Öl och arkitektur i Bryssel

Sista helgen innan betygen skulle vara satta, den helg då magistern borde ha suttit och svettats över huruvida lille Kalle skulle ha g+ eller vg- på sitt senaste alster for den oansvarige magistern på en avkopplande långhelg i favoritlandet Belgien. Och åker man till Belgien så hamnar givetvis en och annan öl i strupen. Så här års hittar man en hel del spännande julöl, men det är bäst att vara försiktig då alkoholhalten ofta är hög. En favorit var Stille Nacht från De Dolle Brouwers, en utsökt brygd som lär ha den högsta densiteten av alla belgiska ölsorter. Huruvida det var densiteten eller det faktum att den innehöll 12% alkohol som var hemligheten bakom denna delikata dryck kan jag inte svara på, men den höll i alla fall vinterkylan på avstånd ganska länge.


Men Belgien har ju inte bara öl att bjuda på. Veckoslutet bjöd på en hel del andra spännande upplevelser, såväl besök på landets troligen enda måndagsöppna konstmuseum som upplevelsen att lyssna på säckpipa bland nittio nakna belgare och belgiskor. Men mer om detta en annan dag. I dag tänkte jag försöka sprida lite kunskap om Victor Horta. I Sverige är han inte så känd, men internationellt är intresset för honom och hans verk stort. Det märks inte minst om man besöker Hortamuseet i Bryssel. Det är visserligen inte helt lätt att hitta dit. Vi lyckades visserligen med det redan för ett par år sedan men visste då inte om att öppettiderna var 14.00-17.30 och då det var flera timmar kvar tills de skulle öppna var vi tvungna att gå. Även förra året gjorde jag ett försök att hitta dit, men eftersom jag var tvungen att hinna med ett plan var jag nödsakad att ge upp. Jag tog nämligen tunnelbanan till stationen Horta där det finns en till synes informativ skylt om hur man skall hitta till museet. Men dessvärre är skylten förmodligen bekostad av museipersonalen och har som enda syfte att minska köerna. Den är nämligen totalt förvirrande och ingen människa kan med hjälp av den hitta sitt mål.

Nåväl, denna gång utrustade vi oss med en detaljerad kartbok och begav oss mot museet. Till sist, strax efter att vi undrat om inte kartboken också hade till syfte att hålla folkmassorna borta fann vi så en liten gata med en lång kö. Nåja, kön var väl inte så väldigt lång, den bestod av ett trettiotal personer. Men eftersom det var kallt och regnet hängde i luften kändes den inte helt lockande. Dock ville vi inte ge upp nu när vi var så nära det hägrande målet. En stor del av de köande var spanjorer (släktskapen med Gaudi finns ju där, dessutom är ju Spanien ett land med många stora arkitekter, t ex de i Sverige kända Bofill (Bofills båge), Calatrava (Turning Torso) och Moneo (Moderna museet)), men där fanns också amerikaner, tyskar och så belgare förstås.

Alltså ställde vi oss i kön och kom så småningom in. Museet är inrymt i ett hus som Horta ritat åt sig själv och sin fru i början av 1900-talet. Det är ett mycket vackert hus, i den jugendstil som Horta var en av pionjärerna för. Museet släpper bara in 45 besökare åt gången, så det blir aldrig så trångt där inne. För den som vill ha en föraning av vad som väntar rekommenderas museets hemsida. Men ha gott om tid på er, ta reda på hur man hittar dit innan (tro inte att folk på gatan vet var det ligger) och ta på varma kläder om ni går dit på vintern (det kan vara nog så kallt i Bryssel).

Museet är alltså öppet 14.00-17.30, alla dagar utom måndagar. För den som vill gå på museum på måndagar i Belgien finns det inte så många alternativ. Men jag kommer inom kort att återkomma med ett tips.