Bilder från Ukraina 32: Att se ett annat Maidan, beslutsamt, allvarligt och kampvilligt.

 Efter den fruktansvärda natten då antalet dödade ständigt rapporterats växa är jag via telefon med i SR:s P1-morgon. Först framåt eftermiddagen beger jag mig ut på stan. Nästan direkt ser jag en grupp Maidankämpar gå förbi. En välklädd man med en fin bil stoppar några av kämparna, öppnar sin bagagelucka och ger dem en bensindunk.

I natt sprang Titusjki (förklaras här) omkring här i kvarteren, och inte så långt härifrån mördades en journalist som drogs ur sin bil. Men nu är det folkets kämpar som är de enda som syns här. Poliserna som brukar stå här vid parken syns inte till. 
Flera bussar på väg mot Kiev med Titusjki har idag stoppats av invånare i samhällen på vägen, och bussarna har fått sina däck sönderskurna.

Vid Dalahästen finns en vägspärr där bilarna kontrolleras av aktivisterna. 

Nere på Kresjtjatyk är det mycket folk. Men till skillnad från tidigare finns här inga souvenirförsäljare, och alla butiker på hela gatan, även delen bortanför barrikaderna har stängt idag. Det är en allvarlig stämning, alla vet att nästa natt kan bli ännu värre. Men nu på dagen är det helt lugnt och inga stridigheter pågår. 

Många kommer bärande på stora kassar med matvaror som görs i ordning till dem som kämpar och arbetar. 

Många är här och vill hjälpa till. Ett stort antal personer håller på att bryta upp trottoarerna för att få gatsten att kasta mot Berkut.

De som håller på här är inte de vanliga aktivisterna utan helt vanliga människor som vill hjälpa till. Många är kvinnor i olika åldrar.

Andra bär däck och annat brännbart.

Det utbrända fackföreningshuset står som en olycksbådande kuliss i bakgrunden, som en påminnelse om nattens våld.

Men nu, vid halvfemtiden är det lugnt. Förråden av gatsten finns överallt.

Och i trappan upp mot Oktoberpalatset som tidigare var ett av aktivisternas högkvarter står ondskans tjänare och avvaktar.

Många kommer bärande på lastpallar och annat. Jag börjar känna mig lite obekväm med att bara stå och titta på när andra jobbar. Stoppar en hundring i en bössa för omkostnader så jag i alla fall bidrar lite grann. Och intalar mig att min information också är till glädje. 

Den symbolladdade granen står i alla fall intakt fortfarande.

Jag lämnar Maidan och passerar stadshuset som nu åter tycks vara kontrollerat av revolutionärerna. 
Det kommer rapporter om att Berkutstyrkor i västra delen av landet vägrar att kämpa vidare mot folket. Samtidigt kommer olycksbådande besked om att armégrupper skulle vara på väg mot Kiev. Och bussar med aktivister stoppas vid vägspärrar. Ändå lyckades två stora bussar med kämpar från västra Ukraina ta sig till Kresjtjatyk i morse. 
Allting är väldigt ovisst. Janukovytj har nu visat sitt fullständigt vidriga blodiga tryne och har för all framtid avsagt sig rätten att styra landet. Men de gamla Sovjetidealen lever fortfarande hos många i den östra delen av landet, liksom i Ryssland. 
För en mycket bra analys hänvisar jag till Michael Winiarskis utmärkta artikel i DN.