Bilder från Ukraina 12: Att hälsa på på andra sidan. Och att finna var man hör hemma.

Det är kallt i Kiev idag. Temperaturen har fallit till närmare åtta minusgrader, och det har fallit en hel del snö. Gatorna är hala.

Gårdagskvällens tillslag mot oppositionspartiernas kontor med beslagtagna servrar, och rensandet av tältlägren vid ministeriebyggnaderna har följts av en lugn dag idag. Men polisen har flyttat fram sina ställningar och omringar nu området på Majdan och Khresjtjatyk där protesterna fortsätter. 

De tält och barrikader som igår fanns runt presidentadministrationen och ministerierna är borta nu, och dessa områden kontrolleras av polisen. Demonstranter kan visserligen röra sig här, men det är inte så många och man är hela tiden bevakad. 

Jag hinner inte långt hemifrån förrän jag träffar på de här som spärrar av biltrafiken. Men gående släpps förbi.

Det här är i samma kvarter som det fortfarande ockuperade stadshuset befinner sig. 

Nere vid stadshuset märks ingen större skillnad mot igår, även om vakterna är vaksammare och kontrollerar dem som skall in mer noggrant. 

Och i korsningen Kresjtjatyk/Bohdana Khmelnytskoho står fortfarande kravallutrustad polis. 

Men den spända stämningen som fanns igår när de nyss dykt upp har försvunnit. Demonstranter och andra kommer fram och pratar och det känns ganska avslappnat, efter omständigheterna.

Barrikaderna är kvar här, och man står på varsin sida.

Jag fortsätter min promenad uppför den branta Lyuteranskagatan. Det är halt i uppförsbacken. Men i höjd med den lutherska kyrkan hindras jag av denna vägspärr.

Ganska vänligt men bestämt säger man att jag inte får passera.

 Jag går en omväg till andra änden av Bankovagatan där presidentadministrationen finns. Också här finns en vägspärr, men här släpps alla gående igenom.

Under övervakning av vaksamma ögon finns här ändå en liten skara demonstranter.

Ett nytt vägmärke!

Nåväl, jag fortsätter. De här kvarteren som igår kontrollerades av oppositionen har nu återtagits. Men de nedklottrade bussarna har man inte gjort något åt.

 Precis som igår har Regionernas parti, Janukovytj parti, ett möte i Marinskijparken bredvid parlamentet. Jag bestämmer mig för att besöka dem och följer efter det här paret. 

Det känns lite obehagligt att befinna sig här. Partiet har egna vakter vid ingången och jag undviker att ta fram kameran till att börja med. De ägnar sig åt "face control" och granskar noga dem som passerar. Jag försöker se ut som om jag älskar Putin och hatar bögar och det fungerar tydligen. 

Här spelas inte ukrainsk rockmusik i högtalarna som på Majdan utan rysk schlager, en klämmig låt som handlar om Ryssland och Moskva avlöses av ett tal av en parlamentsledamot, på ryska förstås!
Och när jag kommer hem tar jag reda på vad det var för låt de spelade och det visar sig vara denna:

Intressant och avslöjande musikval!

Det är en hel del människor här, både Titusjki (betalda bråkmakare) och andra. Medelåldern är betydligt högre än på Majdan. En del är förmodligen här för att få betalt, eller i alla fall för att få gratis mat. Fast just gratis mat lockar ju faktiskt även en del till Majdan.

Parlamentsledamotens tal, som jag ju förstår ännu mindre av än om det varit på ukrainska får en hel del applåder. Så mycket förstår jag i alla fall att han hyllar presidenten som ser till att landet inte drabbas av kaos.

Det känns märkligt och en smula obehagligt att vara här bland de människor som vill att hela Majdan skall rensas. Jag hoppas att ingen frågar vem jag är, svenskar är väl inte så populära här nu när Bildt vill ha hämnd för Poltava.

Men ingen bryr sig om mig och till sist får jag nog av de här människorna som saknar Sovjetsystemet och som önskar att Putin fick styra även här, liksom i Estland och andra områden som man förlorat till de homosexuella. 

Nej, det är nere på Majdan jag trivs och känner mig hemma. 

Barrikaderna har förstärkts och nu kontrollerar man även väskorna hos dem som vill in. 

Man har laddat upp med gamla bildäck om det skulle hetta till.

Det mesta är sig likt på själva torget.

Himlen känns också rätt hoppfull.

Nya budskap kommer upp.

Och nya bilder av presidenten. Jag upphör aldrig att imponeras över den kreativitet som finns hos människorna i det här landet.

En gravinskrift för Janukovytj "som dog som politiker och människa natten mellan lördag och söndag den 30 november 2013".

Nåja, alla är inte så kreativa. Men tydliga.

Nedgångarna till tunnelbanan är till stor del blockerade för att försvåra stormning. 

Det hus vid Majdan som oppositionen använder som högkvarter, Fackföreningarnas hus skall enligt en domstolsorder utrymmas idag. Men oppositionen hävdar att man har ett hyreskontrakt med fackföreningarna som gäller till den sista december. 

Livet på torget är som sagt sig likt till stora delar. 

Men i ena änden av torget står de sedan i går kväll. Som ett ständigt närvarande hot. 

Mellan polisen och strejkvakterna ett ingenmansland med toaletter som man delar på. 

Men stämningen verkar även här inte så spänd. Det berättas om att kravallpolisen får mat från demonstranterna eftersom den mat de får från sina egna är så undermålig. Och det vittnas om att många säger att man inte tänker anfalla. 

Men bara närvaron av polisen gör att det inte är riktigt så idylliskt som tidigare.

Och att allt inte bara är mysigt förstår man när man ser den här bilen som håller på att lastas av. 

Lasten består nämligen av orangea hjälmar.

Det känns närmast absurt att barrikadvakterna håller på att lasta av hundratals hjälmar några meter från kravallpolisen. Hjälmar som skall skydda från slag från dessa. 

Men jag hoppas att de inte kommer till användning.

Det möte som presidenten hade med samtliga tidigare presidenter i dag sändes i TV och där sa bland annat den tidigare presidenten Kravtjuk att om människor skapar oordning så skall polisen arrestera dem, men aldrig slå dem. Janukovytj avbröt honom dock och sa att de hade attackerat kravallpolisen och hindrat lastbilarna som skulle sätta upp julgranen.