Katederundervisning

Ett av de fulaste ord som man känner till på lärarhögskolor, och ofta även bland rektorer är katederundervisning. Detta anses vara något helt förkastligt, och höra en gången tid till. I stället så skall eleverna helst hitta sin egen kunskap. Detta skall helst ske med hjälp av Internet så att skolan ifråga kan påstå sig vara i takt med tiden. Denna så kallade kunskap skall sedan redovisas på något lämpligt sätt.

Och visst är det bra att eleverna får söka fakta på Internet, förutsatt att de också får lära sig att kritiskt granska vad de finner. Och inte är det något fel med olika typer av redovisningar heller. Ibland kanske man kan göra ett häfte, ibland en väggtidning, ibland framföra det man lärt sig muntligt eller dramatisera det. Problemet är bara att det alltför ofta bara blir ett flyttande av fakta från ett ställe till ett annat.

Nej, jag anser att en lärare skall göra just det som sägs i ordet lärare, nämligen lära sina elever något. Eleverna kan naturligtvis ofta själva hitta en del fakta, även om det ibland är ett väldigt ineffektivt sätt att hitta kunskap. Men när det gäller att förstå sammanhangen och sätta in de fakta man hittat i dessa sammanhang behövs det en lärare. Och det skall vara en lärare med ämneskunskaper. Ämneskunskaper tonas också gärna ner av dessa nyskapande pedagoger. Till och med ordet lärare ifrågasätts, vilket ju i och för sig är logiskt om man nu inte tycker att lärarna skall lära ut.

Vill jag då ha en skola där läraren står och mässar medan eleverna andäktigt tar in Kunskapen?
Nej, men jag vill att det skall vara tydligt att en lärare är en lärare. Och en lärare har blivit lärare därför att han eller hon dels kan mycket, dels kan lära ut. Därför skall läraren stå och förklara saker för sina elever, berätta, redogöra, föreläsa, men också, och det är nästan det allra viktigaste, samtala med dem. För det bästa är naturligtvis om man utgår från vad eleverna vill veta, och också tar till sig av deras erfarenheter och kunskaper. Och eftersom många elever har stora kunskaper, i vissa fall större än även en kunnig lärares, om många saker så är det lärarens uppgift att låta dem berätta vad de kan, att skapa ett klimat där de också törs göra det, och även törs göra misstag.

Sedan skall eleverna naturligtvis också få arbeta på andra sätt. Man måste alltid komma ihåg att det i varje klass finns en del elever för vilka ett sätt att lära passar bäst, och andra som har lättare för ett annat. Dessutom så blir det alltid mer stimulerande att gå i en skola där man inte alltid arbetar på samma sätt.

Men jag anser nog att något av det allra viktigaste för en lärare är att kunna föra ett samtal med en klass, ett samtal som syftar till att låta så många som möjligt komma till tals. Ett samtal som visar att man bryr sig om sina elever, men också ett samtal som syftar till att lära eleverna sådant som de inte kan. För tvärtom mot vad en del moderna pedagoger påstår så tror jag att man kan lära människor någonting. Att sedan alla moderna pedagoger inte har den förmågan är en annan sak...