Estnisk mald höna erövrar världen!

Årets julklapp kommer från Estland. Det är naturligtvis DVD:n med Harry Egipts samlade reklamfilmer jag talar om. Vem är Harry Egipt, kanske en och annan läsare undrar. Men det är allt färre som svävar i okunnighet om denna kulturella gigant. Nu senast har Svenska Dagbladets ledarblogg utsett Harry Egipts kanske största verk, Kanahakkliha till plats 19 på deras topplista över Youtubiana. Kanahakkliha är en helt underbar film från 1986. Den visar glada höns, lyckliga estniska töser och en obeskrivligt grotesk köttkvarn där alla delar (utom fjädrarna) av de inte längre så glada hönsen pressas ut för att sedan förpackas i sovjetfula pappersförpackningar. Kanahakkliha är nämligen det estniska ordet för hönsfärs. Det är lätt att förledas att tro att denna film är en parodi, men detta är blodigt allvar.



Förutom denna pärla finns det ett antal av Harry Egipts reklamfilmer att se på Youtube. Sällan har vi väl sett en glass ätas på ett mer utstuderat erotiskt sätt än i Egipts glassreklam.




Eller vad sägs om denna film som skall locka elever till Yrkesskola nummer 16?



En hel del av Egipts filmer är ganska utstuderat erotiska, och i det senaste numret av den estniska tidningen Eesti Ekspress kulturbilaga Areen finns en intervju med Egipt där han får frågan om inte detta orsakade problem med Sovjetcensuren. Han menar dock att vid den tid då hans filmer gjordes hade perestrojkan gått så långt att det inte längre var modernt att följa den absoluta lydnadens dogmer.

Sedan kan man ju undra varför dessa filmer egentligen gjordes. Det rådde ju oftast brist på konsumtionsvaror, och det verkar ju ganska onödigt att då lägga ner pengar på reklam. Men då skall man vara medveten om att hela norra Estland mest såg på finsk tv. Detta var den huvudsakliga informations- och inspirationskällan. Här såg man livet i väst, med såpor och reklam. Här formades den bild av det hägrande konsumtionssamhället som lockade och tjusade esterna. Naturligtvis fanns det ett behov av att visa att det även i Sovjet fanns åtråvärda varor. Det var en illusion av ett icke existerande konsumtionssamhälle som gestaltades här. Men visst kan det också infinna sig en viss sovjetnostalgi när man ser dessa filmer. Inte minst den fina filmen som handlar om att man skall sälja äpplen, kål, potatis, honung med mera till konservindustrin. Men bakgrunden är ju att de kollektiva odlingarna sällan gav speciellt mycket skörd, utan det var de privata trädgårdarna som folk la ner sin själ i. Och för att konservindustrin skulle ha något att konservera fick man locka folk att sälja sina privata skördar.



För den som vill se mer av Harry Egipt (inklusiva hans oskyldiga nakenbilder) finns hans egen sajt här. Förutom reklamfilm, nakenbilder m.m. kan man också läsa om hans eget integrationsprojekt (hittar dock denna del bara på estniska). Som bekant finns det ju en del motsättningar och främlingsskap mellan ester och ryssar i Estland (se även mitt förra blogginlägg om en bok som tar upp detta), även om dessa motsättningar överdrivs av vissa. Men i alla fall, Harry Egipt har för att dra sitt strå till stacken initierat ett projekt där elever från ryskspråkiga och estniskspråkiga skolor skall träffas och dansa tillsammans. Kanske skulle vi behöva något liknande i Sverige. Rinkebyskolan och Djursholms samskola kanske skulle kunna träffas och lära sig dansa tillsammans?