Vi är svenska fans här allihopa!

Stillheten lägger sig över Swedish corner.

I söndags var det livligare

Från att ha varit ett bortglömt hörn av Europa har Ukraina plötsligt blivit välkänt. Dels är det ju behandlingen av Julia Tymosjenko som upprör människor i demokratiska länder. Men det stora intresset gäller ju ändå fotbollsfesten som fortfarande pågår, även om Sverige inte helt oväntat blev hemskickade. Men Swedish Corner finns kvar på Kievs paradgata Kresjatyk, även om det ligger rätt öde stora delar av dygnet, och de flesta kunder nu är av andra nationaliteter. På Kresjatyk finns också Julia-demonstranterna kvar, och på deras utställning finns också en bild på Johanna Frändéns solidaritetsyttring när hon valde att frisera sig på Juliasätt i samband med Ukrainamatchen.

Frisyrsolidaritet!

De svenska fansen blev riktigt populära här i stan. Förutom att man hade de rätta färgerna, enligt ukrainarna, så upplevdes man som positiva och kontaktsökande. Till skillnad från engelsmännen som lät sig avskräckas i tusental av den negativa press som Ukraina fått under senare tid så kom nästan alla svenskar som planerat. Och solsken, billig öl, vackra kvinnor och ett välordnat arrangemang, där dessutom svenskarna fått fördelen att ha alla sina matcher i samma stad gjorde alla glada. Att få campa på en ö, alldeles vid en sandstrand på gångavstånd från huvudgatan gjorde ju inte saken sämre, liksom det faktum att det ju fanns blågula flaggor överallt.

Populärt fotoobjekt i Kiev

Till svenskarnas popularitet, i alla fall hos de ukrainska kvinnorna, bidrog också det faktum att de flesta svenska män (för även i vårt jämställda Sverige är ju en överväldigande majoritet av fotbollsfansen fortfarande män) i alla fall jämfört med de flesta ukrainska män ser bra ut. För även om ukrainska kvinnor är kända för sin skönhet och sitt sätt att klä sig för att framhålla sina företräden, och ofta hamnar i topp (en placering om vilken man i och för sig slåss med Sverige) på listor över var kvinnorna är som vackrast, har ukrainska män inte en chans på motsvarande manslistor. Att staden då plötsligt fylls med tiotusentals välfriserade vikingar, tusen år efter det förra vikingatåget,  torde ha bidragit till ett ökat fotbollsintresse hos de ukrainska damerna. (Kanske var det en positiv bieffekt för de ukrainska männen att deras kvinnor plötsligt visade mycket mer intresse för fotboll?).

Stiliga vikingar?

Själv har jag aldrig varit speciellt fotbollsintresserad, men eftersom jag ändå var i stan och blev erbjuden en biljett till Frankrikematchen passade jag på. Och visst var det en upplevelse att befinna sig i den massiva svenska hejaklacken, understödda av en del engagerade blågula ukrainare, och att ta del av jublet när svenskarna så småningom lärde sig att hitta den franska målburen. Visserligen har jag svårt att känna det där stora engagemanget för något som fotboll, men sämre matcher kunde man ju hamnat på.

Inte sedan Poltava har det varit så många svenskar här på en gång.

På vägen till stadion försöker en entusiastisk ukrainare lära en svenska att ropa "Ukraina!", men svensken ropar ständigt " Åh, Carina!". Men alla är lika glada ändå.

Jag visste inte ens att en spelare hette Tjernobyl!