Trodde du att tandläkarbesök inte kunde bli värre?

Det finns roligare saker att göra i livet än att gå till tandläkaren. Först måste man stå ut med att tvingas ligga i en obekväm stol med huvudet nedåt, gapa så det gör ont, få en massa mystisk utrustning i munnen, få vatten rinnande ner i luftstrupen, inte kunna tugga eller föra en normal konversation på flera timmar efteråt, och sedan som kronan på verket få en räkning som motsvarar en weekendtripp till någon europeisk storstad med boende på fyrstjärnigt hotell och trerätters middag

Tandtrollet på bilden har inget samband med texten.

Men allt det här är ju vad man väntat sig, och i sina bästa stunder finns det också behagliga inslag. Min tandläkare är oftast så försiktig att man knappt känner vad hon gör, och det har hänt att jag nästan somnat. Att ligga där i stolen och lyssna på Lugna favoriter kan vara en avkopplande variation till vilda sjätteklassare och trånga pendeltåg. Och jag måste erkänna att jag känner en bisarr njutning varje gång tandläkaren skruvar åt den där metallramen runt tanden inför ifyllandet av plastfyllningen (den dyra fyllning som ju ändå ramlar ut efter några år).

Men nu är det slut. Nu har nämligen NVTV landat! Denna illavarslande förkortning står för Nordisk Väntrumsteve, och är Tv-mediets motsvarighet till den vidriga hissmusik som förpestat våra liv i decennier. Intet ont anande infann jag mig i god tid i väntrummet för att slöbläddra i kändispressen för att bli lite uppdaterad på kändisarnas kärleksliv, i fall man skulle få vara med i Vem vet mest igen. Dessutom kan den kolorerade veckopressen även erbjuda estetiska upplevelser med urringade b-kändisar på någon galamiddag.

Men något störde min koncentration. På väggen satt en platt tv-skärm där löjliga burkformade flygplan flög under kablar på en flod i Ungern. Fast inte nu längre, för nu visade man fina veteranbilar i Monaco. Fast innan jag hann säga Nordisk Väntrumsteve hade man bytt till bilder på landskap i alperna.

Snart kom dock den legitimerade damen ut och räddade mig - trodde jag. När jag slog mig ner i tortyrstolen och låg i huvudstupa bakåtställning såg jag till min fasa en teveskärm i taket. På denna rullade dessa osammanhängande bilder förbi. Ibland blev det lite intressant, arktitektoniska mästerverk, men bara i femton sekunder för då var det dags för modevisning, fast bara i tjugo sekunder, för då dök det upp en allmänbildande ruta med något meningslöst kunkapsspån om livslängden på koalor eller något annat jag är fullständigt ointresserad av. Ibland visades någon vacker bild från någon intressant plats i tio sekunder, och det hade varit kul att veta var bilden var tagen. Bilderna var dock försedde med bildtexter som Kyrka på berg eller Hus vid flod, inte ett ord om i vilket land det var.

Många bygger upp sin karies i påsktid genom att äta påskgodis.

Hela tevekanalen är som när man sitter med fjärrkontrollen i hand en sällsynt oinspirerad eftermiddag på ett trist hotellrum i en stad man inte har lust att gå ut i, fast man byter kanal hela tiden för att allt är lika tråkigt. Skillnaden är bara att här byter man även om något skulle vara kul. Kanske är det för att själva tandläkarbehandlingen skall framstå som mindre plågsam, eftersom nästan inget kan vara värre än NVTV. Så glöm bort att ligga och fundera på livets mening, nästa dags lektioner eller middagsmaten när du är hos tandläkaren. Eller välj att blunda i protest!