Utredaren Sigbrit Franke har presenterat den nya lärarutbildningen. Vill man veta om det är ett bra förslag är det ju bara att se vad Lärarförbundet säger. I det här fallet är man missnöjda, vilket torde innebära att det är ett bra förslag. Visserligen har jag inte läst hela förslaget, men det jag sett verkar bra. Den märkliga inställning som präglade de senaste sosseårens lärarutbildning, nämligen att dagisfröknar och gymnasielärare egentligen var samma sak har nu förpassats till historiens papperskorg.
Det riktiga lärarförbundet, det som inte ansluter dagisfröknar och rektorer, nämligen Lärarnas Riksförbund har också berömt detta förslag. Detsamma har P J Anders Linder på Svenska Dagbladets ledarsida i en utmärkt och mycket välformulerad artikel som rekommenderas.
Det är också glädjande att utredningen föreslår att kraven för att komma in på lärarutbildningen skall skärpas. Som det nu är kommer nästan alla in, och det är alltför ofta personer som dels har mycket bristande kunskaper, något som i och för sig bör kunna kompenseras om utbildningen är bra, men dels sådana som har väldigt dåliga förutsättningar för att lära sig något som hamnar på denna viktiga utbildning. Läraren måste vara bäst i klassen, annars kommer han eller hon aldrig att få någon respekt av vare sig elever eller föräldrar.
Men skall man få sökande som inte bara väljer lärarutbildningen för att de inte kommer in någon annanstans krävs mer än höjda krav. Det krävs givetvis anständiga löner, men också bättre förutsättningar för att kunna göra ett bra jobb. Alltför mycket tid går åt till diverse konferenser, möten, arbetslagsträffar etc, och till att skriva olika planer, dokument, åtgärdsplaner, rapporter och så vidare i all oändlighet. Det är knappt så man hinner med att planera sina lektioner på grund av alla dessa biuppgifter. Men för många rektorer tycks dessa planer vara viktigare än kvalitet på undervisningen, inte minst för rektorer med ett förflutet som dagisfröknar vilka knappast har kompetensen att bedöma om undervisningen på högstadiet är bra eller dålig.
Och som det inte var nog med annat elände så har det brett ut sig en ny fluga bland föräldrar. I stället för att samarbeta med skolan för att hjälpa sina barn att lyckas så har fler och fler börjat anmäla skolor till Skolverket. Därför måste vi ägna timmar åt att dokumentera alla åtgärder vi genomför för att hjälpa elever med svårigheter så att vi kan visa upp det när Skolverket hör av sig. Det är en variant av det amerikanska systemet där man kan bli stämd för allt möjligt som tycks vara under framväxt i vår svenska skolverklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar