Så här i vintersportstider är det aktuellt att tänka på skidåkning. Många elever åker ju med sina föräldrar till fjällen, eller rent av till Alperna i dessa tider. Men många fler gör det inte, antingen det nu beror på bristande intresse eller brist på pengar. Tidigare kunde dock de allra flesta elever följa med till Kungsberget eller Romme på en dags skidåkning när skolan hade friluftsdagar. Men för något år sedan skärpte Skolverket sina regler, och i princip blev det förbjudet för skolorna att anordna avgiftsbelagda aktiviteter. Och det är inte många skolor som har utrymme i budgeten för sådana resor på skolans bekostnad.
Men var det då inte orättvist att vissa elever inte kunde följa med på sådana resor eftersom deras föräldrar inte hade råd? Det kan ju tyckas vara det, men då måste man se på vilka elever som drabbas av det här. Det är ju inte de elever som har välbärgade föräldrar, och som idag reser till fjällen på loven. För dessa elever gör det inte särskilt mycket från eller till om de missar denna möjlighet på friluftsdagen. I stället är det de elever vars föräldrar inte har råd med sådana resor, men för vilka det ofta inte alls var omöjligt att lägga upp några hundralappar för en dag som drabbas. Det är ju stor skillnad i kostnader mellan att åka upp med hela familjen, kanske bli tvungen att övernatta, och att skicka iväg sitt barn med lärarna på friluftsdagen. Dessa elever går alltså miste om möjligheten att åka iväg och få ta del av dessa nöjen.
Men finns det då inte elever som inte hade råd förut? Jo, det finns det förstås. Men frågan är om det verkligen måste vara meningen att offra alla de andra elevernas möjligheter att få åka på skidresa av denna anledning. Det går naturligtvis inte att helt utrota alla orättvisor i uppväxtmiljö, och förutsättningar även om man vill. Dessutom vet jag av erfarenhet att det finns elever från rejält trasiga hemförhållanden, elever som definitivt aldrig åkt någonstans med sina föräldrar som ändå kunde avvara en slant för att få vara med dessa dagar.
Dessutom var det ju inte så att det inte fanns några alternativ. Självklart måste det finnas något avgiftsfritt alternativ, och det finns ju mycket man kan göra som inte behöver kosta.
På samma sätt har vi nu berövats möjligheten att genomföra elevutbyten med skolor i andra länder. Dessa utbyten var upplevelser för livet för de deltagande. Vi åkte iväg till Italien i en vecka, där eleverna fick bo i italienska familjer och uppleva vardagslivet i en vanlig italiensk familj. Det som eleverna lärde sig under denna vecka gav ofta mer än en hel termin i skolan. Att man dessutom effektivt motarbetar främlingsfientlighet och etnocentrism genom att man får göra ett sådant nedslag i andras vardag var givetvis viktiga bieffekter. Sedan kom de italienska eleverna till oss i en vecka.
Nu är det dock stopp. Detta drabbar ju inte i så stor utsträckning de elever som har råd att åka på utlandssemester på loven, även om det inte är riktigt samma sak att bo på hotell i turistorter som att bo i en vanlig familj. Men de elever vars föräldrar inte har råd att åka med hela familjen på semesterresa har ofta ändå råd att betala en flygbiljett för ett barn. Annars kostade ju inte resoma så mycket eftersom man bodde gratis. Dessutom åker ju många elever på olika resor och läger i idrottsföreningars regi, men det här var en möjlighet för andra ungdomar som inte kommer ut så mycket.
Detta är några exempel på hur den socialdemokratiska välviljan och extrema jämlikhetstanken slår fel och framför allt drabbar dem som inte föds med silversked i munnen. I sin vilja att till varje pris hindra att någon inte kan åka med på tåget ser man till att majoriteten inte får det. Men det är ju socialismens tanke; man har insett att man inte förmår att göra det bättre för alla, alltså försöker man göra det sämre för alla. Fast oftast klarar sig toppskikten i samhället i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar