-Här kan det väl ändå inte vara, säger min kvinna undrande när vi kryper under en bom in i ett öde industriområde fyllt av halvskumma charkuteriföretag, gnuimportörer och slakthus.
-Jo, det måste vara här enligt min karta, hävdar magistern envist. Jag är nämligen oftast övertygad om att kartor alltid har rätt (vilket i somras emellanåt gav oss långa omvägar på våra cykelturer på den uppländska landsbygden. Givetvis var det inte något fel på kartorna då heller, det var bara verkligheten som haft fräckheten att fyllas av sly och diverse okontrollerad växtlighet som förvandlat vägarna till stigar som var omöjliga att forcera med cykel). Denna gång visar det sig dock att kartan hade alldeles rätt. En ödslig industrigata i slakthusområdet i Globens skugga leder till en krog fylld med sommargotlänningar, äkta gotlänningar i förskingringen och wannabegotlänningar. I andra änden av den något bisarra lokalen som ser ut som en uppstajlad skolmatsal finns några boulebanor där ett par tappra boular på, och därbortom ytterligare en bar med inbitna fastlänningar (troligen slaktare med blodiga förkläden, vågade inte titta närmare) som fortsätter att skrävla om dagens blodiga upplevelser i slakteriet även när konserten kommit igång.
Varför är vi då här? Mina besök på Gotland kan räknas på mina tummar, ändå krälar jag under bommar i öde industriområden i stället för att tillbringa fredagskvällen mysande i tevesoffan mumsande ekologiska lantchips. Saken är den att min gotländske svåger har introducerat mig i den gotländska kulturen och dess olika inslag. Ett av de mer speciella inslagen är gruppen Smaklösa. Denna grupp ligger bakom odödliga hits som Det regnar kor, Mördarsnigel, Johnny Ko med flera. Allting framfört med en stor energi och väldigt mycket humor. Att höra Smaklösa på CD är stort, men att se dem live är mycket större! När Ene gör sin fantastiska torskdans skrattar magistern så andnöden är nära.
Men visst är det märkligt att ett band som ofta hyllat korna, som till och med haft en turné som kallades koturnén nu uppträder på en plats dit ingen ko med ens en tillstymmelse till självbevarelsedrift frivilligt skulle bege sig. Här omges vi av hus där miljoner av deras medsystrar tagits av daga och förvandlats till entrecôter, filéer, nötfärs och andra produkter.
Den som läser om Smaklösa på Wikipedia får ta del av denna träffande karakteristik av deras texter:
I sina texter har Smaklösa utförligt behandlat frågor kring bilism och fordonsinnehav, vilket är mest framträdande i låtarna Min Amazon, Tre hjul kvar på min PV och Bro bilskrot. Dessa teman kontrasterar starkt mot de mer samhällskritiska verken Gotlandslinjen och Vibble by the Sea, vari den gotländska kollektivtrafiksituationen ingående granskas. Rune ifrån Rone och Traktorhjulen berör Gotlands jordbruksarv och bondens levnadsomständigheter på ett jordnära sätt, medan verk som Det regnar kor och Vängerock närmar sig surrealismen.
Eftersom den öl som jag konsumerat måste ta vägen någonstans var jag tvungen att uppsöka herrtoaletten. Vid mitt besök hörde jag en konversation mellan två herrar som ondgjorde sig över att bandet denna kväll inte framfört en endaste av sina biltematiska låtar. Så måhända har bandet kommit in i en mer miljövänlig fas, och de samhällskritiska och hembygdsromantiska låtarna håller på att ta över.
Smaklösa lyckas också utnyttja sin dialekt på ett bra sätt. Man kan ju reflektera över huruvida det skulle bli lika bra om de talade närkingska eller östgötska eller någon annan dialekt som inte har samma skönhetsvärde och som dessutom inte förknippas med slappa sommarveckor av tusentals fastlänningar.
Inte många av mina kolleger på skolan känner till detta band, visar det sig när jag berättade om kvällens plan. Men Smaklösa är dock kända långt utanför vår världs gränser. Det finns nämligen en asteroid som givits namnet Smaklösa så namnet är numera känt i stora delar av universum. Frågan är vilken bild av Gotland som intet ont anande rymdvarelser får om de tar del av Smaklösas samlade verk?
Här några smakprov:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar