I dag är allting ovisst. Jag tog en lång promenad i staden i förmiddags och började med att hälsa på Lenin. Lenin har länge stått och blickat ut över den märkliga blandning av rövarkapitalism med vräkiga bilar och lyxkonsumtion som framför allt de som hållit sig väl med de gamla kommunister och kriminella som styr landet ägnar sig åt, och det liv som vanliga människor lever.
Igår kväll föll han, och nu ligger han på gatan och blir hackad i småbitar. Skäran som kommunisterna använde för att mörda sina meningsmotståndare lyser med sin frånvaro.
Men hammaren får han själv smaka på.
Många sträcker fram händerna för att få med sig en bit hem.
På sockeln där han stod finns nu bara några flaggor och plakat, och den är täckt med klotter och klistermärken.
De som inte får med sig en bit hem vill i alla fall ha en bild som minne.
På Majdan var det mesta sig likt. Granen kan man ta kort av varje dag därför att den hela tiden förändras och utvecklas.
På tältet står det: "Nej till ockupation, ja till Europaintegration!"
Även monumentet över Kievs grundare förändras varje dag.
En av de mest kända ukrainska folksångerna är Pidmanula. Den handlar om en man som ständigt blir lurad av en kvinna som lovar att hon skall träffa honom på olika ställen varje dag. Han kommer ständigt dit, men hon är alltid någon annanstans. Han sjunger då: "Du lurade mig, du svek mig, Jag kom till ... och du kom inte!"
På den här affischen står det: "Ni lurade oss, ni svek oss. Vi går till Europa, men ni går dit" följt av en tydlig pil.
Vid presidentadministrationen var allt fortfarande lugnt vid tolvtiden när jag var där.
Gatorna mot parlamentet och ministerierna hade milisen blockerat med sina bussar redan igår. Men idag var bussarnas utsidor fyllda med klotter och klistermärken. Eftersom bussarna står i vägen kommer inte poliserna ut för att förhindra det som sker.
En nedsättande benämning på poliser, mer negativt än snutar.
Klistermärken av olika slag har tryckts upp under denna välorganiserade revolution. Många av dem handlar om att Janukovytj borde fängslas.
Här skymtar parlamentets kupol över snutbussarna.
Och där borta i fjärran, på det område som polisen skyddar finns en liten regeringstrogen demonstration.
Gatorna i området är helt avspärrade för biltrafik. I ena änden är det oppositionens barrikader, i andra kravallpolisen. Det är skönt att slippa alla bilar som kör här vanligtvis, men stämningen är rätt spänd.
Och för varje dag som revolutionen pågår tycks toaletterna bli fler och fler.
Vid andra änden av Bankovagatan där presidentadministrationen ligger finns inget säkerhetsavstånd mellan demonstranter och polis. Men det var lugn stämning när jag var där efter tolv.
Fler och fler skaffar olika typer av hjälmar.
Och andra sidan har ju sin utrustning.
Ryktena om att något skall hända sprider sig. Många kvinnor, äldre och de yngsta lämnar stadshuset, medan andra dras dit och samlas på trappan.
Och kravallpolisen har ställt upp sig i korsningen mellan Kresjtjatyk och Bohdana Khmelnytskoho, ett stenkast från stadshuset.
En del medborgare går fram och försöker argumentera med poliserna.
Jag vet inte hur jag skall tyda deras ansiktsuttryck.
Men de flesta ser ut som vanliga grabbar som hellre skulle vilja vara någon annanstans.
En präst går fram och börjar läsa för dem.
Religionen är betydligt viktigare i Ukraina än i Sverige, så det är inte omöjligt att det väcker tankar och känslor.
Och på andra sidan polisbussarna samlas fler och fler demonstranter.
Men det här var läget vid halv tre, ungefär. Sedan dess har det rapporterats om en del stridigheter där kravallpolisen flyttat fram sina ställningar och rivit tält och barrikader i närheten av presidentadministrationen.
Vidare har det största oppositionspartiet, Batkvisjtjynas, kontor stormats av kravallpolis som tagit sig in i serverrummet och tagit med sig servrar och annat. Det förekommer också uppgifter om att folk skall ha blivit misshandlade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar