I USA håller man som bäst på med att utse kandidater till valet i höst. Det är intressant att fundera över hur man skulle rösta om man var amerikansk medborgare. Min första impuls blir att det skulle kännas roligt om Barack Hussein Obama fick flytta in i Vita huset. Om inte annat så skulle det kännas som en frisk fläkt, och dessutom givetvis betyda väldigt mycket för alla afro-amerikaner, även om jag i och för sig inte tycker om att tänka i rastermer. Men det går ändå inte att bortse från symbolvärdet i att en representant för en folkgrupp som ännu för 46 år sedan då Barack Obama föddes inte hade samma rättigheter som de vita nu skulle få landets högsta ämbete.
Men då infinner sig givetvis också tanken om att även en representant för det historiskt sett förtryckta kvinnokönet på samma grunder skulle kunna aspirera på mitt stöd. Å andra sidan har hon ju redan bott i huset, vilket inte direkt känns som något nytt och spännande.
Men om man nu bortser från personerna, och deras eventuella symbolvärden, vad handlar det då egentligen om? Ja, Irakkriget är givetvis en viktig fråga i sammanhanget. Och även om jag inte tror att USA befinner sig i Irak av någon oegennyttig anledning (talet om att försvara demokratin kräver att landet i fråga är tillräckligt ekonomiskt intressant) så går det ju inte att förneka att det faktum att Saddam Hussein förpassats till historiens gravkammare är något positivt. Läget i Irak är förvisso inte mycket att glädjas åt, men kanhända är det ändå på väg mot något bättre. Att det sedan ljögs ganska mycket för att få opinion för kriget är ju mindre bra. Dock är jag inte säker på att ett absolut motstånd mot kriget redan från början i sig måste vara en merit, vilket Obamas anhängare anser.
Vad gäller sociala frågor, som till exempel frågan om allmän sjukförsäkring är det dock lättare att sympatisera med demokraterna. Jag har inte kunnat förmå mig till att se den obehaglige Michael Moores film om USA:s sjukvårdssystem, och jag är helt övertygad om att hans hyllningar av såväl Kuba som europeiska system inte riktigt håller för en närmare granskning, men jag tror ändå att det finns behov av ett system som förbättrar möjligheterna för fler att få en bättre sjukvård utan att behöva sätta sig i skuld i det stora landet i väster. Därmed inte sagt att jag tycker att vår svenska sjukvård direkt är något lysande exempel.
Något som dock inte talar till demokraternas fördel är inställningen till frihandel. I sin strävan efter att få stöd från arbetargrupper, men även av tradition är man motståndare till frihandel. Här står repulikanerna för en klokare politik.
Men frågor som de homosexuellas rättigheter, och allehanda konservativt religiöst tankegods som de flesta republikanska kandidater sympatiser med talar ändå för demokraterna. För att inte tala om synen på vapenkontroll. Och miljöfrågor!
Orolig blir man däremot när man ser hur den svenska sossemaffian hyllar Obama. Att sitta i samma båt som en man som Göran Greider är ju inget att eftersträva. Men amerikansk politik är inte riktigt samma sak som den svenska. Den som eftersträvar skattehöjningar i USA vill ändå inte ha tillnärmelsevis lika höga skatter som våra nya moderater accepterar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar