Snor, rumpor, penisar och Juholt.

Att resa till Karlstad är långt ifrån riskfritt

En gång i tiden tillbringade jag tre år i Karlstad. När jag kom dit visste jag ingenting om Karlstad, förutom att Hajk kom därifrån och att lokalinvånarna hade en dialekt som gjorde dem svåra att ta på allvar. Dessutom hade jag en halsböld och fick tillbringa min första dag på vårdcentralen.

Efter tre år lämnade jag staden, och återvände till resten av världen. Halsbölden var glömd, jag var en annan människa, och livet låg framför mig. Jag återvände då och då, en gång fann jag kärleken i en lägenhet på Herrhagen.

Nu har jag för några dagar återvänt till denna stad. En av de första värmlänningar jag ser är en man i övre medelåldern som just håller på att resa sig från en soffa i busstationen. Han har tagit till sig att byxor numera skall hänga långt ner på baken så att kalsongerna syns. Fast han har glömt en sak - kalsongerna. Alltså är det anblicken av hans håriga värmländska röv som välkomnar mig till min forna hemstad.

För att lära mig förstå Karlstad av idag plockar jag upp några gratistidningar som handlar om nöjeslivet i staden. Förutom mer eller mindre ointressanta artiklar om diverse artister har båda tidningarna varsin krönikör. I den ena tidningen med det bisarra namnet Tryck Värmlands Nöjestidning skriver en ung dam med det gulliga namnet Emelie "Slinkan" Orebjörk om olika sätt att snyta sig på. Den andra tidningen, vars artiklar till stor del är väldigt lika den första, men som lystrar till det häftiga namnet NEWZ skriver en annan krönikör, Magnus Skoglund, om sin motvilja mot äldre mäns penisar.

Men Karlstad är inte bara rövar, snor och penisar. Här finns också ett landskap fullt med gamla gråsossar som inte som jag njuter av senaste Juholtsblundrarna. I sitt husorgan, Värmlands Folkblad, skriver en av dessa, Hans Bäckfalk, en insändare. Hans argumentation är faktiskt riktigt intressant. Han menar nämligen att det är fel att reta sig över Juholts "eventuella bedrägeri" därför att det finns så mycket allvarligare problem i världen. "Människor kämpar för sina demokratiska rättigheter, barn svälter i tusental och fattigdomen är oerhört utbredd i världen" Att då komma och tala om den stackars partiledarens ohederlighet är ju futtigt! Han avslutar sin insändare med uppmaningen: "Visa samma glöd och engagemang för de stora problemen!"

Detta är ju ett lysande resonemang. Alltså blir det helt ointressant om jag fuskar med skatten, eftersom det ju är futtigt jämfört med vad som sker i krig runt om i världen. Och skulle jag få för mig att råna en bank, så är ju det ingenting mot det som knarkligorna i Mexiko ställer till med. Genom att sätta in allt vi gör i större globala sammanhang kan vi känna oss oskyldiga nästan vad vi än tar oss till.

Nattlig fönstershopping i värmlandsmetropolen

I stadens andra stora tidning, NWT, läser jag om ett annat brott. Någon tjuv har nämligen stulit en 2,5 meter stor banderoll med texten "Glumseruds bygdegård". Frågan är vad någon har för intresse av en sådan banderoll. Fast om de lokala Juholtanhängarna får råda finns det ju ingen anledning att uppröras över detta brott heller. Det är ju ingenting jämfört med förtrycket i Vitryssland.

På NWT:s insändarsida är sympatierna för Juholt betydligt mindre. Förmodligen har man aldrig hört talas om världssvält, könsstympning eller ens barnarbete eftersom man upprörs över Oskarhamns-Elvis bedrifter. En lokal matematiker har till och med räknat om de 160000 kronorna till Toblerone. Det motsvarar 1.47 ton! Man kan lära sig mycket om man reser till Värmland!