Nästan varje dag ringer någon hem till magistern och vill kränga kalsonger, värmepumpar, nyckelringar, strumpor, prenumerationer och diverse annat som jag förmodligen inte behöver. En del av försäljarna låter helt uttråkade, andra närmast desperata och bedjande. Svårast är det att säga nej till dem som låter som snälla och trevliga människor men som på grund av ödets outgrundliga nycker hamnat i den tvivelaktiga telefonförsäljningsbranschen. Ibland frestas jag att ta till Jerry Seinfelds klassiska trick att be den uppringande om hans hemtelefonnummer så att man kan ringa tillbaka och störa när han kommit hem och vill ha lugn och ro.
Nu finns det ju ett så kallat Nix-register som man skulle kunna anmäla sig till för att slippa dessa samtal. Då undantas dock företag som man tidigare varit kund hos, vilket ju innefattar 85% av alla kalsongklubbar, rakbladsklubbar, månadsmagasin och diverse annat. Alltså är det rätt poänglöst. Dessutom har jag för vana att då och då byta morgontidning efter att ha blivit uppringd. Nu senast för ett par veckor ringde en trevlig dam från Dagens Nyheter med ett förmånligt erbjudande, och jag tänkte att jag skulle ge denna tidning en chans.
Men idag när jag satte mig vid kaffebordet på skolan (i det lärarrum där vi inte längre törs tala högt eftersom vi numera delar det med en förskola vars dagisfröknar, trots att de envisas med att vilja bli kallade lärare, inte känner någon kollegial lojalitet utan går och klagar på skolrådet över att högstadielärarna alltför öppet talar om sina elever i det rum som alltid varit vårt forum för terapeutiska samtal om jobbiga elever) med en kopp halvdåligt men gratis Gevalia, och tänkte ta mig en titt på nämnda tidning höll jag på att sätta kaffet i halsen. Förutom att sidan toppades av en bild på någon slags regeringskritiska demonstranter (det kan jag ta, även om det känns tveksamt om det verkligen är det mest representativa bildvalet) så fanns det ett stort uppslaget citat från en av tidningens kommentatorer som löd: "I höstbudgeten öppnar regeringen från årsskiftet en experimentverkstad där de sköraste och allra svagaste blir ofrivilliga deltagare".
Nu får givetvis DN ha vilka åsikter de vill om regeringens budget, och måhända ligger det även något i denna kritik. Men en seriös dagstidning skiljer mellan nyheter och åsikter. Vill jag prenumerera på ett propagandaorgan mot regeringen så vänder jag mig till ett oppositionsparti. Om jag däremot vill läsa nyheter så vill jag ha dessa för sig. Sedan kan jag läsa ledarsidan där DN gärna får förfäkta dessa åsikter utan att det retar mig.
Alltså ringde jag DN och sade upp prenumerationen innan den ens hunnit börja. I Svenska Dagbladet hittar jag åsikterna på ledarsidan och nyheterna på nyhetsplats. Samtidigt finns det mycket som är bra i DN. Se bara den utmärkta ledarartikeln om skatter. Men inte heller den skulle passa att ha på framsidan av tidningen. Det ypperliga citatet nedan är hämtat från denna artikel:
Sverige har länge haft världens högsta skatter. I debatten har många därför glömt att det är medborgarnas pengar det handlar om, inte statens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar