Bilder från Östermalmstorg igår, och lite om omvalet i fem valdistrikt.

128 mil är det, enligt Birgitta Ohlsson, från Stockholm till Kiev. Själv sitter jag nu i Märsta, ytterligare fyra mil bort från Majdan, och läser ständigt rapporter om det som sker i Kiev. Tydligen har stadsförvaltningen begärt hos domstolen att barrikaderna och tälten skall flyttas, men domstolen har ajournerat förhandlingarna till den 28 januari, vilket ju verkar positivt.

"Totalitarism är döden. Är du för livet eller för döden?"

Mindre positivt är resultaten från de omval som genomfördes i fem valkretsar igår. Som bekant förekom det en hel del tvivelaktigheter i valet förra hösten, och i fem valdistrikt bestämde valmyndigheten att valen skulle göras om. Själv var jag valobservatör i ett av dem förra hösten, nämligen distrikt 94 runt städerna Vasilkyv och Obukhiv strax söder om Kiev. Där vann Batkivsjtjynakandidaten Viktor Romaniuk överlägset förra året, men då hittade man på att det var fel på diverse protokoll så att valet ogiltigförklarades. 

Romaniuks gamla kampanjbuss används nu av majdanaktivisterna.

Romaniuk har senare tvingats lämna landet då han var chef för ett företag som anklagades för oegentligheter (som begåtts innan han blev chef). Nyligen bestämde en domstol att han inte hade rätt att ställa upp i valet, och för att inte bli åtalad har han valt att stanna i Italien. 

Nu tycks detta val ha vunnits av en regeringstrogen kandidat, delvis för att oppositionen inte kunnat bedriva någon kampanj eftersom man fick reda på väldigt sent att Viktor Romaniuk inte fick ställa upp.

En av vallokalerna i distrikt 94 under det ordinarie valet förra året.

Även i andra distrikt förekom oegentligheter. Ett vanligt knep för att förvirra väljarna är att registrera flera kandidater som har samma namn. Valet går nämligen till så att väljarna i vallokalen får en valsedel med en lång lista namn, och skall sätta ett kryss för sin kandidat. I distrikt 223 i Kiev hade man tre personer som hette Jurij Levtjenko, och en av dessa fick faktiskt nästan 2% av rösterna, trots att ingen nästan vet vem det var. 

Kandidatpresentation i en vallokal förra året. 

Ja, det finns mycket att säga om valen i Ukraina, och det kommer att bli ett kapitel i den bok om landet jag håller på att skriva. Röstköp, personer som åker runt till flera vallokaler, partier som registreras för att förvirra väljarna, ja listan kan göras lång. 
Av de fem distrikten var det bara ett där oppositionskandidaten vann, i Kaniv, en bit söderut från Kiev längs Dnjepr. Där var hans majoritet så stor att det inte gick att fuska bort. 

Trevligare var det på Östermalmstorg i Stockholm igår. Ett antal ukrainare, och en del andra som stöder deras kamp hade samlats för ett möte. Nationalsången sjöngs flera gånger, flera av de låtar som brukar höras på Majdan strömmade ur högtalarna. Flera olika talare fick säga några ord (inklusive undertecknad). Höjdpunkten var EU-minister Birgitta Ohlssons tal.

Hon sa bland annat: 
"Jag tror att den allra viktigaste uppgiften för en demokratiskt folkvald politiker är att ta människor djupaste längtan på allra allra största allvar. Vi som har samlats här på Östermalmstorg, vi tar de demokratiska fredliga aktivisternas längtan på allra största allvar. Det skall inte vara Moskvas järngrepp eller ryskt vapenskrammel eller ekonomisk utpressning som dikterar er framtid utan det skall vara er längtan."

Det gick inte att ta miste på glädjen och stoltheten över Birgitta Ohlssons närvaro, och hennes stora engagemang i frågan. Och för mig som folkpartist känns det ju extra bra att det är just vårt parti som är aktivt här. 

"Jul utan Janukovytj"

Ukrainare och litauiska vänner.

Den folkpartistiske Europaparlamentskandidaten Jasenko Selimovic talade också, och även riksdagsmannen Carl B Hamilton (FP (var var alla andra partier?)) var med på mötet. 
Vi får ju inte glömma Carl Bildts stora insatser för Ukraina, men det vore ju trevligt att även se några andra icke folkpartistiska politiker som engagerade sig för Europas näst största land.