söndag 29 januari 2012

"Glöm aldrig att fråga vad taxiresan kostar!"

Efter att ha gjort bort oss på tåget med vår förlegade måltid (fast jämfört med hur det gick för Karl XII när han var i Ukraina så var det ju rena framgångsresan) stiger vi strax före midnatt ut på en perrong i Kamjanets-Podilsky, eller hur nu staden borde skrivas. För att slippa lägga halva min energi på att fundera över vilken transkribering och stavning (polsk, rysk, ukrainsk, judisk, ungersk, rumänsk...) jag borde använda kommer den fortsättningsvis att kallas KP i den här texten. Och jo, i fall ni undrar, så är bilden längst upp på sidan också från KP.


Rockande skulpturer i KP

Vi frågar en taxichaufför om vad det kostar att åka till vårt hotell, och får svaret 40 hryvnia, dvs drygt 35 kronor. Ett rimligt pris för att åka genom hela stan, tyckte vi, och fortsätter att tycka det ett tag till.  Nästa dag när vi skulle ta en taxi tillbaka glömde vi att följa den gyllene regeln för taxiresor i Ukraina (strängt framhållen i alla guideböcker), nämligen att alltid fråga vad det kostar före resan. När vi kom fram till stationen sa chauffören något på ryska (eller om det var ukrainska, det är inte alltid så lätt att veta skillnaden). I alla fall så tolkade vi det som 70, och blev givetvis upprörda över att bli så gravt lurade. Vi började protestera vilt med vår minimala ryska, och förklarar för den stackars mannen att vi minsann betalade 40 igår. Det visade sig dock att det inte alls var 70 han ville ha, utan 17. Något pinsamt att framstå som en så snål turist att man protesterar över att få betala knappt 15 spänn för att åka genom hela stan, eller om han nu förstod att vi ville betala 40, och i så fall måste han ha blivit ännu mer förvirrad.


Julstämning i KP

Men även 17 var tydligen ett högt pris. På vår sista taxiresa i KP stiger vi in i en skruttig Lada med en förare som i och för sig verkar befinna sig i någon slags dimma. Huruvida den är kemisk eller mental undandrar sig vår bedömning. Resan går dock bra, och när vi är framme vill han bara ha 11 hryvnia för denna resa, och dessutom mitt i natten. Han verkar närmast chockad när jag ger honom 20 och inte vill ha någon växel.

Guideböckerna (jo, det är samma böcker som fick oss att förvänta oss förbrödning över vodka och saltgurka på tåget) har fått oss att tro att de flesta ukrainska taxichaufförer är halvmaffiosos som står och väntar på att lura av godtrogna västerlänningar både skjortan och en rad andra plagg (keep in mind that in Ukraine taxi drivers have the reputation of being minor-league con men, säger den alltid lika välinformerade Bradt Ukraine) (och detta får de oss att tro, vi som kommer från ett land där stackars balter och finnpajsare luras att betala närmare en tusenlapp för att åka från Tallinnfärjan till centralen, och detta helt legalt bara för att bilen har en obegriplig dekal med en uträkning på fönstret!!).

Mellan himmel och jord befinner sig kyrkan.

Det är nästan så man vill berätta för de säkerligen inte så förmögna taxichaufförerna i KP att de gott kan fördubbla priset när de ser en västerlänning. Även jag, en gravt underbetald (när skall jag få 10000 mer i månaden, Björklund?) förortspedagog, tjänar förmodligen mer än de flesta hederliga människor i KP, och kan gott betala 40 spänn för att åka från ena änden av stan till den andra. Men det är inte många taxichaufförer i Ukraina som kan engelska, och tur är väl det, för annars skulle de ha läst guideböckerna och först blivit kränkta, men sedan tänkt att då är det väl lika bra att leva upp till ryktet...


I ett helt annat land är det mycket värre. Läs här, här och här.


Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...