Alla är inte lika!

I Dagens Nyheter läser jag om Fredrik. Fredrik har haft problem med sin skolgång, och har fått det att fungera när han hamnade i en resursklass på en annan skola. Men nu skall han tvingas tillbaka till sin vanliga klass, och bara få vissa ämnen i en liten grupp. Det här är inget unikt, men lika tokigt för det. Det finns en övertro på att alla elever skall kunna stöpas i samma form. Även på vår skola har vi för närvarande en liten undervisningsgrupp för elever med olika diagnoser, men denna grupp skall försvinna och eleverna skall in i vanliga klasser.

Det här är så dumt och ogenomtänkt. Hand i hand går här den borgerliga sparideologin, kortsiktig och enfaldig, och den socialistiska tanken om att alla är lika och skall vara i samma grupper. De som blir lidande är i första hand de elever som tvingas in i grupper där de inte känner att de passar, men även andra elever i de fall som de som tvingas in är utåtagerande. Och självklart drabbas lärarna som både får en orolig miljö, och känner sig otillräckliga.

Nej, vi måste våga erkänna att alla är olika. Alla mår inte bra av att till varje pris tvingas in i vanliga klasser, utan för en del är mindre grupper och andra skolformer idealiska. Som det nu är finns det elever i vanliga klasser som inte har någon som helst förmåga att ta till sig undervisningen där, men som får sitta av tiden därför att det är för dyrt med andra lösningar, och för att den rådande sosseideologin om att alla skall vara tillsammans fortfarande dominerar. Och den lärare som klagar för mycket anses inte vara nyskapande och flexibel och får då inte samma löneutveckling som sina tigande kolleger.

Läs också ett annat intressant inlägg om skolan här, och ett mycket tänkvärt sådant om föräldraskap här.