Jag har ju tidigare skrivit om den lätt surrealistiska hemresan från vårt besök i Ungern, men vad hände egentligen under vår vistelse där? Den frågan har hängt i luften ett tag, och nu är det hög tid att berätta om några av våra upplevelser i magyarernas rike. Att landet ifråga har en hög självmordsfrekvens (och en låg alkoholkonsumtion (sambandet torde stå klart) (fast vi gjorde en insats för att höja den)(inte självmordsfrekvensen (även om vi läste passande litteratur)) är välkänt, men finns det något annat som är typiskt ungerskt än salami, gulasch och självmord?
Hade någon innan vår resa kommit och berättat att ulliga svin är typiskt ungerska hade vi nog betraktat denne någon som en lika bisarr person som den som påstått att ett vulkanutbrott skulle stoppa vår hemresa. Döm om vår förvåning då vi intet ont anande mötte dessa varelser, och försökte placera in dem i våra referensramar. Är de svin, eller är de får? Får svin se ut som får? Får får får eller får får svin? Är ett får som beter sig som ett svin fortfarande ett får? Se där några av de frågor som trängdes i våra Pálinkafyllda huvuden.
En annan aktivitet där ungrare skiljer sig från de flesta andra folk i Europa gäller hur man går uppför trappor. I de flesta länder förväntas personer som är på väg uppåt vända sig med ansiktet mot bergets topp. I Ungern har man dock andra stolta traditioner. Förmodligen är det ett arv från den tiden då Attilas hunner och andra folk hotade tryggheten i nationen. För att inte bli upphunnen(!) och nedhuggen av en hunn då man gick uppför ett berg gick man med ansiktet riktat nedåt, mot den potentiella faran. Än i dag finns skyltar som uppmanar folk att bestiga trappor på detta traditionella vis, skyltar som ofta framkallar undran hos turister men som betraktas som självklarheter av lokalbefolkningen.
En annan något udda sedvänja, avsedd att minska risken för krogbråk är att man infört boxningssäckar på herrtoaletterna. Närhelst man efter några glas Pálinka drabbas av en kraftig motvilja mot någon person kan man snabbt slinka in på herrummet och avreagera sig på säcken i stället för att ge någon person spö. Min alltid lika observanta kollega som besökte damtoaletten noterade att man där i stället hade en symaskin, så den kvinna som hyser agg mot någon kan gå in och klippa till en klänning i stället för en medsyster.
För att ytterligare lugna ner häftiga känslor, och även för att motverka suicidtankar fanns på herrtoaletten också suicidpreventiva bilder av käcka unga ungerska töser som skall ge den som funderar på att hänga sig en motivation att hänga kvar i tillvaron.
2 kommentarer:
Jag råkade nyss stöta på din blogg, och jag fascineras av dina intressen, och på ditt sätt att skriva. Det verkar som om du älskar att skriva, vilket är självklart, annars skulle du inte blogga.
Hursomhelst är jag själv en person som just nu är elev hos dig. Exakt vem kommer att förbli något av ett mysterium. Jag kommer i alla fall fortsätta att läsa dina inlägg framöver.
Tack för din kommentar, Rali! Du skall dock inte vara så säker på att jag är den du tror, men läs mig gärna i alla fall om du tycker om det du läser.
Skicka en kommentar