måndag 2 december 2013

Bilder från Ukraina 7: Att vakna upp i en stad full av stolta människor.


Jag ger mig ut på en promenad i ett Kiev som inte är sig likt. Biltrafiken är avstängd på huvudgatan Kresjtjatik, som normalt har åtta filer, och smågatorna högre upp är mer igenkorkade än vanligt. På gatorna delas blågula band ut, och jag fäster också ett på min jacka. Jag ser betydligt fler glada miner och lyckliga ansikten än man brukar göra i Ukraina, speciellt under årets mörka månader. 

Men ingen vet vad som kommer att hända. Från landets östra och södra delar rapporteras att stadsfullmäktige har samlats för extra möten i bland annat Kirovohrad och Odessa för att uttrycka sitt stöd till Janukovytj. Men i Kiev är andan revolutionär, och folket kontrollerar huvudgatorna och områdena kringa ministerierna. Det är bara vid presidentens kansli som specialstyrkorna, Berkut, fortfarande har makten.


Kamrat Lenin räddades av Berkutstyrkorna. Men nu är han övergiven, och klottret börjar ta över. Det kommunisttält som stod där med vakter revs redan förra söndagen.

Kanske kan man äntligen slippa se honom i huvudstaden, men knappast i landets östra del.

Stadshuset har tagits över av folket. Folk står i kö för att komma in och ge sitt stöd.

"Revolutionens stab"

"Den revolutionära tribunalen"

Det finns också en lucka där man kan lämna in mat, medicin och pengar som stöd.

Bitarna av den förhatliga granen får förstärka barrikaderna. 

All biltrafik är stoppad på huvudgatan och runt Självständighetstorget.

Europa - vi är med dig!

Välbevakade luckor finns i barrikaderna för att släppa folket in och ut. Poliser håller sig borta.

Klockan torde definitivt vara fem i tolv för regimen.

Vinden friskar på och blåser in regn och snöbyar.

Det är fantastiskt att se entusiasmen hos människorna över att det symboliskt viktiga Maidan tagits över.

På Bankovagatan, vid presidentadministrationen är det lugnt idag. I ena änden demonstranter.

Och i den andra änden står Berkut med sina bussar som hinder.

Men jag går runt några kvarter till andra änden av gatan. Där finns inga demonstranter. Polisen håller på och flyttar om sina bussar för att försvåra eventuella angrepp.

Jag gömmer mitt blågula band i fickan och försöker tolka deras ansiktsuttryck.

De här grabbarna vill man inte möta i en mörk gränd.

Den lutherska kyrkan, där vi var på Julefrokost i lördags, har fått släppa till sin gård som parkering för milisens bussar.

En bit bort har folket belägrat ministerierna. Parkeringsplatsen som brukar vara fylld med bilar som kostar runt 20 årslöner för en vanlig ukrainare gapar tom idag. 

Dörren har blivit anslagstavla och klotterplank. Här finns inga poliser som ingriper.

Utanför ministeriebyggnaden, som byggdes av Sovjet för att injaga fruktan och respekt hos folket, håller oppositionen möte 

Frivilliga ställer upp och delar ut mat och dryck här och där.

En stor del av kvarteren här uppe kring ministerierna är avspärrade med soptunnor och andra lämpliga hinder. Luften känns friskare att andas än den brukar, vilket dels beror på den minskade biltrafiken, men också på att man ser så många människor som går med raka ryggar och är stolta över det som händer.

Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...