kul att få presentera sin egen hemort och dess begivenheter för människor från fjärran platser. Ibland kanske man tycker att det är tråkigt där man bor, men för den som bor på trettionde våningen i Paris är en uppländsk kedjehusträdgård med harar och igelkottar nog så exotisk.
Ibland har vi träffat dem vi bytt med, ibland inte. En minnesvärd picknick med tre italienska pensionerade lärarinnor glömmer vi inte. En picknick för oss är en filt, några mackor och en termos med kaffe. En picknick för italienska pensionerade lärarinnor är flera bord, stolar, antipasti, pasta, olika kötträtter, grillade grönsaker, sallader, efterrätter, kakor, viner, läsk, vatten, frukt och en hel del annat.
Oftast blir man välkomnad med en flaska lokalt vin, lite mat eller annat. Dock inte hos sportfånarna i Schweiz. Där blev vi välkomnade med förhållningsreglerna:
Duscha inte efter 22.00, och undvik att spola på toaletten på natten.
Gå ej med skor inomhus
Skär inte med knivar utan att använda skärbräda.
Förmodligen säger detta en del om nationalkaraktären. Men Schweiz är ett så vackert land att det är lätt att trivas ändå. Motsatsen var engelsmännen som lämnat en lapp där det stod att vi inte behövde bekymra oss om vi slog sönder något eftersom det ändå bara är saker.
Har vi då inte haft några som helst problem? Jo, fransmännens säng var så hård att det var näst intill omöjligt att sova i den. Lite mutor till äldste sonen gjorde att vi bytte rum. Och schweizarnas (varför just deras?) tvättmaskin pajade. Vi hade gjort vårt bästa att följa bruksanvisningen, men uppenbarligen var den inte lika hållbar som en svensk tvättmaskin (tack Cylinda (nej, jag är inte sponsrad)). Visserligen förklarade fru Sportfåne att de inte höll oss ansvariga, men det var skrivet i en långt ifrån hjärtlig ton.
Men sammantaget så är vi ändå mycket nöjda. Vi har oftast använt oss av förmedlingen Intervac, men även av Homelink en gång. Jag törs inte rekommendera den ena före den andra, men Intervac tycks ha fler svenska medlemmar. I år har vi nog märkt av kristiderna genom att de flesta tycks vilja byta i sina grannländer. Vi har dock fått en holländsk familj på kroken så i juli blir det Oegstgeest som får bli vårt hem i sexton dagar.
(Svenska Dagbladet har en artikel i ämnet, där man räknar upp fler förmedlingar)
För att visa att jag inte hyser några negativa känslor mot schweizare kommer här en låt med en av landets främsta sångare, Stephan Eicher, som för övrigt liksom magistern är född i augusti 1960!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar