Det är dags att sätta betyg. Hysterin är stor bland elever och föräldrar i åttan eftersom vi fortfarande lever kvar i det sjuka system där man väntar så länge med att ge det första betyget att det nästan är för sent att hinna reparera något innan högstadiet är slut.
Slut är också många lärare i dessa dagar. Själv håller jag näsan över ytan med att lyssna på god musik som Reamonn, ett band som är sorgligt okänt i Sverige.
1 kommentar:
Hela Sverige är utmattat, vinterdeprimerat och sönderstressat i december.
Jag måste tillstå att jag har svårt att förstå betygshetsen. Låt gå för att de är avgörande när du söker till gymnasiet men fram tills dess.
Det är utvecklingssamtal varje termin, det är elevkonferenser hit och dit och någonstans borde det finnas en nödbroms att dra i före årskurs 8. Eller har skolpolitiken rationaliserat bort den?
Ett större bekymmer än betygshetsen är de föräldrar som inte bryr sig om barnens skolgång. Ofta är det föräldrar som själva blev svikna av skolan och som för sin bitterhet och besvikelse vidare till barnen.
Det är ett tungt jobb att vara lärare. Du får ta konsekvenserna av föräldrarnas erfarenheter av skolan, av elevernas nutid och familjesituation och dessutom bära ansvaret för kommande generationers lust att lära.
Plötsligt verkar mitt jobb vara plättlätt. ;)
Skicka en kommentar