Underjordiska österlänningar, Leninpristagare och skolvardag (i alla fall på torsdag)

Under veckan har jag gjort det mesta andra utom att vara i skolan. Alltså var det med en känsla av nyhetens behag jag igår vandrade uppför backarna mot skolans trygga famn. Och eleverna var lugna och arbetsvilliga efter att ha tränat aerodynamik (vikt pappersplan) och lekt av alla sina leklustar hos en stackars vikarie.

Liksom vid andra tillfällen då jag inte orkat förbereda mig så mycket så gick vi igenom lite grammatik, något som man skulle kunna tro att eleverna inte direkt skulle jubla över. Ja, i ärlighetens namn var det väl ingen samstämmig jubelkör som steg mot betongtaket, men faktum är att det är många sådana elever som inte annars är så förtjusta i svenska som tycker om grammatiken med dess logik och nästan matematiska system. Och för att få dem som tycker att grammatik är krångligt att inse att den svenska är ganska simpel skrev jag upp ett estniskt ord, böjt i alla fjorton kasus på tavlan.

Vad har jag då gjort under resten av veckan, undrar kanske någon. Jo, i onsdags har jag haft nöjet att sitta på en exklusiv föreläsning för fyra personer med den färske Leninpristagaren! I tisdags fick jag sitta ensam i ett litet rum med fem kvinnliga rektorer, och i måndags tillbringade jag hela dagen i underjorden med armenier, assyrier (och kanske en och annan syrian, fast jag fortfarande inte förstår skillnaden), pontiska greker, någon sur turk och diverse andra blandade personer, varav en var en modig riksdagsman.

Men just nu måste jag ta mig till gymmet, emedan människor i min ålder måste ägna sig åt sådant om inte kroppen skall hamna i förfall, och sedan skall jag på utvecklingssamtal med mina tonårstvillingar. Så titta gärna in på den här adressen igen för mer avslöjanden om ovanstående och andra spännande tilldragelser.

I väntan på detta kan ni här avnjuta en bra låt med Tomas Andersson Wij om ett av de exotiska landskap som finns i vårt avlånga, inte så långt norrut från de uppländska nejderna, och dit jag emellanåt funderar på att åka. Men så kommer jag att tänka på det belgiska ölet, den omväxlande maten, alla vackra städer som finns nere på kontinenten. Och så jämför jag med pizzerior och gatukök, ica och coop, ABF och Hyresgästföreningen. Och då går resan söderut i alla fall. Men en dag kanske...