Hur kul kan det vara i Moldova egentligen?

Leksakspengar, tänker du kanske när du ser dessa sedlar. Jämfört med våra svenska sedlar som ju föreställer diverse artister, kulturpersonligheter och gamla kungar är det förvisso lite ensidigt att bara ha en och samma snubbe på alla valörer. Att snubben i fråga heter Stefan Cel Mare vilket ju låter som någon italiensk smörsångare från femtiotalet, och ser ut som någon som klätt ut sig till sagokung gör ju inte saken bättre. 

Men så här ser pengarna ut i det land som oftast får epitetet Europas fattigaste land när någon ens orkar skriva om det i svenska media. Och skrivs det alls om det är det mest elände. Kvinnor som blir sexslavar utomlands, män som säljer sina njurar och andra eftertraktade kroppsdelar. Och en och annan artikel om att det är ett av de länder där folk är minst lyckliga. Alltså inte den typen av artiklar som verkar lockande på turister som vill koppla av och ha det mysigt. Så i stället åker turisterna till Thailand (ett land som för övrigt är bland de ledande i världen vad gäller handel med både sexslavar och organ, men det tänker man ju inte på när man är där. Och så kan man träffa så mycket trevliga människor. Från Torsby och Söderhamn och Västra Frölunda och andra platser man inte besökt. Och så har de ju Thaimassage och Thaimat, precis som hemma på våran gata).

Finns det ingen annan sevärdhet i en moldovansk håla finns det alltid en staty av Stefan Cel Mare.

Men nu skulle jag skriva om Moldova, eller Moldavien som det ofta kallas på svenska. För att förbereda vår resa dit tänkte jag i vanlig ordning läsa någon reseguide. Lonely Planet brukar vara ett ganska säkert kort, eftersom de har en viss respektlöshet som gör att man kan ta deras tips på allvar, till skillnad från en del andra guideböcker som mer är reklambroschyrer där allt är bra och inget ifrågasätts. Det visade sig att det finns en Lonely Planet-guide från 2007 som heter Romania and Moldova. Och det har kommit en ny upplaga av Rumänienguiden. Fast då har man tappat bort Moldova. Det är tydligt att det inte finns någon efterfrågan på guideböcker om Moldova. Det finns dock ett litet kapitel i Lonely Planet Eastern Europe, ett tiotal sidor som kan köpas som e-bok för några pund eller euro. 

Moldovanska bevakningföretag inger en viss respekt.

Men för den som vill läsa in sig inför resan finns det inte så mycket att tillgå. Fast en ganska underhållande bok som dock har några år på nacken är Playing the Moldovans at tennis av Tony Hawks. Denne halvgalne halvgamla (lika gammal som undertecknad men något mer galen) engelsman inledde sin karriär med att slå vad på en pub om att han skulle kunna lifta runt Irland med ett kylskåp (vilket gick förträffligt, om jag inte minns fel lyckades han till och med få till en herdestund med en fager irländska i kylskåpet). I alla fall, under viss stimulans av både alkoholhaltiga drycker, och den ekonomiska framgången hans bok om kylskåpsresan blev, slog han något år senare vad om att han skulle kunna slå alla medlemmarna i Moldovas fotbollslandslag i tennis. Resultatet blev en underhållande bok, med en hel del allvar i botten. Hur det gick med vadet skall jag inte avslöja, men läs gärna boken. 

Men hur var då Moldova? Och vem är denne märklige sagokung med smörsångarnamnet? Varför finns hans bild på alla sedlarna, är han den ende kände moldovanen? (vilket ju vore paradoxalt med tanke på hur okänd han är i större delen av världen). Svaren på dessa frågor kommer läsaren av denna blogg att få inom kort. 

I väntan på detta kommer här ett av Moldovas bidrag till ESC med en del käcka bilder från landet. Och det faktum att låten faktiskt heter "Hora Din Moldova" har inget som helst samband med ordens svenska betydelse utan är en ren tillfällighet.