Och vi har en vinnare!

Samtidigt som det svenska melodifestivalsspektaklet rullar på med märkliga regler som går ut på att få så många som möjligt att ringa och rösta (vilket jag kan köpa så länge radiohjälpen får pengar, men inte annars) och låtar som i bästa fall (Snälla, snälla) är hyfsade, men i de allra flesta fall trista och meningslösa, och dessutom oftast på engelska, det minst originella språk man kan använda (nu har den här meningen spårat ur totalt, och jag kan ju inte sätta punkt nu eftersom det där som är utanför parentesen bara är bisatser och sådana kan ju inte gärna överleva på egen hand så ni får stå ut en stund till) så har mitt andra hemland (fast jag aldrig bott där) (men jag har estniskt pass också)(och jag borde få sparken som svensklärare med en mening som denna, men att radera är fegt), Estland lyckats utse en vinnare, en vinnare som borde gå långt.

Det är sångerskan och violinisten Sandra Nurmsalu som med gruppen Urban Symphony vann den estniska finalen med låten Rändajad (Vandrarna). Förutom att den är vacker, lite annorlunda och innehåller mitt absoluta favoritinstrument cello så har man modet att komma med ett bidrag på estniska. Nu gäller det ju att man inte gör som Lena Ph gjorde när hon sjöng på englishka när det blev den internationella finalen (det gjorde ont för mig som röstat på henne). Njut av låten!



En fri översättning av texten:

I ökenhettan flyger sanden
som iskall snö
natten kommer snart att bre ut sina vingar
vandrarna kommer att följas av vinden

Det är vägen, de vandrar så från dag till dag
Det är vägen, de vandrar från en tid till en annan
Det är vägen som sträcker sig som en osynlig stig
Den väntar framför dem om de vågar ta risken

Den följer blott de frusna själarna
Månljuset gör skuggor av dem
Som en solstråle kommer morgonljuset
tillbaka med värme