onsdag 11 december 2013

Bilder från Ukraina 13: Att kasta torr ved på en falnande eld.


Ukrainare - ni är bäst!


I natt skulle jag just gå och lägga mig när nyheten att Berkut slog till mot Majdan dök upp på Ukrainska Pravda. Det är en av de mest pålitliga ukrainska tidningarna, grundad av den mördade journalisten Georgij Gongadze. Snabbt gick jag in på webb-tv och följde med det som hände. Nattsömnen var förstörd, men man blev också rörd och imponerad av den beslutsamhet som folket visade.


I går när jag var på Majdan kändes det lite avslaget jämfört med många tidigare dagar. Kravallutrustad polis stod runt om men gjorde inget, och oron över deras närvaro hade avtagit sedan i måndags när de började visa sig. Barrikaderna var färdigbyggda och det var inte så väldigt mycket folk där. Det var ju dessutom en väldigt kall dag med närmare tio minusgrader, och det kändes lite som om den revolutionära glöden börjat falna.

Ex-Lenin

Men idag! Vilken skillnad! Nu är det massvis med människor på Majdan, man är engagerade i att bygga nya och bättre barrikader, att städa upp efter kravallpolisens härjningar, och det är som att Janukovytj har slängt massvis med torr ved på den falnande glöden. 


Jag kan inte låta bli att bli mer och mer imponerad över det ukrainska folket och deras motståndsvilja. Under den tid jag hittills varit i landet har det känts som om människor tröttnat på politik och tappat hoppet. Men nu lever människors drömmar om ett bättre land igen! Och allting sker med en sådan värdighet, motståndet är så välorganiserat, man tar inte till onödigt våld. Och för att vara en folklig revolution är det väldigt skötsamt och ordentligt. Men undantag för fönstren på stadshuset som några provokatörer krossade, och så förstås Lenin som äntligen fallit, så förekommer ingen vandalism, om man nu inte räknar klotter förstås. Men klottret är ofta så konstnärligt, eller i alla fall spontant och fullt av känsla att man måste beundra det. 

Hunden är människans bästa vän och står självklart vid folkets sida. Denna kräver riksrätt för Janukovytj.

I dag började jag min promenad med att hälsa på Lenin som låg huvudlös och fick en del slag, medan andra spottade på honom. Men ingen hade några verktyg för att få loss några bitar. 


Nyanlagd isbana utanför Stadshuset för Berkut att halka omkring på. 

Så jag gick vidare mot Stadshuset. Och hade jag inte tagit omvägen förbi Lenin hade jag kanske hunnit se när Berkutmilisen gav sig av efter att ha blivit duschade med brandslangar genom fönstren i huset. 

Här finns inte så mycket att bygga nya barrikader av, men man har börjat med det som fanns. 

Nu syntes inga kravallpoliser, eller ens några andra poliser. Det var bara ett par trafikpoliser på Kresjtjatyk och inga vid Majdan. Tydligen hade alla gett sig av på morgonen.

Många människor har samlats vid stadshuset.

Och kanske kommer de tillbaka, men alla barrikader och tält som de rev ner håller folket på att bygga upp igen. Och den här gången bygger man barrikaderna mer genomtänkt eftersom man såg vad som gav efter, och vad som höll. 

En av folkets hjältar!
Det var många gånger fler människor på Majdan i dag än igår, och väldigt många var engagerade med att hämta bråte från olika ödetomter och andra platser för att bidra till barrikaderna.

Här ligger plast framför barrikaderna för att göra det halare. 

På scenen sjöng en sångerska, sedan sjöng alla nationalsången tillsammans och därefter välsignades folket av präster från både den ortodoxa och den katolska kyrkan. 




Jag begav mig uppför backen på Institutskagatan mot presidentadministrationen. Mitt i backen fanns tre bussar ställda på tvärs över vägen, som var avstängd av kravallpolisen. Men fotgängare släpptes förbi, det var bara bilar som hindrades.


Just när jag stod där och tog kort så dök det upp en bil som ville ner mot Majdan. Poliserna vägrade flytta på sina bussar, och en häftig diskussion uppstod. Efter ett tags argumenterande gav poliserna med sig och släppte fram bilen.



Jag gick bort till Bankovagatan där presidentadministrationen ligger. För första gången denna månad fick man komma in på gatan. Halvvägs in stod dock dessa och hindrade dem som inte hade tillstånd. En hel del människor stod och diskuterade, eller snarare föreläste för poliserna. 




Jag gick tillbaka mot Majdan. Vid polisspärren stod Oleh Tiahnybok, ledare för Svobodapartiet, ett inte helt sympatiskt parti som är väldigt starkt i västra Ukraina och som vinner popularitet genom sitt starka motstånd mot den ryska dominansen. Något av en ukrainsk Jimmy Åkesson, men med en förmåga att få dem som lyssnar engagerade på ett annat sätt än de blekare ledarna för de andra partierna.


Han krävde att få gå mitt på gatan med sitt följe i stället för att gå på sidan, dit fotgängarna hänvisades. Och även han fick sin vilja fram och stod sedan och talade med journalister och andra människor ett tag. 
Jag fortsätter tillbaka till Majdan för att se hur man röjer och bygger upp.






 Toaletter låg välta, högar med kläder som folk hade skänkt, och andra saker som funnits i tälten låg ute sedan tälten tagits med av polisen och dess hantlangare.




Flickan med munskydd serverar varm dryck till dem som bygger barrikader.

Det lilla trädet är fullt av plagg som tappades under kravallpolisens attack igår.



Jag gick tillbaka till Stadshuset där många stod och avvaktade. I en stor behållare samlade man in pengar "För revolutionen". Aldrig trodde jag att jag skulle lägga pengar i en bössa med den inskriptionen, men nu bidrog jag i alla fall med ett par hundringar. Det finns stora behov att täcka nu när mycket måste byggas upp igen. 



Det ukrainska folket är värt en bättre framtid, och när man ser alla dessa underbara engagerade människor kan man inte annat än känna optimism inför framtiden!




Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...