Kultur från det stora landet i väster



Personen på bilden har en ytterst vag anknytning till texten. Han är troligen inte kanadensare, men kan tänkas leva ett ensamt liv. Han kan dock möjligen ha en anknytning till bokens italienska handling.


Alltför ofta hinner jag inte med att läsa böcker, eftersom jag sitter för mycket vid datorn. Andra perioder händer det att jag läser för mycket böcker, och då inte hinner sitta vid datorn. På senare tid har det inte blivit så mycket bloggande, även om datorn ofta lockar ändå på många andra sätt. Men jag har i alla fall hunnit med att läsa en del goda böcker, och tänkte nu tipsa mänskligheten om dessa.

Faktum är att jag hittat fyra riktigt bra böcker, två svenska och två kanadensiska. Ända sedan jag 1978 besökte Kanada för första gången har detta land varit ett av mina favoritländer, ett slags amerikansk dröm med fria vidder, men betydligt mer europeiskt, tryggare och inte så vapenfixerat som dess granne i söder. Ett lyckat exempel på ett mångkulturellt samhälle, på många sätt ett föredöme för både Sverige och andra länder. Men mer om det en annan gång. Nu handlar det om litteratur.

Den första kanadensiska boken jag läste i år var Douglas Couplands "Eleanor Rigby". Coupland är mest känd för sin debutbok "Generation X" som fick stor uppmärksamhet och gav upphov till denna benämning. Men den här boken har (i likhet med en av mina absoluta favoritböcker, Haruki Murakamis "Norwegian Wood") fått namn efter en Beatleslåt. Ni kanske minns den texten "Ah, look at all the lonely people, where do they all come from?"

Boken handlar om Liz Dunn, en överviktig, oattraktiv och tråkig kvinna som lever ett inrutat liv i sin trista lägenhet i Vancouver, har ett enformigt jobb och som aldrig råkat ut för något spännande sedan den dag då hon som tonåring hittade ett lik i skogen. Hon känner sig som en av de där brickorna i Alfapet som inte har någon bokstav på sig. Plötsligt dyker en allvarligt MS-sjuk ung man in i hennes liv, en man som visar sig vara hennes son.

Låter det skojigt? Kanske inte, men det är det faktiskt! Coupland kan konsten att skriva roligt, han har en ganska drastisk humor som kan få ganska tragiska händelser att bli komiska, utan att någonsin tappa den mänskliga värmen. För även om en del av händelserna i boken är minst sagt absurda så är det ändå just värmen och humorn som är det man minns.

En person i min närhet tyckte att boken var alltför utflippad, och kanske underlättar ett visst mått av galenskap för att verkligen uppskatta alla märkliga förvecklingar i handlingen. Jag tror dock inte att boken finns översatt till svenska, men för alla som behärskar engelska tillräckligt bra kan jag varmt rekommendera den. Jag kan inte avslöja mer av handlingen utan att förstöra läsupplevelsen, men det är definitivt inte en förutsägbar bok.

Jag återkommer inom kort med fler lästips från Sverige och Kanada.
Till sist lite bra kanadensisk musik med Nickelback