Häromkvällen hamnade magistern på bio. Men det var inte vilken bio som helst. Här fanns inga mobilpratande, popcornkastande småligister från förorten. Inte heller några medelåldringar utan uppfostran som kommenterade filmen, rapade och utsöndrade tvivelaktiga odörer. Nej, här bestod publiken enbart av lärare! En hel salong full av samhällets stöttepelare! Trots att det rörde sig om en av huvudstadens största biosalonger hördes knappt ett knyst annat än lite prassel från de gott-och-blandat påsar som vi hade fått. Och ingen hade keps på sig!
Nu finns det ju även andra sätt att slippa biosabotörerna. I Uppsala kan man gå på Fyrisbiografen, i Stockholm på Zita eller Sture för att umgås med en mer kulturellt högtstående publik, men vill man se filmer som "Män som hatar kvinnor" får man vackert stå ut med kreti och pleti. Om man inte låter sig bjudas av ett läromedelsförlag förstås. För att inte Konsumentverket skall drabba mig, vars mutmottagning dock är ganska blygsam jämfört med Blondinbella, med sin vrede kan jag inte nämna förlagets namn, men det står en av våra största mediekoncerner nära. Vi lärare är ju annars inte så bortskämda med mutor (även om det ryktas om att en del föräldrar med bakgrund i länder där betyg ofta låter sig köpas emellanåt erbjuder några tusingar för ett mvg) så en påse gott och blandat, en halvliter cola och en biokväll i kultiverat sällskap är givetvis lockande.
Och filmen då? Ja, själv hade jag ju inte läst någon av Stieg Larssons böcker (det känns ju lite snobbigt att inte läsa dem eftersom alla andra har gjort det, men varför vara som alla andra) så jag kan inte jämföra med boken. Men visst var filmen spännande och precis som framgått i pressen var Noomi Rapace helt lysande i sin roll. Även Sven-Bertil Taube var som klippt och skuren som den distingerade rikemannen på sitt slott. Och Michael Nyqvist (född 1960 som andra betydande namn som Hugh Grant, Antonio Banderas, Sean Penn och Magister Nyman) gjorde också ett mycket bra porträtt av Michael Blomkvist. Ibland kanske det blev lite segt med letande i tidningsarkiv och fotoalbum, men på det hela taget kan filmen rekommenderas. Speciellt om man får chansen att se den i en salong fylld med den yrkeskår som bär upp framtiden på sina axlar!
2 kommentarer:
Jag har faktiskt läst böckerna (spjärnade emot i det längsta faktiskt!) och tänker minsann se filmen på bio. Dock lär det väl bli i sällskap med både "kletig och petig" som jag sett någon skriva.
Film är ju trots allt bäst på bio.
Jag utesluter inte att jag kommer att läsa böckerna heller. Eller lyssna på dem som cd-bok till mitt kulinariska skapande (stekande av blodpudding o dyl).
Och tro inte att jag på något sätt föraktar det arbetande folkets massor. Faktum är att Östermalmssnobbar som tror sig äga biografen kan vara värst. För att inte tala om deras telningar.
Skicka en kommentar