Som den trogne läsaren måhända minns besökte magistern en gång förra året staden Örebro och tvingades där uppleva en misslyckad krock mellan Grekland och Närke. Den som inte läst detta finner det här. Efter denna upplevelse har jag försökt undvika Närke, något som jag lyckats rätt bra med utan att sänka min livskvalitet. Men till sist gick det inte längre. Av olika anledningar var jag tvungen att tillbringa några timmar i Hallsberg. Just Hallsberg har jag gjort mitt bästa för att undvika ända sedan 1986 då jag vid ett tågbyte uppsökte en pizzeria och intog en pizza, som jag tyvärr glömde bort att betala. Av fruktan för den lokala pizzamaffian undvek jag under de närmaste tio åren tåg med byte i Hallsberg, men nu torde brottet vara preskriberat.
Alltså vågar jag mig dit en kall lördag i november, full av onda aningar. Tom är dock magen varför vi vågar oss in på puben vid stationen. Sedan jag förvissat mig om att mannen bakom disken inte är samma som sålde pizzan till mig 1986 tar jag av mig solglasögonen och blickar ut över den mycket eklektiska miljön. Här finns lämningar från ett flertal kulturlager på ett sätt som aldrig skulle vara möjligt i huvudstaden, men som ger landsbygdsbefolkningen möjlighet att uppleva många olika stilar trots att de tvingas äta på samma restaurang varje dag. Maten visar sig vara fullt godkänd, inte minst för den som väntat sig Örebrokvalitet.
Stärkt av maten och en tjeckisk öl beger vi oss så ut i folkvimlet. Det visar sig vara starkast runt huset på bilden ovan som lockar och skrämmer med sin arkitektoniska brutalitet. Ännu mer spännande är den biograf som möter våra nyfikna blickar på andra sidan gatan. Den vackra skylten andas ett svunnet sextiotal och minner om magisterns avlägsna upplevelser i det uppländska biomörkret då Johnny Weissmüller kämpade med biljettvisslarna om uppmärksamheten.
Det visar sig att Hallsberg även hyser det så kallade Bergööska huset där Carl Larsson gjort väggmålningar som man dock inte så lätt får se så här års. Man kan dock se utsidan som är ritad av Ferdinand Boberg. Och för den som vandrar ännu längre hägrar Uffes lada, en butik fylld av en del saker som man behöver, och väldigt många som ingen någonsin kommer att behöva.
Men den riktiga pärlan sparar vi till dagen därpå då vi tvingas vänta några timmar. I det så kallade köpcentret, en byggnad som domineras av ICA och kedjor som Lindex och Dressman (och inte så mycket mer) finns också ett kafé, tillika inrednings- och presentbutik med det käcka namnet God Smak. Eftersom förväntningarna fortfarande är låga då vi befinner oss i närheten till Örebro går vi mest in där för att slå ihjäl tiden fram till tåget som skall föra oss österut. Men det visar sig att detta ställe nästan skulle kunna motivera en resa till Hallsberg (och definitivt att ta ett tidigare tåg vid tågbyte, eller att tillbringa några extra timmar här i stället för att fortsätta till Örebro). Här finns smörgåsar som får munnen att vattnas, och problemet är bara att välja den godaste. Här finns kaffe som både är gott och billigt. Att sedan personalen är trevlig, stolarna sköna, inredningen stilfull och butiken full av vackra saker gör inte saken sämre.
Så åk gärna till Örebro om du vill åka upp i ett vattentorn och se Statistiska Centralbyrån. Annars heter Närkes huvudstad Hallsberg. Men även i paradiset finns det en orm.I Hallsberg har ormen formen av en apostrof. Av någon anledning tycks de flesta affärsinnehavare tro att man på svenska skall ha en genitivapostrof. Här finns fullt av Nisse's, Lena's, Johansson's (av hänsyn till de inblandade och deras familjer är namnen fingerade) och liknande skrämmande skyltar som tvingar en stackars svensklärare att stärka sig med en extra öl.
Att Hallsberg även har ett kulturliv kunde vi bara ana vid vårt besök, men vid hemkomsten fann jag detta lysande exempel på Youtube: (och ett exempel på förflackning från Örebro)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar